2013-01-14, 16:18
#1
Substans: 25i-NBOMe beställd från aj-blotters. Pyramid som tryck
Dos: 1,5 lappar
Kön: Man
Ålder: 20
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Toppisar, Benzo, Tramadol, Kratom, LSD, 4-ho-met, 2-cb, rökmix, lustgas, salvia, subutex, tjack och möjligtvis annat som jag icke längre minns.
Jag vill nämna att jag inte hade möjlighet att skriva ner alla intressanta saker för att de helt enkelt skulle kräva för mycket text för att förklaras, jag är inte heller säker på om ni kommer förstå vad jag skrivit korrekt. Jag skrev ner denna tripp helt enkelt för att kunna samla min tankar och postar den här ifall någon annan skulle få glädje av den.
Förord Detta var min första tripp på ca 1år och jag hade till att börja med tänkt göra den solo, dock så fick jag annat för mig den dagen och en kompis, här kallad "Linus" nämnde att han också ville testa på så vi bestämde oss för att trippa på söndagen. På lördagskvällen hade vi allergitestat med en liten bit och då även chillat med lite röka och öl.
Trippdagen Jag steg upp ca kl 11 och lagade ett stadigt morgomål, diskade undan och gick sedan till affären där jag mötte Linus som även han skulle handla lite frukt och dylikt inför trippen. Vi fortsatte till mig och diskuterade hurdana effekter substansen skulle ha. En kort stund efter att ha satt upp lapparna under läppen så sätter jag på "south park". Under avsnittets gång märker jag att jag saliverar ganska mycket vilket inte stämmer överrens med vad jag hade läst. Redan i mitten av avsnittet börjar jag få en pirrig känsla och mot slutet så kan jag konstatera att jag redan börjat få effekt av drogen.
Jag blir förvånad över det snabba påslaget och lägger på musik, "mad scientist". Linus säger sig inte känna av något mera än en liten pirrig effekt, dock har jag i mitt tillstånd svårt att förstå att han inte känner lika som mig. Jag känner en extra-energi gå över kroppen och alla möjliga saker i rummet drar stor uppmärksamhet till sig (t.ex. ventilationssystemet finner jag intressant att se på.) Jag börjar redan nu känna av vasokonstriktionen och känner mig ganska frusen. Vi beslutar oss dock ändå för att gå ut och klär på oss ordentligt.
Trippen drar igång på riktigtVäl ute börjar vi promenera mot en bro som går över en å ganska nära min lägenhet. Här kan jag konstatera att trippen dragit igång ännu mer, jag ser dock inga ordentliga OEVs, bortsett från att vattnet/isen ser ut att röra sig lite konstigt. När vi går över bron så möter vi en del människor och jag nojjar varenda gång att de ska inse att jag trippar. En tjej som går över bron så stirrar mig rakt i ögonen hela tiden med en konstig min... Jag är övertygad om att hon vet om att jag är trippad. Senare berättade Linus (som gick framför mig) att han hade sett de vi mött rakt i ögonen för att få dem att kolla bort, men att detta inte hade funkat på den tjejen.
Vid brons slut så går man neråt på en istäckt plätt vilket kändes ganska konstigt men ändå roligt. Vi fortsätter längs ett motionsspår och våra diskussioner börjar bli allt mer trippiga. Medan vi går fram längs spåret känner jag att mina ben beter sig konstigt om jag försöker kontrollera dem så ja låter dem sköta sig själva, det kändes som om jag satt på en sorts farkost som var min egen kropp.
Filosofiska funderingarDå vi fortsätter så nämner Linus att det ser ut som om vi är i forna Sovjet och när han nämner det så inser jag att han nog har rätt, husen ser slitna ut och till vänster ser man ett tågräls. Jag inser att jag lika gärna kunde vara i forna sovjet nu eftersom jag omöjligt skulle kunna kommunicera med någon utomstående och jag förstod mig inte på t.ex. fabriken till vänster om gången. Grafitti-klottret som fanns lite här och där kändes också som något väldigt främmande och jag föreställde mig att det egentligen kunde stå information på ryska där.
