Släktforskning

Säktforskning för nybörjare del ett

Inledning

I denna presentation skall jag försöka berätta om de grundläggande sakerna som du som nybliven släktforskare bör känna till. Att släktforska är något som tar tid och man lär sig nya saker hela tiden. Man blir aldrig klar och om man fastnar för släktforskning som hobby så är det en hobby man har resten av livet.

Att släktforska är som att läsa den bästa av alla deckare
och veta att det spännande aldrig tar slut
Dessutom är Du själv huvudpersonen

Som nybliven släktforskare eller nyfiken på att börja släktforska är det ju alltid bra att känna till hur det fungerar och vilka kopplingar det finns mellan olika typer av handlingar. Även om mer och mer av de gamla handlingarna digitaliseras, så kommer det alltid att finnas kvar handlingar på de olika arkiven. Att bläddra i en 300-årig bok är alltid en speciell känsla. Vi kommer även att berätta lite om arkiven och annat som kan vara bra att känna till.

Att berätta om alla möjligheter går inte, du får se detta som en början till en kul hobby.


Släktforskning i Sverige

Släktforskning i Sverige har de bästa förutsättningar. Man brukar säga att Sverige är det bästa landet i världen om man är intresserad av människor som levde i gamla tider. Det är mångt och mycket det svenska kontrollsamhället som gör sig påmint överallt i de gamla handlingarna.

Allt från skattelängder på Gustav Vasas tid till militära handlingar över vilka som kan tjänstgöra i den svenska armén till vilken kristendomskunskap man hade ute i byarna på 1800-talet till dagens deklarationer och fastighetstaxeringar.



Den svenska kyrkan och dess präster har haft en mycket stark ställning i samhället och prästerna var noga med att föra anteckningar om vad som hände i ”sin” församling. Man antecknade vilka personer som föddes, vilka par som gifte sig och vem som dog. Man förde förteckningar över vem som bodde på varje gård, när och var de föddes och framför allt deras kunskap i kristendom.Kyrkoböckerna är grunden i släktforskningen.

De gamla kyrkoböckerna var prästernas egna anteckningsböcker om vad som hände deras församlingsbor.

Att Sverige inte har varit i krig sedan början av 1800-talet har spelat in med tanke på bevarandet av handlingarna.







Grundläggande begrepp

När man börjar släktforska så dyker det upp en hel del nya och kanske ibland obegripliga begrepp och ord.

Genealogi är det ”fina” namnet på släktforskning. Genealogi räknas tillsammans med biografin till de historiska hjälpvetenskaperna.

Proband är den person du utgår från när du släktforskar och bygger de olika släkttavlorna. Om du utgår från dig själv i släktforskningen så är du probanden. Men du kan ju även utgå från din farfars mor och då är hon probanden i den forskningen.

Anor eller förfäder är alla de personer som du härstammar från. Din farfars morfar är en ana till dig och din morfars farmors mor är en förfader till dig (trots att det är en kvinna).

Ättlingar är alla barn, barnbarn o.s.v. till en viss person.

Antavla är en text- eller grafisk uppställning över alla anor till en viss person.

Stamtavla är på motsvarande sätt en text- eller grafisk uppställning över alla ättlingarna till en viss person


En första titt i en kyrkobok

Ganska snart kommer du att se att man inte har haft datorer och skrivmaskinstext hela tiden. Att lära sig läsa den gamla handstilen kräver en del träning, men man kastar sig inte direkt in i text och handlingar från 1700-talet utan man börjar ju vid nutiden och jobbar sig bakåt i tiden. Man lär sig hela tiden olika handstilar och man får många gånger sitta och jämföra bokstäver för att komma fram till vad det står. Man kanske kan läsa ett ord som börjar på B och ser man samma bokstav kan man dra slutsatsen att det andra ordet man inte kan läsa börjar på ett B och då är man en bit på vägen.

Oxie C:2 (vigselbok 1761)
Oxie C:2 (vigselbok 1761)

Exemplet här ovan är ett extremt fall. Så här brukar det inte se ut i vigselböckerna, men å andra sidan visar det den tidens sätt att se på saker och ting. Så här skriver prästen Ludvig Bützow 1761:

d.9 augusti lÿstes för horebocken Lars Bengtsson och horan Elsa Nilsdoter här i bÿn. Wigdes d.4 october.

