Citat:
Ursprungligen postat av Whiskey27
Kan du inte berätta lite om hur det är att sitta inne som kvinna? Såg att du ställde lite frågor i tråden om hur det är att sitta inne innan du själv började avtjäna straffet.
Hur ser en vanlig dag ut? Vad är det för sorts människor som sitter där? Är alla dömda för liknande brott?
Jag har suttit av i runda slängar ett halvår av ett straff på 2,5 år och jag kan ju säga att det har varit fullkomligt chockerande. Framför allt pga den rena idiotin och ointresset från Kriminalvårdens sida gentemot oss intagna. Man bryter mot lagen varje dag genom att behandla oss som barnungar och förståndshandikappade. Det jag tröstar mig med är att plitarna sitter på livstid medan jag kommer ut om x antal månader.
Jag är på en öppen avdelning och här sitter alla typer av interner, från rattfyllon till mördare som är inne i slutskedet av sin tid innan boja eller villkorlig frigivning. Själv sitter jag för ekobrott precis som ett par andra. Både före min tid här och i synnerhet nu under avtjänandet av straffet har jag helt förlorat respekten för den svenska "rättvisan" och det juridiska systemet. Att jag överhuvudtaget sitter i fängelse är ett nederlag för det svenska samhället och ett bevis på att oskyldiga döms till fängelse i Sverige.
Jag anklagar min tölp till advokat och domarna i Hovrätten som var helt ointresserade av att lyssna på fakta. Jag anklagar också Ekobrottsmyndighetens utredare, vars så kallade kompetens jag verkligen föraktar. Jag fick rådet att sitta stilla i båten i Hovrätten (blev frikänd i TR) men åklagaren fick som hon ville i HR. Snacka om chock när hovrättsdomen kommer. Dessutom i samma veva fick jag beskedet att jag har dubbel cancer, i livmodern och i tunntarmen. Mördare går fria men så fort det handlar om skattebrott (dvs brott mot staten) så är det hårdhandskarna som gäller och då är det hellre fälla än fria som gäller.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt skit som jag är med om varje dag, helt oförtjänt, men jag orkar inte helt enkelt. Jag vill att tiden ska gå så att jag kommer ut och förhoppningsvis återgå till ett någorlunda vettigt leverne, vilket knappast blir lätt. Det är faktiskt en realitet att jag kommer att dö i fängelset. Om jag är bitter? Eh... det kan jag lugnt säga!