60- 70- talister, "indoktrinerade" eller inte?

Som tur var så hade jag delvis en motvikt till propagandan, i och med att mina föräldrar var relativt fritänkande. Jag fick ofta mer än en sida av olika situationer, så att jag var fri att forma min egen världsbild i större utsträckning, än om jag enbart haft propagandan.

Det var dock mer än lite frustrerande för mig att känna mig intellektuellt instängd i den ena fantasin efter den andra (kristendom, socialist-Sverige etc.). Jag var intellektuellt aktiv, och samtidigt något av en idealist. De ständiga lögner och manipulationer, som jag mer och mer började finna i propagandan, började göra mig mer om mer fylld av ilska. Inte så att det förpestade mitt liv, men det blev svårt att vara lika entusiastisk inför samhället och alla medmänniskor, när man såg hur mycket bara var ett spel för gallerierna.

Jag är säkerligen väldigt indoktrinerad, även om (tack vare?) att jag upplever mig själv som någorlunda fritänkande. Dock så diskar jag inte i duschen för att spara vatten åt Afrika

Jag minns givetvis de exempel ni har tagit upp här men som barn kopplade man inte sammanhanget. Det såg ju lite annorlunda ut i landet, minst sagt. Jag läste både Bamse och Kalle Anka, oljan tar slut om tio år, ät upp maten -tänk på barnen i Biafra, det fanns få tiggare men desto fler luffare.
När man tänker efter var det nästan lite bonderomantik över min uppväxt. Man övertolkade inte allt och startade inte utredningar om allt som kränkte någon.

Mitt hem var kraftigt borgerligt, morsan röstade (C) och farsan (M). Olof Palme var i det närmaste hatad.
Glömmer aldrig när jag (i tioårsåldern) frågade pappa vad han röstade på.
Han spände ögonen i mig och svarade "Moderaterna, vad skulle jag annars rösta på?".

Jag är född -64. Vad jag vill minnas var det ganska vänstervridet på vissa ställen beroende på var man bodde. Jag flyttade mycket under min uppväxt. Vänsterrörelsen var högljudd minst sagt. mina föräldrar röstade åt höger och hatade Palme, så mina uttalande på dagis och lekis var ibland starkt ifrågasatta av fröknarna. haha men jag var liten så jag fattade väl inte ens allt jag sa.

Det där kommer jag ihåg ifrån min skolgång, sent åttiotal och tidigt nittiotal.

I Sovjet så är de kommunister och USA är kapitalistiskt. Båda är problematiska. I Sverige så är vi en blandekonomi och har därigenom det bästa ifrån de två systemen. Kan väl tillägga att min lärare var en brinnande socialdemokrat.

Känns som en svunnen tid. Används ens uttrycket blandekonomi nåt mer?

Tycker att väldigt mycket av malligheten som tidigare fanns i Sverige har gått upp i rök. Förutom hos vår politiska klass då, som fortfarande springer runt och låtsas vara en humanitär stormakt. Finns inte många svenskar som tror på deras skitsnack.