Att kallas för horbock och hora vid denna tiden innebär att man har fått barn i ett annat förhållande under tiden man är gift. Bara av dessa ”små orden” får vi en massa spännande information vi kan använda i släktforskningen.

källa arkiv digital

Del 2

Börja hemma

Men innan vi börjar leta i de gamla handlingarna, kyrkoböckerna och annat på arkiven så skall vi ta till vara de uppgifter vi kan hitta hemma. Börja med att prata med dina äldre släktingar eller andra du tror kan ha information om just din släkt.

Om du har en gammal moster i livet slå en signal till henne eller åk och hälsa på. Sätt dig ner och låt henne berätta vad hon kommer ihåg om släkten. Men fråga henne även om hur det var när hon växte upp långt innan det fanns TV och Internet. Vad gjorde man på kvällarna och hur var det.

Om du har möjlighet spela in samtalet. Detta blir en unik del i din egen släkts historia. Den dagen dina äldre släktingar inte längre finns kvar i livet så är denna möjlighet till information för alltid borta.

All information du får när du pratar med äldre släktingar kan du använda som ingångspunkter i släktforskningen. Du kanske har ärvda möbler med inristade initialer, din farfars sjömansbok eller något brev från Amerika.



Gå igenom gamla fotografier

Du eller dina släktingar har säkert en mängd gamla fotografier som ligger hemma, antingen fint insatta i ett album eller bara i en hög i en låda.

Även dessa är en unik samling för dig, men tyvärr är det i många fall bara ansikten på en bit papper. ”Om jag ändå visste vem det var på bilden” är en tanke som kanske dyker upp.

För den som har tagit bilden eller som äger albumet är det självklart vem som är på bilderna, men när inte den personen längre finns kvar i livet så är det inte lätt att identifiera personerna på bilderna.

Gå igenom t.ex. din mormors (eller mosters) album och skriv ner namnen på de som är på bilderna. Skriv med en blyertspenna på baksidan av fotografierna.

Du kommer att ångra dig om du inte tar tag i detta nu, innan det är för sent. Alla man pratar med säger samma sak:

”att jag inte började släktforska eller intressera mig för släkten tidigare när jag hade någon att fråga







Du är unik

Du är unik! Utan alla dessa dina förfäder hade du inte varit den du är.

Du är unik - varenda en av dina förfäder, vad de gjorde eller vem de gifte sig med är lika viktigt för dig. Du är unik. Utan alla dessa dina förfäder hade du inte varit den du är. Du hade inte ens funnits till.




Kyrkoböcker

Eftersom det är från kyrkoböcker som släktforskaren får den allra största delen av sina uppgifter, så kommer vi inledningsvis att koncentrera oss på dessa. Efter uppgifterna hemma, så är det i kyrkoböckerna man börjar när man släktforskar.

Från början var det kyrkoherden i varje församling som förde dessa böcker och de förvarades på prästgårdarna eller i kyrkorna.

I samband med att landsarkiven bildades omkring 1900, så samlade man in kyrkoböckerna från respektive område till landsarkiven. Främsta orsaken var att arkiven kunde erbjuda bättre förvaring, skydd för brand och fukt.Hyllmeter med kyrkböcker

Således finns idag alla kyrkoböcker från äldsta tid (början av 1600-talet) till omkring 1894 på landsarkiven och därefter antingen på pastorsexpeditionen eller på landsarkiven.

Man håller på att lämna in 1900-talets kyrkoböcker till landsarkiven. Församlingarna har fram till 2013 på sig att lämna in böckerna.





Kyrkoböcker

Eftersom kyrkan tillhörde staten ända fram tills nyligen är alla dessa handlingar (kyrkoböckerna) offentliga handlingar. Detta innebär att du får tillgång till dessa kostnadsfritt på arkiven.

Denna rättighet är grundlagsskyddad.

Vad får man se?

Vem som helst får ta del av arkiven hos svenska myndigheter. Det gäller även utländska medborgare och statslösa. Man har även rätt att vara anonym och behöver inte tala om vad man ska ha uppgifterna till.




