Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Ljusgnistan var nog en ängel medans "fladdrande skuggor" och orolig sömn,
nog kan vara på din egen nota?

Änglar skall inte heller begå misstag, så tippar på att du såg den för att du skulle.

Eller så kanske du öppnade dig tack vare synen av gnistan, kanske var anledningen.

Då är det å andra sidan logiskt om du även börjar se spöken. Kan väl uppdatera.

Jag vet ju inte om det direkt skulle vara nåt sk paranormalt, jag tror inte så värst mkt på sånt, men jag tänkte berätta en skum sak jag var med om för massa år sen....

När jag var i nedre tonåren bodde vi ganska långt ute i skogen och hade närmaste granne, som även var rullstolsbunden, kanske 5-6 km bort, sen var det riktigt långt till nästa granne.
Vi hade ett stall där, där min morfar hade en häst som jag nästan alltid var ute med, och det var mest jag som tog hand om den för jag älskade verkligen den hästen, det var min enda vän därute förutom min syrra typ.
En helg skulle min syrra och jag vara ensamma hemma, och det var väl som vanligt allting, kollade på film o så där..
På eftermiddagen innan maten hade jag tagit in hästen i stallet tills hans nymockade box, för det började regna som bara den, riktigt oväder var det!
-På kvällen innan jag skulle lägga mig gick jag som precis alla andra kvällar ut i stallet för att säga godnatt, och när jag öppnade dörren var radion som ALLTID varit på som sällskap avstäng med offknappen. Skitkonstigt tyckte jag, men fortsatte in i stallet och fick en riktigt konstig känsla av att inte alls vara ensam. En liksom lite konstig, men absolut inte en skrämmande känsla, mer liksom..att jag blev lite spänd o lite mer beredd på nåt, men ingen aning om på vad, kan inte förklara riktigt, men konstigt kändes det iallafall...
-Kom fram till boxen och bara baxnade fullständigt, för någon hade redan hällt upp fodret och manen var FLÄTAD, svansen såg borstad ut, och rizze (hästen alltså) stod och åt sin mat, och såg ut att vara jättenöjd och glad!

Jag blev livrädd och trodde att det var nån där naturligtvis, sprang iväg in till min syster och var så rädd att jag grät för jag trodde det var nån där. Så vi gick ut efter ett bra tags spanande från fönstret, (nu hade vi redan ringt morfar ) för vi måste ju se efter, om det var nån kvar där.

Vi kom fram och kikade bara in som snabbast och kastade igen dörren och sprang in i vår vedbod och satt därinne medan vi väntade på morfar, som för övrigt var den som bodde där innan, det var hans pappa som byggt det stället när han var liten, och när vi såg han komma med bilen sprang vi ut och förklarade halv hysteriska vad som hänt.. Han tittade mest bara mot stallet och gick in och var inne bara ett litet tag, innan han kom ut och sa : "Det där ska ni nog inte bry er om flickor, ni ska veta att tomten som bor här bara vill hjälp till. Han är snäll den där! "

Jag vet ju inte om han bara lugnade oss (skrämde oss mer..) eller verkligen menade allvar faktiskt, fick inte någon chans att fråga han i mer vuxen ålder, för han gick tyvärr in till historiens eviga vingslag bara ett tag senare.

Vad tror ni som tror på sånt där?
Var det en riktig tomte, eller var det nåt psykfall i skogen som var i stallet?

Jag har haft kontakt med en livs levande ängel.

Sorry att jag är aningen sen, såg inte att någon hade citerat.

Det var i förortens förort, en lång gata med hus längs med, mitt ute i skogen.

Tänker du berätta mer ingående den här gången eller?

Nej, du ska få fortsätta att vara nyfiken.

Vilken årstid ungefär? Sensommar/ höst i skogen placerar det helt rätt på checklistan för sumpgas.

Anledningen till att det var vanligare förr är förmodligen att vi inte hade byggt bort skog och mark och att vi pga behovet av odlingsbar mark bodde i anslutning till träsk och sumpmarker.