Vi vandrar glatt vidare och diskuterar om olika saker som börjar allt mer få dubbla meningar.
En diskussion som jag minns är när vi diskuterar att vi är på väg någonstans. Vi frågor oss vart vi är på väg, vilken väg vi ska välja och varför vi ska välja den. Detta är samtidigt också frågor om vad vi ska göra i livet, hur vi ska ta oss till våra mål och vad de egentligen har för betydelse. Vi fortsätter gå längs gången som följer ån och kommer fram till en kurva.
Här kan man se en längre del av spåret vi följer och där nere ser vi en bro som vi vet vi ska gå över. Allt känns extremt surrealistiskt! Där nere långt borta i en sorts vacker idyllisk tavla så kommer jag inom en snart framtid att befinnna mig! Plötsligt är vi framme vid den lilla bron (som är ganska isig och aningen svår att ta sig över. Där börjar Linus säga nånting som jag finner intressant men inte kan koncentrera mig över eftersom vi nu möter 2 personer som är ut och går. Detta var inte första gången vi mött nån eller blivit förbigången av nån, men jusst dessa 2 drar till sig min uppmärksamhet och jag går i djupa funderingar över vad de kan hålla på med.
Funderingar över folks betydelse
Efter bron finns det en skylt från museieverket där det står något i stil med att man inte ska går där för att marken kan gå sönder på denna fornlämning. Linus utbrister "oj nej vi förstör marken!" och vi skrattar åt det absurda i det påståendet. Efteråt börjar jag fundera vem dessa "museieverket" är och varför de tycker att denna mark på något sätt skulle måsta bevaras, vem fan tror dessa kostymnissar att det är och vad fan gör de me sina liv!? Detta leder dock till lite självkris eftersom samma frågor kan ställas till mig själv. Vem fan tror jag att jag är och vad fan gör JAG med MITT liv! Vi fortsätter vandringsfärden med lite filosoferande fram och tibak över vägar och livet med meningar som har väldigt många betydelser på samma gång (vi konstaterar i något skede att vi inte är riktigt synkade eftersom ena tar ena tolkningen och inser den andra tolkningen först någon sekund senare.
Vår väg tar plötsligt slut vid ett stort kors och en skylt som informerade om att här låg biskopar från 1200-talet. Linus som är historestuderande så nämnde att här har vi historia! Själv funderar jag högt över vad dessa biskopar skulle ha sagt om de hade vetat att om 800 år kommer 2 trippande personer att stå här och gapflabba över deras gravar helt utan anledning. När vi går tibak från denna biskopsgravplats så möter vi 2 personer som också ska gå och se dit. Jag utbrister (efter att vi passerat) att jag inte kan förstå varför dessa 2 människor ska komma hit och se på minnesmärken! Någon av oss säger att de är nu på sin väg och går till sina mål medan vi är på vår väg med våra mål. Jag förtår att det inte har någon betydelse och att deras mål är precis lika oviktigt som vårat.
Kylan blir för mycket
Jag har nu börjat frysa extremt mycket (kombinationen vasokonstriktion och många minusgrader gör inte gott åt kroppen.) Jag nämner till Linus att nu måste vi hitta in till värme igen. Ingen av oss verkar särsklit villiga i att engagera oss dock (eftersom det inte har någon betydelse om var man befinner sig ändå) vi börjar dock gå mot en bro som går tillbaka till "vår" sida av ån.
Där börjar vi yra oss mellan boxbostäder i "studentbyn" och jag märker att vi som en "entity" har för mycket stress så jag säger men hög röst åt Linus (som skyndar framför mig och ser aningen panikslagen ut) att nu ska vi ta det lugnt! Vi stannar upp en stund och fortsätter sedan i lugnare takt och det känns lite bättre. Alla dessa bostäder och människor koncentrerade till ett område är dock aningen påfrestande, dessutom hade jag personligen ingen aning om hur vi skulle hitta ut ur denna labyrint. Dock så bor Linus där nära och hittar så småningom till hans lägenhet där vi genast går in. Jag fryser nu extremt mycket och tar inte av mig jackan/handskar/mössan medan Linus (som tydlgien inte fryser) beslutar sig för att öppna fönstret och släppa in frisk luft.