Sekretess

Allt är dock inte öppet. Handlingar som är känsliga på ett eller annat sätt, om de kan skada den enskilda människan eller riket, får ingen obehörig ta del av förrän så lång tid har gått att handlingarna mist sin "känslighet". Oftast är gränsen satt till sjuttio (70) år. Begränsningar i insynen regleras av sekretesslagen. Om man nekas att ta del av allmänna handlingar så ska alltid en hänvisning till en paragraf i denna lag ges och man har alltid möjlighet att överklaga.







Källor och källkritik

När man skriver arbeten eller forskar, så är det mycket viktigt att man anger var man hittar materialet. Vilka källor man har använt.

Detta har flera anledningar. Om man är osäker på något så kan man lätt hitta tillbaka och kontrollera uppgiften igen. Den som läser arbetet vet var uppgifterna kommer ifrån och kan dra slutsatser utifrån källorna.

Som släktforskare skall man försöka anteckna allt vad som står om släktingarna. Det kan visa sig att man behöver uppgifterna om vem som är fadder vid ett dop för att kunna klura ut en släktkoppling och har man denna redan så slipper man lägga ner en massa tid på att leta reda på uppgiften igen.

En källa kan vara i stort sett vad som helst. Det kan vara en handskriven originalkälla som man har hittat på ett arkiv, det kan vara en sida på Internet eller en bok. En person man har intervjuat eller i stort sett allt där man hittar underlag till sitt arbete.

Men källorna har olika värde beroende på var uppgiften kommer ifrån.


(volymer)

Alla arkiv i Sverige är uppbyggda efter ett system med arkivbildare och olika signum eller volymbeteckningar. Samma typ av handlingar har samma signum eller beteckning oavsett var handlingen kommer ifrån.



Kyrkoböckernas stora grupper är följande:

AI: Husförhörslängder
B: Flyttningslängder
C: Födelse- och doplängder
E: Lysnings- och vigsellängder
F: Död- och begravningslängder

Det är dessa typer av kyrkoböcker som vi skall börja titta på. Utöver dessa så finns det en mängd andra serier som man kan ha nytta av som släktforskare. Det finns anteckningar om konfirmationer, det finns längder med sockenstämmoprotokoll och med kyrkans räkenskaper. Det finns bilagor till husförhörslängderna som t.ex. kan innehålla domar mot personer som bor i socknen. Det kan finnas lysningssedlar och flyttattester.



Listan kan göras hur lång som helst. Men tack vare att man har bestämt att samma typ av handling skall ha samma signum så kan en släktforskare från Skåne ganska snabbt hitta uppgifter från en Norrlandsförsamling. Födelseböckerna har alltid signum C:



Inom varje grupp så anger man varje volym med ett löpande nummer kronologiskt, t.ex. C:1, C:2 och C:3 för födelseböcker.



Källa Arkiv digital

Del 3

Husförhörslängd

I husförhörslängden antecknar prästerna alla som bor på gårdarna i församlingen. Han gör detta när det är husförhör och han antecknar namnen, var och när personen är född. Det finns anteckningar om in- och utflyttningar och vilken kunskap de har i kristendomen.

Husförhörslängderna förs oftast i intervaller på 5-10 år och prästen för in allt som händer under tidsperioden. Han antecknar nya barn och han stryker personer om de dör eller flyttar.

Husförhörslängderna ersätts i slutet av 1800-talet av de så kallade församlingsböckerna. Dessa innehåller nästan samma uppgifter som husförhörslängderna, den enda skillnaden är att man inte längre antecknar religions-uppgifter.

På nästa sida finns ett exempel på hur en husförhörslängd ser ut.



Flyttningslängd

I flyttningslängderna antecknar prästerna alla de som flyttar in och ut i församlingen. Om man bara flyttar inom samma församling så blir det ingen anteckning i dessa längderna.

Det är oftast på hösten man flyttar mellan olika arbetsplatser och man antecknar namnet på de som flyttar och ibland när de är födda. Var de kommer ifrån och var de flyttar till. Dessa längder fungerar som en ingång till husförhörslängderna. Prästerna brukar anteckna vilken gård eller till och med vilken sida i husförhörslängden som personerna finns på.

