Hur svårt är det att fejka mental stabilitet och på så sätt slippa behandling?

Säg att du blir intagen på tvångsvård. Du själv anser att du inte bör tvingas till psykisk vård (eller så kanske du bör det, men du vill ändå inte tvingas). De kanske tvingar dig att svälja droger eller ger dig elchocker som du inte vill ha. Du har det bara allmänt plågsamt och vill få tillbaka din frihet och dina mänskliga rättigheter. Kan man inte bara låtsas vara frisk så att man friskrivs?

T.ex. säg att man är deprimerad och har fruktansvärda humörsvängningar eller är självmordsbenägen. Man är väl antagligen medveten om det då, eller så är man åtminstone medveten om att man upplevs ha dessa egenskaper. Hur pass svårt skulle det vara att bara kontrollera sitt beteende och spela normal tills man släpps ut?

Skulle detta fungera?

Det går men det är ofta svårt, dock ser jag inte riktigt poängen i att försöka göra det. Om man "bara" är deprimerad eller självmordsbenägen så borde det kunna fungera om man är en duktig skådespelare. Är man däremot psykotisk eller lider av någonting som går att mäta biologisk så kan man få svårigheter med att försöka spela frisk. Glöm inte bort att både depression och ångest är lika mycket sjukdomar som cancer och magsjuka och det är ju svårt att låtsas som att man inte är magsjuk, inte sant? Lider man av ångest, självmordstankar eller depression så tycker jag absolut att man ska ta emot den vård som erbjuds. Om man däremot lider av någon grav psykisk störning som är obotlig så kan jag förstå att man vill komma ut från slutenpsyk för att kunna avsluta sitt liv.

Det finns dock inget sätt att "mäta" "psykisk sjukdom" med något test Om du blir tvångsintagen, så kommer du bara säga några få meningar, och doktorn kommer sedan att besluta om du är psykiskt sjuk eller inte. Det tar max 5 minuter för dem att besluta detta.

Psykologi är en psuedo-vetenskap. Dvs, det finns egentligen inga diagnoser, eller tester, eller sätt att mäta om psykofarmaka har "rätt" effekt. Går du till tre olika doktorer och säger samma sak kommer du oftast få tre olika svar, och olika mediciner. Det är en gissningslek, och man gissar på sådant man aldrig kunnat mäta med en hjärnscanner eller liknande.

Det hela handlar om att man inte accepterar folk som inte är som man tycker att folk borde vara, och du måste nu medicineras så du blir som svensson normen. Det är därför det finns ADHD diagnoser och liknande, människor som "inte passar in" ska låsas in och "botas från sin sjukdom".


I regel så får du vara kvar, vare sig du anses psykiskt sjuk eller inte, minst ett dygn, innan du skrivs ut. Ofta fler, för att "de vill vara på den säkra sidan".

Har de bestämt sig för att du är psykiskt sjuk, så kommer inget du gör ändra på den uppfattningen.

Har du dessutom haft psykos eller liknande tidigare, eller om någon MISSTÄNKT det, så kan du räkna med att inte komma ut på ett bra tag, hur bra du än mår. SÄRSKILT om du försöker förklara för dem att du inte är sjuk.

Det SISTA du ska göra är att säga "men.. jag ÄR inte sinnesjuk" eller liknande.


De ställer rätt uppenbara frågor under första mötet.
"Har du vänner?"
"Isolerar du dig?"
"Hör du röster?"
Etc... bara att svara att allt är tipptopp på allt


Du ska ta emot ALL "hjälp", och inte prata alls med personalen om några problem eller liknande när du väl blivit intagen. Bara vara trevlig och på glatt humör, även fast du nu blivit frihetsberövad. Prata så lite som möjligt, men prata. Allt du säger tolkas ur "hmm sinnesjukdommen talar, vad är detta för diagnos?".

Om du försöker förklara bort ditt beteende, eller förtvivlat försöker förklara att du INTE är psykiskt sjuk, så kommer det tolkas som att du "inte har sjukdomsinsikt" och "motsätter dig behandligen" osv. Detta är livsfarligt!

Det finns visst sätt att mäta en del psykiska sjukdomar. Organiska psykoser kan spåras genom fysiska skador i hjärnan eller narkotika i kroppen, epilepsi syns vid elektroencefalografi, personer med bipolär sjukdom har större chans att visa tecken på hyperintensitet vid magnetisk resonanstomografi och personer med ångest får ofta en del fysiska symptom.