Kaotiska tankar och konstiga saker
Nu börjar en period av ickeförstående och osammanhängande saker. Jag har lite svårt att sätta in kronologin på saker men i något skede så sitter jag på golvet och skakar mitt ben mot sängen som Linus ligger på. Medan benet skakar så blir jag rädd att jag ska skaka så mycket att jag får epilepsi-anfall (hade diskuterats under början av trippen i min lägenhet då jag fick lätta skakningar.) Jag säger åt Linus att jag borde sluta eftersom jag annars kan tune-a in till rätt rytm och att de som får epilepsi antagligen gör det innan anfallet kommer. Tror Linus avfärdar idén men beslutar mig för att sluta skaka. Nu börjar jag bli osäker på om jag är jag eller om jag är Linus och mig som en Entitity. Jag kan inte fokusera mina tankar så bra och allt vi säger till varandra så har många lager av information under sig (inside-jokes som skapats under trippens gång och även andra gånger vi umgåtts) Allt man säger knyter ihop med andra gånger under trippen och blir ett enda nystan av konstigheter. "Jag vet inte" och "konstiga saker" upprepades av oss båda väldigt mycket allt medans konstiga känslor och tankar gick genom huvudet.
Ett exempel på en av dessa tankar är när jag sitter på golvet och plötsligt får insikten att jag och Linus är skilda personer. Att tankar som jag har inte alls behöver betyda att han också tänker likadant. I något skede så sitter jag också och funderar över hur kallt allt är och känner att jag vill ha närhet med någon, jag ser upp och konstaterar att enda människan utom jag är Linus. Jag börjar nu fundera om jag kanske är bisexuell men avfärdar tanken eftersom jag inte känt såna tankar förr och var medveten om att en rapporterad bi-effekt av substansen är ökad sexuallust.
Dos: 1,5 lappar
Kön: Man
Ålder: 20
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Toppisar, Benzo, Tramadol, Kratom, LSD, 4-ho-met, 2-cb, rökmix, lustgas, salvia, subutex, tjack och möjligtvis annat som jag icke längre minns.
Jag vill nämna att jag inte hade möjlighet att skriva ner alla intressanta saker för att de helt enkelt skulle kräva för mycket text för att förklaras, jag är inte heller säker på om ni kommer förstå vad jag skrivit korrekt. Jag skrev ner denna tripp helt enkelt för att kunna samla min tankar och postar den här ifall någon annan skulle få glädje av den.
Förord Detta var min första tripp på ca 1år och jag hade till att börja med tänkt göra den solo, dock så fick jag annat för mig den dagen och en kompis, här kallad "Linus" nämnde att han också ville testa på så vi bestämde oss för att trippa på söndagen. På lördagskvällen hade vi allergitestat med en liten bit och då även chillat med lite röka och öl.
Trippdagen Jag steg upp ca kl 11 och lagade ett stadigt morgomål, diskade undan och gick sedan till affären där jag mötte Linus som även han skulle handla lite frukt och dylikt inför trippen. Vi fortsatte till mig och diskuterade hurdana effekter substansen skulle ha. En kort stund efter att ha satt upp lapparna under läppen så sätter jag på "south park". Under avsnittets gång märker jag att jag saliverar ganska mycket vilket inte stämmer överrens med vad jag hade läst. Redan i mitten av avsnittet börjar jag få en pirrig känsla och mot slutet så kan jag konstatera att jag redan börjat få effekt av drogen.
Jag blir förvånad över det snabba påslaget och lägger på musik, "mad scientist". Linus säger sig inte känna av något mera än en liten pirrig effekt, dock har jag i mitt tillstånd svårt att förstå att han inte känner lika som mig. Jag känner en extra-energi gå över kroppen och alla möjliga saker i rummet drar stor uppmärksamhet till sig (t.ex. ventilationssystemet finner jag intressant att se på.) Jag börjar redan nu känna av vasokonstriktionen och känner mig ganska frusen. Vi beslutar oss dock ändå för att gå ut och klär på oss ordentligt.
