Hur många bokstäver är lagom?

Med fler bokstäver kan man ju uttrycka mer på mindre plats, eller? Fast kanske vill man kunna ha ett ljud till varje bokstav? Jag vet inte. Skulle man kunna ha 100 bokstäver kanske?

Med tanke på att massvis av idioter inte kan stava till ord som "väl" (väll), inte kan skilja på ord som "ända/enda" eller "än/en", särskriver och allt möjligt så skulle nog fler bokstäver försämra gemene mans språk då dessa människor helt enkelt är för dumma för att lära sig mer än det lilla de redan kan.

Därför tycker åtminstone jag att det räcker gott som det är.

Italienskan har bara 21 bokstäver och stavningar som är ganska logiska och enkla.

Intressant, det hade jag faktiskt ingen aning om. Jag trodde de hade samma alfabet som engelskan..

Det är en hel del förutsättningar som behöver redas ut för att definiera vad én (1) bokstav är och vad étt (1) alfabet är. I flera decennier visste vi inte riktigt om svenskan hade 28 eller 29 bokstäver. Även om vi säger 29 med w/W så har många svenskar namn som kräver exempelvis ü/Ü som inte anses vara en svensk bokstav. Är svenska bokstäver de bokstäver som svenska Skattemyndigheten känns vid? Är samiska bokstäver svenska, exempelvis ŋ/Ŋ?

Är é en annan bokstav än e? Ja, för tekniken bakom kulisserna i datorn. För många engelskspråkiga så är a och ä samma bokstav, men som sagt inte internt i datorerna.

En del frågor besvaras indirekt av Unicode-standarden: www.unicode.org

Tanken på én bokstav för étt ljud faller av ett antal skäl.

1. Stavningen bör bevara vissa etymologiska drag, bland annat för att underlätta inlärning av andra språk.

2. Det vore opraktiskt med många fler homografer (nu olika: gärna / hjärna).

3. Dialekt-variationerna är stora och uttal glider över tid. Ljuden ð och þ kom tillbaka med engelskan. Ska bokstäverna komma tillbaka, och i så fall även i engelska?

4. Hur ska vi göra med alla möjliga diftonger? Én eller två bokstäver i en engelsk fras med I i. Om vi kräver att “tape” ska stavas »tejp« så lämnar GB/UK unionen EU. Det ansvaret kan vi knappast ta på oss.

För de specialintresserade finns det ett språkoberoende alfabet för att representera uttal.
Ref. http://en.wikipedia.org/wiki/Interna...netic_Alphabet (IPA)
Notationen IPA skulle inte fungera i en trivial tidningsartikel på svenska eller engelska. Den är också knölig att få till på våra tangentbord.

Som engelskan? Varför har du den som referenspunkt? Det borde väl snarare vara latinet.

Å andra sidan är inte det italienska sättet att skriva tal särskilt enkelt: MCMLCCIV. Personligen har jag svårt förstå varför den italienska lutningen fått sådan spridning i dagspress och annorstädes.

Terminologimässigt inom IT är latinska alfabetet i centrum för alla de västeuropeiska språken, som dessutom fått spridning på de amerikanska kontinenterna, i Oceanien och i Afrika. Samordningen av skrivtecken i nämnda Unicode stöder ett antal utvidgningar av det latinska alfabetet. Latinska bokstäver är i grunden A-Z i pragmatisk engelsk tolkning.

Av 23 EU-språk används utvidgade varianter av det latinska alfabetet av alla språk utom två.
Ref. www.europa.eu

Nå, om vi endast räknar levande språk, vilka finns det fler än engelskan som använder a–z och bara dem? Ej retorisk fråga. Latinet saknade ju dessutom traditionellt j och w.

EDIT: Förstås en aningen ledande fråga, i och med att det kanske inte är självklart vilka bokstäver som ska räknas inom "a–z". Men det får väl ändå tillstås att engelskan har blivit någon slags standard när det gäller teckenuppsättning, inte minst efter datorernas intåg.

hmm.. Antagligen för att jag kan engelska men inte latin. Det är lättare för mig att referera till ett språk som jag kan.

Latinet saknar k (utom fornlatin) och w (v uttalas som w på klassiskt latin). Y och z är inlånade från grekiskan. Latin har alltså färre bokstäver än engelska

Nu glömde jag att säga att latinet inte heller har j

Dessutom skrivs u ofta som v, särskilt i gamla texter och i inskriptioner i sten.