Citat:
Ursprungligen postat av Harald.Guldhatt
Med fler bokstäver kan man ju uttrycka mer på mindre plats, eller? Fast kanske vill man kunna ha ett ljud till varje bokstav? Jag vet inte. Skulle man kunna ha 100 bokstäver kanske?
Det är en hel del förutsättningar som behöver redas ut för att definiera vad én (1) bokstav är och vad étt (1) alfabet är. I flera decennier visste vi inte riktigt om svenskan hade 28 eller 29 bokstäver. Även om vi säger 29 med w/W så har många svenskar namn som kräver exempelvis ü/Ü som inte anses vara en svensk bokstav. Är svenska bokstäver de bokstäver som svenska Skattemyndigheten känns vid? Är samiska bokstäver svenska, exempelvis ŋ/Ŋ?
Är é en annan bokstav än e? Ja, för tekniken bakom kulisserna i datorn. För många engelskspråkiga så är a och ä samma bokstav, men som sagt inte internt i datorerna.
En del frågor besvaras indirekt av Unicode-standarden:
www.unicode.org
Tanken på én bokstav för étt ljud faller av ett antal skäl.
1. Stavningen bör bevara vissa etymologiska drag, bland annat för att underlätta inlärning av andra språk.
2. Det vore opraktiskt med många fler homografer (nu olika: gärna / hjärna).
3. Dialekt-variationerna är stora och uttal glider över tid. Ljuden ð och þ kom tillbaka med engelskan. Ska bokstäverna komma tillbaka, och i så fall även i engelska?
4. Hur ska vi göra med alla möjliga diftonger? Én eller två bokstäver i en engelsk fras med I i. Om vi kräver att “tape” ska stavas »tejp« så lämnar GB/UK unionen EU. Det ansvaret kan vi knappast ta på oss.
För de specialintresserade finns det ett språkoberoende alfabet för att representera uttal.
Ref.
http://en.wikipedia.org/wiki/Interna...netic_Alphabet (IPA)
Notationen IPA skulle inte fungera i en trivial tidningsartikel på svenska eller engelska. Den är också knölig att få till på våra tangentbord.