Trippen drar igång på riktigtVäl ute börjar vi promenera mot en bro som går över en å ganska nära min lägenhet. Här kan jag konstatera att trippen dragit igång ännu mer, jag ser dock inga ordentliga OEVs, bortsett från att vattnet/isen ser ut att röra sig lite konstigt. När vi går över bron så möter vi en del människor och jag nojjar varenda gång att de ska inse att jag trippar. En tjej som går över bron så stirrar mig rakt i ögonen hela tiden med en konstig min... Jag är övertygad om att hon vet om att jag är trippad. Senare berättade Linus (som gick framför mig) att han hade sett de vi mött rakt i ögonen för att få dem att kolla bort, men att detta inte hade funkat på den tjejen.
Vid brons slut så går man neråt på en istäckt plätt vilket kändes ganska konstigt men ändå roligt. Vi fortsätter längs ett motionsspår och våra diskussioner börjar bli allt mer trippiga. Medan vi går fram längs spåret känner jag att mina ben beter sig konstigt om jag försöker kontrollera dem så ja låter dem sköta sig själva, det kändes som om jag satt på en sorts farkost som var min egen kropp.
Filosofiska funderingarDå vi fortsätter så nämner Linus att det ser ut som om vi är i forna Sovjet och när han nämner det så inser jag att han nog har rätt, husen ser slitna ut och till vänster ser man ett tågräls. Jag inser att jag lika gärna kunde vara i forna sovjet nu eftersom jag omöjligt skulle kunna kommunicera med någon utomstående och jag förstod mig inte på t.ex. fabriken till vänster om gången. Grafitti-klottret som fanns lite här och där kändes också som något väldigt främmande och jag föreställde mig att det egentligen kunde stå information på ryska där.
Vi vandrar glatt vidare och diskuterar om olika saker som börjar allt mer få dubbla meningar.
En diskussion som jag minns är när vi diskuterar att vi är på väg någonstans. Vi frågor oss vart vi är på väg, vilken väg vi ska välja och varför vi ska välja den. Detta är samtidigt också frågor om vad vi ska göra i livet, hur vi ska ta oss till våra mål och vad de egentligen har för betydelse. Vi fortsätter gå längs gången som följer ån och kommer fram till en kurva.
Här kan man se en längre del av spåret vi följer och där nere ser vi en bro som vi vet vi ska gå över. Allt känns extremt surrealistiskt! Där nere långt borta i en sorts vacker idyllisk tavla så kommer jag inom en snart framtid att befinnna mig! Plötsligt är vi framme vid den lilla bron (som är ganska isig och aningen svår att ta sig över. Där börjar Linus säga nånting som jag finner intressant men inte kan koncentrera mig över eftersom vi nu möter 2 personer som är ut och går. Detta var inte första gången vi mött nån eller blivit förbigången av nån, men jusst dessa 2 drar till sig min uppmärksamhet och jag går i djupa funderingar över vad de kan hålla på med.
Funderingar över folks betydelse
Efter bron finns det en skylt från museieverket där det står något i stil med att man inte ska går där för att marken kan gå sönder på denna fornlämning. Linus utbrister "oj nej vi förstör marken!" och vi skrattar åt det absurda i det påståendet. Efteråt börjar jag fundera vem dessa "museieverket" är och varför de tycker att denna mark på något sätt skulle måsta bevaras, vem fan tror dessa kostymnissar att det är och vad fan gör de me sina liv!? Detta leder dock till lite självkris eftersom samma frågor kan ställas till mig själv. Vem fan tror jag att jag är och vad fan gör JAG med MITT liv! Vi fortsätter vandringsfärden med lite filosoferande fram och tibak över vägar och livet med meningar som har väldigt många betydelser på samma gång (vi konstaterar i något skede att vi inte är riktigt synkade eftersom ena tar ena tolkningen och inser den andra tolkningen först någon sekund senare.
