Släktforskning

Den 25 augusti 1675 "Stältes för Rätten en bonde Joen Nilsson i Normiösiöö 75 åhr gammal ... för thet han har bedrifwit tijdelag med boskap och annat Oskiäligt Creatur, then en

Pijga Kirstin be[nämn]d, ... nu uppenbarat hafwer och sagt, som Pastor loci ... wittnadhe, att hon för sitt samwett skull, thet icke kundhe förtijga, att för 6 åhr sedan, thå hon tiänt hoos Pehr Jonss j Normiösiö, be[mäl]te Joen Nilsson i Fähuuset hafwer tijdelag medh en Koo Räsia bemält, men han då för tijden öfr:talat henne att tijga ... " [pigan Kerstin var förmodligen den samma som sonen hade ihop det med 1663-64].

Joen Nilsson tillfrågades ... Och ickie neka Kundhe, att thå han en Poijke om sina 12. eller 14. åhr war och wallade j Skougen sin faders boskap, hadhe han första gången Tijdelag medh en Koo hans fadher tillhörigh. Sedan på samma tijdh en annan gång, bedref han dhen wederstyggeliga giärningen medh en Rheen som Lapparne bundit hafwer ... wid Båthuuset nedhan för hans fadhers gårdh ... bekiändhe han, att han för 6 åhr sedan ... haft tijdelag med sin Sohns Koo Räsia thå Pijgan Kirstin honom i fähuset öfwerkom och han henne Pijgan medh 24 d. Kmt nedtystade ...

Thå tygadhe på honom Pastor, att han ... under sitt fängelse, frijwilligt och otwungen, hafwer bekiändt, att ifrån den tijden han för 60 åhr sedhan ... han bedrifuit den Wedherstyggeliga giefulsgerningen medh boskap so offta tillfälle haar gifwits, att han thet intet minss, thet samma wittnadhe och hans egen hustro Anna 76 åhr gammal, att hon så af honom hafwer hördt ... blef han ... till föllie af Gudz och Wärldzligh Lagh: Levit 20 Cap: och thet 14 Cap ... LandzL: dömbdh till döden ..."

"Sommaren 1852 hade man hos bonden Per Hinriksson i Stugusjön planerat att åka till Sollefteå höstmarknad. Per och hustrun Helena Göransdotter planerade inköp av diverse nyttiga saker och barnen sex stycken mellan 2 och 11 år blev nog lovade marknadskarameller när föräldrarna kom hem. Föräldrarna kom aldrig mera hem till Stugusjön. Där fanns nu istället sex föräldralösa minderåriga barn; orsaken till den familjetragedi jag nu skall berätta om.

Efter ett lyckat marknadsbesök började återfärden mot Resele och Stugusjön. I Myre skulle man återlämna den hyrda giggen, kärran, till gästgivaren Rosén. Det var måndagen den 28 september, alla var nu på väg hem så färjan i Skärvsta var fullastad, några kanske lindrigt nyktra det fanns ju omkring 30 krogar på marknaden och kasken fick man göra så stark man ville för 6 skilling, det var ungefär 12 öre. Det finns några muntliga hörsägner hur olyckan gick till men med all säkerhet blev färjan överlastad. På färjan fanns också Reselebonden Johan Olof Hansson med hustrun Kajsa Greta Henriksdotter. Kajsa Greta drunknade men Johan Olof fick tag i svansen på en häst som simmade mot land och räddade sig därigenom. Drunknade gjorde både Per Hinriksson och Helena Göransdotter.

Det fanns nu sex minderåriga föräldralösa barn i Stugusjön, istället för marknadsgotta fick man besked om att mor och far aldrig mer kommer hem. Man kan ju bara föreställa sig vilken kaosartad situation dessa barn befann sig i. Redan den 2 oktober sammanträdde, på prosten Nordenssons begäran, Sockenstäman som då var en allmän stämma. Där beslutades att till förmyndare utse morbrodern Jon Göransson i Näsåker samt bonden Zakris Modin i Myre. Man beslöt vidare att hemmanet skulle försäljas så fort som möjligt så det kunde betala barnens vård och inte belasta församlingens fattigvård, som man uttrycker i sockenstämmoprotokollet.

Jag har noga följt barnens tillgångar och försäljning av hemmanet i Stugusjön. Det var barnen som fick Svarte Pettern i det spelet och socknen kanske berikade sig en smula? Vad gjorde man med barnen? Söndagen den 10 oktober upplästes i kyrkan att de som mot betalning ville mottaga och vårda dessa barn skulle till förmyndarna inkomma med bud. Det är ju detta förfarande som kommer att kallas auktion. Nästa sockenstämma den 24 oktober fanns bud på barnens vård och uppfostran. Jag citerar protokollet: ”Den yngste Jonas född 1849 nära 3 år skall vårdas av torparen Nils Andersson i Prästbordet med en ersättning första året 35 riksdaler 40 var begärt en då bonden Per Hansson i Tängsta åtogo sig vården för 35 skulle Nils Andersson få vården om han gick in på samma pris.”

Det var följaktligen en auktion där den som bjöd minst fick pengarna. Henrik fyllda nyss 4 år och Greta Magdalena 9 år vårdas av f.d kronobåtsman Hatt för 50 Rd, Britta Erika 6 år av torparen På Pålsson i Yttersel mot 25 Rd. Sara Kajsa 11 år av skolläraren Dalin 15 Rd. Då var barnen placerade för en summa av 145 Rd första året.

Syskonskaran var nu skingrad. Bouppteckning var beställd av prosten och kyrkoherden tillika fattigvårdsstyrelsens ordförande Olof Nordensson. Av bouppteckningen framgår, det var för mig en fascinerande läsning, att allt vad man hade i ett bondhemman, som var i full drift 1852, fanns med i bouppteckningen: kreatur, hästar, får, getter, körredskap, kläder, böcker, båtar, fiskeredskap, smidesredskap, sågtimmer, bräder, guld, silver, koppar och malm med mera, att grisen inte var med berodde på att bouppteckningsmannen tog den som arvode. Summa inventarier inkl. hemmanet var 2 397 Rd, skulder 1 586 Rd, nettot 811 Rd men hemmanet skulle ju bjudas ut till försäljning och där var klausulen "allt var därtill hemmanet hörer", så där fick barnen inte med sig någonting. Så här lät det i protokollet för försäljning: ”efter förut skedd pålysning uti Resele och angränsande socknars kyrkor låta förmyndarne för avlidne bonden Per Henriksson i Stugusjöns omyndige barn försälja till högstbjudande derför ägande hemman 1 ¼ seland nr 1 derstädes med allt var därtill hörer”. Köpare blev bondesonen Eric Scherdin i Skärvsta, köpesumman blev 2 530 Rd, något mer än bouppteckningen.

Skulderna var ju 1 586 Rd så det skulle vara ett arv till barnen på strax under 1 000 Rd. 145 Rd fick man betala för att ”vårdas” första året sedan hittar jag inga fler utbetalningar varken 1864, 1855 eller 1856.