Minns inte exakt, det kan ha varit på våren, alternativt sensommaren. Vi hade inte sommarlov, det snöade inte och det fanns inga löv på marken. Utgår ifrån det.

När min katt dog så upplevde jag en hel del.
Jag kände hur hon trampade omkring kring mina fötter i sängen när jag hade lagt mig.
Det var så hon brukade göra alltid när jag skulle lägga mig, då trampade hon alltid runt vid min fotände för att hitta en bekväm plats att sova.

Och det kändes tydligt.
En annan sak som också var tydlig var hur något plötsligt hoppade upp på min mage när jag satt bakåtlutad i min fåtölj.
Det var en så tung och påtaglig känsla så jag tappade andan, precis som om en katt i verkliga livet hade hoppat upp på magen alltså.

Allt detta höll på i någon vecka efter hon hade gått bort.

Det i sig var inget jag egentligen tänkte på som konstigt då, det var var liksom inget "underligt" över det, det kändes naturligt helt enkelt.


Men det som däremot inte kändes naturligt var mina släktingars reaktion när jag berättade om det.
De blev helt till sig och spärrade upp ögonen. Frågade om jag inte blev rädd, och satt där på helspänn i väntan på en "bra spökhistoria."
Men, varför skulle jag bli rädd?
Det kändes ju inte som något konstigt.
Det kändes helt naturligt och varför skulle jag bli rädd för min egen katt?
En upplevelse av en katt som ville visa omtanke och söka närhet.
Hur kan det någonsin vara något Skrämmande.
Det förstår jag inte.

Först vill jag säga att jag har läst många fascinerande och spännande historier på denna plattform. Jag har inga starka åsikter om parnormala fenomen men för mig är nöjet att läsa dessa historier och bilda mig egna bilder inuti huvudet och sätta skräck i mig själv ett sant nöje.

Var med om något märkligt för drygt tre år sedan på ett vandrarhem. Pluggade på universitet och hittade ingen lägenhet till att börja med så stannade på vandrarhemmet under fyra månader. Det var under en kväll som likt många andra jag lägger mig för att sova. Inget konstigt. under natten hade jag en obehaglig dröm. Minns inte så mycket mer än att den handlade om kackerlackor. Det var kackerlackor i min sängen och runt min kropp, vilket kändes som att alla kroppsdelarna bara ville hoppa upp ur sängen. Jag börjar i detta läge vakna till. Vaknade med ett ryck och fick en form av paranoia bestående av att kackerlackorna var på mig fortfarande. Hoppade upp ur sängen och gnuggade mina händer över hela kroppen samtidigt.

Kl. var nu runt 04.30 och skulle upp till skolan om några timmar. Efter någon minut då jag hunnit samla mig och pulsen hade gått ner så lägger jag mig i sängen och försöker somna om. Det hann inte gå mer än en minut innan pulsen går upp till max igen, nu för att brandalarmet går av. Chokad som jag var flög jag upp ur sängen igen och försökte förstå vad som händer. Det fanns en sådan sensor i mitt rum som hade ett förfärligt ljud. Några minuter senare så kommer fastighetsvärden och stänger av larmet. Han granskar vad som hade hänt och säger att det inte har hänt något. Säger också att larmet startades ifrån mitt rum. Sedan kommer anklagelser om att jag startade larmet ect.

Det var för mig en obehaglig händelse och kan säkert vara tillfälligheter att larmet gick precis efter att jag vaknade upp mitt i natten. Det ska tilläggas att jag aldrig tidigare vaknat upp mitt i natten i hela mitt vuxna liv, vare sig för att gå och kissa eller av en mardröm.

Och vilka har "rätt" att få veta sådan information, om man nu besitter unik sådan?

Haha oja! Hon är 72 år, bor själv på sin lilla gård där hon sköter allt från snöskottning till att kånka pelletssäckar samt sota pannan själv.
Helt klar i knoppen.
Hon är synsk. Har alltid sett saker