Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Jag kan berätta att min brorsas kompis (som ajg känner väldigt väl) hade en subwoofer för flera årsen, innan trådlösa satellit subwoofrar var påtänkta. Men, i alla fall, så dom berättade att subwoofern gick igång av sig själv, och man kunde höra dovt mullrande prat från den. Prat som inte var förståeligt. Kunde gå igång mitt i natten, men vad är då detta? Ett fysiskt udnerverk? Världens första trådlösa subwoofer som pejlat in något annat av sig självt?

Den hade inte ens tekniken i sig, den SKA ha fått all sin information som den kan omvandla till ljud från en kabel som ledde från datorn, men om datorn var avstängd eller till och med urkopplad, vart fan kom då detta "prat" ifrån. Människoröster var det ingen tvekan om att det var sa dom, helt omisstagbart.

Spökhistorier från det verkliga livet är bland det bästa jag vet! Har suttit uppe sent ett par kvällar och läst igenom era rysliga (och i vissa fall roliga) berättelser. Som mitt första inlägg på det här forumet tänkte jag dela med mig av mina två erfarenheter av det okända, inte så mycket att komma med kanske men alltid ngt.

När jag var i 9-årsåldern hände det en del skumma saker hemma hos en jämnårig kompis. I den här åldern är det ju jätteroligt att lattja med hemmagjorda pilbågar, och en dag kom min polare hem från sitt lantställe med två pilbågsämnen, tillskurna av hans farsa, som vi kunde arbeta med. Entusiastiska satte vi igång följande dag med arbetet; garaget hemma hos polaren blev en idealisk arbetsplats, och snart gav vi oss på bågämnena med täljkniv och sandpapper. Den dagen var vi alltså lediga, men min polares föräldrar hade åkt till jobbet och hans brorsa var i skolan, så vi hade hela huset för oss själva och kunde arbeta ostört. Trodde vi. Vid den här tiden i mitten på 90-talet användes ju fortfarande kassettband, och ett sådant band satte vi på för att arbeta till, det var väl ngn Europopsamling typ E-type. Musiken var bra och arbetet med bågarna flöt på, och efter en stund kände vi oss sugna på lite fika. Vi stängde av bandspelaren, släckte ljuset och gick upp till köket för lite saft och bullar. Bäst som vi höll på att kalasa på kanelbullar hörde vi hur bandspelaren plösligt började spela. Vi gick ner till garaget för att se efter, och till vår förvåning var lyset tänt. Vi ryckte på axlarna och fortsatte med sandpappringen. Bandspelaren krånglade dock från och till - kanske inte så ovanligt när det gäller sådana maskiner men det inträffade en konstig sak som är svår att förklara. Vi hade en speciell favoritlåt (minns inte vilken) på kassetten, som vi hade svårt med att hitta, ni vet hur man måste spola fram och tillbaka. Vi hade precis diskuterat den låten då bandspelaren plötsligt stängdes av och började spola, varpå den slogs på play igen - precis då vår favoritlåt började... Konstigheterna fortsatte, efter en stund hörde vi hur en dörr stängdes och ngn gick i huset. Min polare antog att det var hans brorsa som kommit hem och gick upp för att hälsa på honom, men ingen fanns där uppe och ytterdörren var låst. När min kompis kommit tillbaka hörde vi steg och ljud igen efter en stund. När det var dags för fika igen hände samma sak som förra gången - den avstängda bandspelaren slogs på med hög volym och lampan var tänd när vi kom tillbaks. Det konstiga med den här upplevelsen, som jag ser det nu, är att vi aldrig blev rädda utan snarare blev vi roade av det hela. Vi började prata om "poltergeisten" hemma hos min kompis, även om det här var den enda gången jag faktiskt upplevde ngt (min kompis drog några rövarhistorier om vad han senare påstod sig ha varit med om men det är inget som jag kan verifiera). Varför de här grejerna drog igång för att sedan försvinna vet jag inte heller, men om jag inte minns fel hade kompisens morfar nyligen avlidit, kanske var det han som sa farväl.