Vår väg tar plötsligt slut vid ett stort kors och en skylt som informerade om att här låg biskopar från 1200-talet. Linus som är historestuderande så nämnde att här har vi historia! Själv funderar jag högt över vad dessa biskopar skulle ha sagt om de hade vetat att om 800 år kommer 2 trippande personer att stå här och gapflabba över deras gravar helt utan anledning. När vi går tibak från denna biskopsgravplats så möter vi 2 personer som också ska gå och se dit. Jag utbrister (efter att vi passerat) att jag inte kan förstå varför dessa 2 människor ska komma hit och se på minnesmärken! Någon av oss säger att de är nu på sin väg och går till sina mål medan vi är på vår väg med våra mål. Jag förtår att det inte har någon betydelse och att deras mål är precis lika oviktigt som vårat.
Kylan blir för mycket
Jag har nu börjat frysa extremt mycket (kombinationen vasokonstriktion och många minusgrader gör inte gott åt kroppen.) Jag nämner till Linus att nu måste vi hitta in till värme igen. Ingen av oss verkar särsklit villiga i att engagera oss dock (eftersom det inte har någon betydelse om var man befinner sig ändå) vi börjar dock gå mot en bro som går tillbaka till "vår" sida av ån.
Där börjar vi yra oss mellan boxbostäder i "studentbyn" och jag märker att vi som en "entity" har för mycket stress så jag säger men hög röst åt Linus (som skyndar framför mig och ser aningen panikslagen ut) att nu ska vi ta det lugnt! Vi stannar upp en stund och fortsätter sedan i lugnare takt och det känns lite bättre. Alla dessa bostäder och människor koncentrerade till ett område är dock aningen påfrestande, dessutom hade jag personligen ingen aning om hur vi skulle hitta ut ur denna labyrint. Dock så bor Linus där nära och hittar så småningom till hans lägenhet där vi genast går in. Jag fryser nu extremt mycket och tar inte av mig jackan/handskar/mössan medan Linus (som tydlgien inte fryser) beslutar sig för att öppna fönstret och släppa in frisk luft.
Kaotiska tankar och konstiga saker
Nu börjar en period av ickeförstående och osammanhängande saker. Jag har lite svårt att sätta in kronologin på saker men i något skede så sitter jag på golvet och skakar mitt ben mot sängen som Linus ligger på. Medan benet skakar så blir jag rädd att jag ska skaka så mycket att jag får epilepsi-anfall (hade diskuterats under början av trippen i min lägenhet då jag fick lätta skakningar.) Jag säger åt Linus att jag borde sluta eftersom jag annars kan tune-a in till rätt rytm och att de som får epilepsi antagligen gör det innan anfallet kommer. Tror Linus avfärdar idén men beslutar mig för att sluta skaka. Nu börjar jag bli osäker på om jag är jag eller om jag är Linus och mig som en Entitity. Jag kan inte fokusera mina tankar så bra och allt vi säger till varandra så har många lager av information under sig (inside-jokes som skapats under trippens gång och även andra gånger vi umgåtts) Allt man säger knyter ihop med andra gånger under trippen och blir ett enda nystan av konstigheter. "Jag vet inte" och "konstiga saker" upprepades av oss båda väldigt mycket allt medans konstiga känslor och tankar gick genom huvudet.
Ett exempel på en av dessa tankar är när jag sitter på golvet och plötsligt får insikten att jag och Linus är skilda personer. Att tankar som jag har inte alls behöver betyda att han också tänker likadant. I något skede så sitter jag också och funderar över hur kallt allt är och känner att jag vill ha närhet med någon, jag ser upp och konstaterar att enda människan utom jag är Linus. Jag börjar nu fundera om jag kanske är bisexuell men avfärdar tanken eftersom jag inte känt såna tankar förr och var medveten om att en rapporterad bi-effekt av substansen är ökad sexuallust.
ger den 4 av 5 lappar!