Om en person flyttar många gånger under sitt liv så är det ganska stor risk att uppgifterna förvanskas. Därför är det ett bra tips att om en födelseuppgift inte stämmer så skall man följa personen bakåt genom hela livet, genom varje flytt och ganska snart ser man om en präst har skrivit en siffra slarvigt. Hittar man ingen felskrivning så kommer man ju förr eller senare tillbaka till då personen var så pass ung att han fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar.

Underlagen till flyttningslängderna kallas flyttattester och om de finns bevarade så finns de i serie



Födelse- och doplängd

Födelselängderna är kronologiskt förda och i dessa skall alla barn som är födda och döpta i församlingen finnas antecknade. De äldsta längderna innehåller bara dopdatumet då man ansåg att detta var viktigare än när personen föddes. Ibland kan prästerna missa någon händelse och då kan man titta sist på det året för där kan finnas kompletteringar.

Man hittar uppgifter om barnets namn, vem som är pappa och mamma och var de bodde när barnet föddes. Det finns uppgifter om vem som bär barnet till dopet och vem som är faddrar. I äldre handlingar brukar dessa förkortas Susc: och Test: vilket är latin för gudmor och faddrar.

Med hjälp av uppgifterna i födelseboken om föräldrarna och var de bodde får man en hänvisning till var man skall leta i husförhörslängden. Leta reda på familjen i husförhörslängden och få nya uppgifter om syskon och var föräldrarna är födda.

Även om du idag tycker att det är onödigt att anteckna vem som är fadder och gudmor så är rådet att göra detta. Du kan komma att behöva dessa uppgifter i framtiden och då är det ju onödigt att du inte redan gjort anteckningarna



Lysnings- och vigsellängd

Precis på samma sätt som födelseböckerna är lysnings- och vigselböckerna kronologiskt förda. Om mannen och kvinnan kommer från två olika församlingar så brukar det vara i kvinnans församling som man gifter sig i.

Beroende på hur noggrann prästen är kan man få mycket information i en vigselnotis. Det kan finnas uppgifter om de tre lysningsdagarna, var mannen respektive kvinnan kommer ifrån och när de är födda. Ibland kan det till och med finnas anteckningar om vem som ger tillstånd för vigseln.

Är någon änka eller änkling så kan det finnas anteckningar om att man har skiftat boet, något som var obligatoriskt om man skulle gifta om sig.

Under vissa tider behövde man betala en speciell stämpelpappersavgift för lysningssedlarna och då kan dessa räkenskaper vara en ersättning om det saknas vigselböcker. Dessa avgifter brukar kallas Charta Sigillata.







Död- och begravningslängd

Även dödböckerna är kronologiskt förda. I denna antecknar prästen vem som dör och begravs i församlingen. Man brukar skriva in dödsorsaken, men man skall ha i tanken att man förr i tiden inte var medicinskt utbildad och man skrev ofta symptomen om man inte exakt visste vad det var som orsakade dödsfallet. Ålderdomsbräcklighet och okänd barnsjukdom är vanliga orsaker.

Man brukar hitta uppgifter om hur gamla de som dör är, men ibland skall man ta dessa uppgifter med en nypa salt för att räkna var inte alltid prästernas starka sida. Det kan slå på en del år både framåt och bakåt. Ibland är det bara uppskattningar.

RunstenVissa präster skriver mycket intressanta och spännande levnadsbeskrivningar om de som dör. Det är lite upp till vilken präst det är, men det kan vara ett par sidor med uppgifter om var personen föddes och föräldrar, hur länge man bodde hemma och var man flyttade. Vem man gifte sig med och hur många barn man har fått. Ibland kan det finnas antecknat att av de 4 sönerna och 3 döttrarna lever ännu 3 söner och 1 dotter.



Bouppteckning

När en person dör så skall man upprätta en bouppteckning. Även om det blev lag att man skulle upprätta en bouppteckning 1734, så är det tyvärr långt ifrån alla som har lämnat en bouppteckning efter sig. Varför kan man fråga sig. Men en trolig förklaring är ju den att det är arvingarna som behåller originalbouppteckningen och det är en kopia som binds in i handlingarna och det kan ju hända att denna försvinner.