Jag vet att du har dålig erfarenhet av tvångsvård, men hela Sveriges psykvård ser inte ut som avdelning 95 i Västerås där du vårdades. För dig hjälpte det att komma ut från vårdavdelningen så snabbt som möjligt, men det betyder inte att du har rätt att uppmuntra andra att försöka ta sig ut till varje pris. Hör man röster så tycker jag absolut inte att man ska svara att allt är tipptopp, men det säger väl sig självt. Jag förstår att man gärna börjar argumentera med vårdarna angående sitt tillstånd men du har ju erkänt att du såg saker som inte fanns, menar du att det är friskt?

Du ändrar ditt inlägg hela tiden så det blir bara mer och mer att svara på alltefter tiden går. Menar du att du inte tror på psykiska sjukdomar?

När du blir intagen för slutenvård handlar de inte om psykologi utan om psykiatri, det är ej psykologer som fattar beslut om tvångsvård utan psykiatriker, dvs läkare med specialisering inom psykiatri, och psykiatri är långt från en pseudo-vetenskap, finns mkt belägg för motsatsen, att du hävdar något sådant säger ju allt om hur mkt kunskap du har om ämnet.


Du är ju så full av skit så det inte är sant, anledningen till att diagnoser som adhd finns är för att det finns så mkt vetenskapligt belägg för att folk med ex adhd har hjärnor som fungerar och används på sätt som skiljer sig från hur normala människor fungerar, samt att olika hjärnområden verkar vara mindre utvecklade och mindre än hos kontrollpersoner. Folk me adhd har i studie efter studie uppvisat att deras hjärnor fungerar annorlunda, de använder sig av kompensatoriska mekanismer och aktiverar andra delar av hjärnan vid vissa sorters uppgifter jmf med kontrollpersoner vilket leder till att de inte fungerar lika effektivt gällande t.ex olika kognitiva funktioner, detta får ju uttryck i deras vardagsliv och klart fan att många behöver medicin för att fungera på ett tillfredsställande sätt.


Inte sant detta heller, t.ex många självmordsbenägna som kommer in på psykakut skickas hem me lite piller och remiss till öppenvård så är ju långt från alla som plockas in för tvångsvård.


big fat +1

En gammal och ganska känd, men ändå kanske relevant grej: http://en.wikipedia.org/wiki/Rosenhan_experiment Någon forskare som testade att skicka in friska personer på mentalsjukhus 1973. Typ alla fick diagnosen schizofren.

Det är faktiskt väldigt intressant. Tack för länken. Jag sitter och läser om experimentet nu och jag har redan lite punkter som jag skulle vilja diskutera om du känner för det.

Tja, jag är inte så insatt... Det finns säkert folk som kan psykologi mycket bättre än mig. Skapa en tråd eller ta det här?

Jag förstår. Jag skapar nog en tråd om det ikväll eller imorgon då det inte fanns någon befintlig tråd. Det här var riktigt intressant. Tack igen!

Där blev jag fett busted Jo, jag skrev om saker jag inte riktigt vet något om, pga anledningarna som du skrev ovan. Det är bra att du kommer in och nyanserar debatten

Men frågan var ju ändå om man kan fejka och verka normal, och det står jag fast vid, är mycket svårt, men gav ändå några tips.

Jag har däremot inte erkänt att jag sett några saker som inte finns? Vart läste du det? Jag har alltid haft en korrekt verklighetsuppfattning ?

Edit: och jag står även fast vid att du kommer få diagnos även om du är psykiskt frisk och kliver in på psyk, därför lär det vara mycket svårt att fejka sig ur en LPT. Men du kan komma därifrån redan efter ca en vecka om du följer mina punkter ovan. Mig veterligen scannas inga hjärnor i normalfallet.

Jag håller med om att det är svårt att spela frisk, helt klart. I det här inlägget i din tråd så skriver du att läkarna antecknade i din journal att du såg saker som inte fanns. Eller var det den knäppa läkaren som ljög när han skrev i din journal? Du får ursäkta om jag tolkar fel.

Jo, det finns en stor risk att man får en felaktig diagnos om man åker in akut, tyvärr. Det har hänt mig två gånger. Dock har jag sluppit tvångsvård hittills vilket jag är väldigt glad för.

Jag skrev att en i personalen gjorde samma upptäckt som jag, dagen efter jag sett vad jag sett (inga syner, men vågar ej outa vad det var)... trots det fortsatte man hävda att det ändå var i min hjärna detta hände (!)... Det var inga konstigheter. Det var en upptäckt liknande typ att du hittar en peng på ett golv, att en kruka är trasig, eller liknande.

Det höll på att reta gallfeber på mig när de hävdade att jag såg saker, eftersom det var något folk upptäcker hela tiden i sina hem, men pga att inte EN av kärringarna kunde se det (halvblind kärring)... ja du fattar...