Min gissning är att hon valde att avgå efter påstötningar om en mer offensiv jämställdhetspolitik från tokfeminister i partiet, som hon själv alltid har uttryckt starka betänkligheter emot.
På presskonferensen gjorde hon en stor poäng av att hon "alltid fått vara sig själv" som minister, eller något liknande, och alltid fått driva sin politik. När jag nu ögnar igenom artikeln i DN igår som hon undertecknat, så går den på tvärs med vad hon stått för tidigare och drivit. Förslaget om kvotering kan inte vara hennes.
http://www.dn.se/debatt/vi-maste-lag...iga-toppchefer
Jag har tyckt att hon hela tiden som minister har drivit en förnuftig jämställdhetspolitik, där hon hållit extremfeminismen borta och kunnat bemöta genustramsare i diskussioner. Kanske är det så att hon inte drivit någon jämställdhet alls, och därför varit bra i mina ögon.
Tokfeministerna har ju heller inte kunnat angripa henne, eftersom hon är svart (och född muslim?). Hon vinner alltid med 3 "utsatt grupp"-poäng mot vanliga fruntimmers 1. Dessutom har hon med hela sin framtoning visat att en svart kvinna minsann kan ta sig fram och inte stöter i några imaginära glastak, om hon inte gnäller och genusfjantar sig.
Jag gissar alltså att hon till slut blivit mer eller mindre tvingad att skriva under artikeln och lägga grunden för mer feminism med kvotering och annat jävulskap. Hon insåg att hon då skulle bli bara en lydig marionett och "husneger" åt de mer rabiata "liberalerna" i partiet, Ohlsson och Ulvenhag, som vill driva en mer aggressiv och destruktiv feministisk och mångkulturalistisk politik, som hon inte vill ställa upp på eftersom hon är smartare än så.
Så hon tog sin Mats ur skolan på momangen. Bra gjort!