Bouppteckningen börjar med en ingress där man skriver vem bouppteckningen är efter och vilka som är arvingar. Det är ju den efterlevande makan/maken och barnen. Här kan man bekräfta ett släktskap som man kanske bara misstänkte. Det står uttryckligen vem som är son eller dotter.



Har man extra tur så dör personen så ung att det fortfarande finns omyndiga barn kvar hemma. Då är det förmyndare som skall bevaka de omyndigas rätt och detta brukar vara släktingar till den avlidne och då får man nya ledtrådar i jakten på släktingar.





För att hålla reda på alla uppgifter så kan man använda ett släktforskarprogram. Precis som alla andra typer av program så är det en fråga om tycke och smak vilket program man använder. Men att använda ett släktforskarprogram är en stark rekommendation.

Det finns en stor mängd program som alla säkerligen har sina för- och nackdelar, man får försöka testa olika program och hitta ett som man tycker passar.

I programmet matar man in de personer och uppgifter man hittar i sin släktforskning. Man kan på ett enkelt sätt hålla reda på flera tusen personer och se hur de är släkt med varandra.

Hittar jag en ny ana, så kan jag söka efter en Nils Johansson, född 1853 och se om jag redan har honom. Kanske är vi redan släkt?

Jag kan på ett enkelt sätt rita upp släktträd både framåt och bakåt i tiden.

Givetvis vill jag dela med mig till familjen vad jag har hittat och då kan jag göra snygga och överskådliga utskrifter från släkten

Källa arkiv

Drar upp denna fråga igen, då den börjar bli aktuell.

Man kan ju printa ut släktträd på Ancestry väldigt enkelt, men du kanske menar att du vill trycka trädet i lite finare format?

Då all diskussion om släktforskning tydligen är begränsad till en tråd får jag då upprepa samma sak här:

Om någon nybörjare behöver hjälp med att komma igång med sin släktforskning, eller om ni har stött på patrull och fastat i Er forskning, ställer jag mig gärna till Ert förfogande. Är själv en glad "hobbyforskare" sedan ett drygt ett år tillbaka, men då jag lyckats bryta ny mark i mina egna släktled känner jag att jag nu kommit så pass långt att jag även kan hjälpa andra.

Så med samma reservation som i den tråd som slängdes i papperskorgen uppmanar jag härmed andra användare att - med anonymiteten i åtanke - fråga på efter era anor! I mån av tid hjälper jag gärna till och forskar (PM:a om ni inte vill röja Er identitet i tråden).

Ja, har printat ut en testsida från Ancestry. Men det var bland det fulaste mina ögon skådat.
En så pass stor sida borde väl ändå kunna leverera ett fint gränssnitt, design etc på sina utskrivsfunktioner.
Tänkte det skulle se någorlunda vackert ut när man ska ge bort det. Men får väl sätta mig ner och göra hela processen själv.

Kontakta någon lokal grafiker eller konstnär/målare. Ett personligt träd vore nog inte speciell svårt för en person med konstnärlig ådra att skapa. Följer själv ett TV program om släktforskning där deltagarna som åker ur får en till synes handmålad antavla - någonting sådan vore kanske det du eftersöker? Om du inte bor mitt ute i ödemarken borde det finnas någon som säkerligen kan göra en sådan åt dig på ett par timmar (= max ett par hundralappar svart).

Är mer ute efter utskrivsvänliga blad, som jag ska sammanställa i en pärm.
Men får lägga ner några nätter och fundera ut något eget koncept.

Är helt ny när det kommer till släktforskning, och skulle behöva lite hjälp. Vart kan man hitta släktträd och varifrån personer kommer ifrån någonstans? De sidorna jag har hittat till har premiumfunktioner på det man vill ha, och jag har ingen lust att betala för att veta varifrån min släkt härstammar ifrån.
Måste man göra träden själv eller finns det eventuellt något klart där ute? Det jag är ute efter att hitta är från vilka länder jag har rötter i. För de närmsta generationerna jag vet är helt svenska, men eftersom jag är mörkhårig och har grönbruna ögon är jag lite nyfiken varifrån det kan tänkas komma från. Någon som har några enkla och smidiga tips på hur jag ska ta mig till väga?

Här har du en bra vägledning:

http://www.genealogi.se/kom-i-gang

Tack för tipset!