Den andra upplevelsen däremot var inget roande, tvärtom ryser jag än idag när jag tänker på det så att jag får gåshud och tårar i ögonen. Vid den här tiden (kanske ett år efter garagespökerierna) var jag ofta med till ovan nämnda kompis lantställe, en liten gård i östra Värmland som ligger ganska ödsligt men med riksväg 240 inom synhåll. Turerna till denna sommarstuga var för det mesta trevliga med kojbyggning, grillning, tältövernattningar och sådana idyller, även om skogarna omkring gården kunde vara läskiga med slemgrön mossa, vitnande ben från döda djur och olika läten från faunan. Till platsens enslighet bidrog att flera av granngårdarna var öde och i olika grader av förfall, som när på en stuga där ett gammalt original fortfarande bodde. En kväll på sensommaren var vi ute på gårdsplanen, det var kolmörkt ute och min kompis farsa hade gått ut till verkstaden med några kollegor. Jag minns inte vad vi sysslade med den kvällen, men min polare larvade sig och gick omkring på alla fyra och skällde som en hund. Han lattjade runt bort från gårdsplanen ner mot gärdet, själv stod jag kvar och iakttog spektaklet. Min kompis hundlek fortsatte medan han kröp närmare skogsbrynet, där träden reste sig svarta. Jag funderade hur han vågade närma sig den mörka, läskiga skogen sådär, då ett högt ljud hördes, som såvitt jag minns det kom i riktning från skogen. Det var en mycket hög, klar mansröst som liksom sjöng ekande, jag minns precis hur det lät och jag får kalla kårar varje gång jag tänker tillbaka på det. Det lät lite som en indiansång eller en samisk jojk: Aaali-ali, ali-ali-aaali-aaa - precis så gick den, högst 5-6 sekunder. Om jag kunnat noter skulle jag skrivit ner melodin med. Jag stod förstenad av skräck medan min polare tvärt avbröt sin hundlek och skräckslagen sprang tillbaka in i huset, med mig efter. Han påstod att han inte kom ihåg något av sin hundlek, utan "vaknat" framför skogsbrynet då ljudet hördes. Hans farsa + kolleger hade däremot inte hört någonting, då de hade varit i verkstan hela tiden, hans mamma hade varit kvar i huset. Vem eller vad som orsakade ljudet har jag ingen aning om, skitäckligt var det iallafall och jag ryser i denna stund när jag skriver om det. Jag är helt bombsäker på att det var en mansröst, det kan knappast ha varit ngt djur då sången kom med en melodi. Man får också tänka på att ingen människa bodde i närheten, förutom den gamla enslige gubben som med sin långsamam hesa röst aldrig skulle kunna ha sjungit på det sättet. Som tur var hörde vi den aldrig igen.

Jag hör musik som inte existerar.

Detta kan vara var som helst och när som helst. Det har - tack och lov - bara hänt ett fåtal gånger.

Jag själv tror inte på övernaturliga saker, men tycker att det är jävligt intressant! Har bara varit med om en grej som jag inte har hittat någon logisk förklaring till.

Det var när jag och en polare var påväg från Statoil rätt sent på kvällen, så såg jag något i ögonvrån, något högt upp på himlen.. När jag tittade upp så såg jag en röd prick som "flöt omkring", som en stjärna.

Tänkte först att det bara var ett flygplan, men efter ett tag så kom den närmare, MYCKET närmare, det var som att den var 20 meter ifrån mig typ, och det gick fort, kanske ½ sekund. Sen började den lysa svagare, sen starkare igen samtidigt som den "flöt omkring". Alltså inte bara låg där helt stilla, den flyttade sig sidleds på något jävligt skumt sätt.

Sen helt plötsligt var den lika långt bort igen som från början, så kom den lite närmare och närmare tills den tillslut försvann spårlöst. Bara borta.

Min polare såg exakt samma sak och kan fortfarande inte förklara vad i helvete det var.

En gång så sa jag och en kompis: "bertil" på samma hundradels sekund. Helt utan anledning. Vi känner inte ens nån som heter bertil.

Drömde för några veckor sen att jag satt i min soffa i mitt rum och spelade gitarr och att nedersta strängen gick av och snärtade/skar av min tumme.

Dagen efter så satt jag i min soffa i mitt rum och spelade gitarr och den nedersta strängen gick av och snärtade över min tumme.
Gjorde riktigt ont, men tummen sitter iaf kvar

Va just efter incidenten jag kom på att jag drömde samma sak natten före.

Va lite mysko

Jag skulle nog säga att du är trött under dessa "perioder" därför fantasin skenar iväg? bara en teori... :P

Aurora är Norrsken och det är inget som är 30-40 meter över marken, utan energi partiklar från solen som piskar på jordens mantel dvs. atmosfären och då syns norrskenet i stratosfären.

Vid mycket kraftigt norrsken kan det dock tyckas som om det ligger precis över trätopparna, men då hörs och känns det (sprakar som statiskst hår)

plus att Aurora ser ut som tunna böljande gardiner i varierande färger (oftast röd grön blå)

Är det här sant?

Har en liknande, en tjejkompis morsa spelade anden i glaset när hon va tonåring. Så ställer hennes kompis en fråga till anden : får jag gå och hämta läsk på balkongen. Anden svarar : Nej!. Det skiter hon i och går och hämtar fyra glasflaskor läsk, på vägen tillbaka snubblar hon och alla glasflaskor krossas mot golvet och hon skrapar ansiktet i det....

Det kan "tyckas" att det ligger över trädtopparna men så är inte fallet. Om det nu var så, så skulle träden ha brunnit upp.

Hur ska träden kunna börja brinna av ett optiskt fenomen?