Har en upplevelse som jag kommer ihåg bra sen jag var liten..
Var ungefär 8 år kanske när detta hände kommer ihåg det som igår, låg och skulle sova i min säng hade alltid lamporna tända när jag var liten inte för jag var rädd kunde hellt enkelt inte somna med släckta lampor.. Inte ens när jag sov med mina föräldrar i samma rum tog tid innan jag somna. Aja skit samma och åter till händelsen låg och tittade runder i rumet och tänkte på saker innan jag somnade gör fortfarande det ibland avslappande, när jag plötsligt fick syn på nånting som "svävade" sakta fram ovanför dörren.. Formen var som ett moln lite hur den ville vara ingen speciell färg genomskinlig som plast ungefär man kunde inte se klart genom det.
Jag som inte var det minsta intreserad av vad det var för någonting tog tillfället i akt och tog sats, och sprang och gjorde ett snörpligt dyk ut från dörren då jag inte vill komma i närheten av svävande saken. Jag tänker på den här upplevelsen varje dag ungefär bara kommer upp i tankarna, fortfarande stannar min syn ovanför dörren när jag är i det rummet.
Kom på en till grej jag nästan förträngt, sov ofta i källaren när jag var liten mina föräldrars sovrum är där nere. Varje natt somna jag till musik som kom från ett annat rum i källaren, det var orkester musik eller va det heter "typiskt" men det var inget jag bryde mig om somna gott till ljudet av musiken.
Sa dock till min mamma hör du också musik då hon sa mmm..
Kan bidra med en annan grej som inte jag upplevt men några jag känner.
Dom har presis flyttat eller ja 1-2 år sen dom bor på en bondgård nu för dom föder upp hundar så det är perfekt ställe att få plats med alla hundar på. Hur som helst har dom nån kusin eller vad det är som är ungefär 3-5 år han brukar gå runt och prata med en gamal man som bor där. En av deras kompisar är ett medium (?) som kom på besök en gång och när dom satt och åt berättade hon om en man hon kände av, så kom dom att tänka på vad han lilla killen sagt.
Kan väll tillägga att jag både tror och inte tror på spöken, jag vill mer tro på dom och gärna träffa ett "fast jag skulle nog bli rädd", men då får jag ijalla fall bekräftat att det finns ett liv efter detta.
"Jag vet jag stavar som om jag hade dyselexi, men det har jag inte bara jag som är dålig på svenska."
Var ungefär 8 år kanske när detta hände kommer ihåg det som igår, låg och skulle sova i min säng hade alltid lamporna tända när jag var liten inte för jag var rädd kunde hellt enkelt inte somna med släckta lampor.. Inte ens när jag sov med mina föräldrar i samma rum tog tid innan jag somna. Aja skit samma och åter till händelsen låg och tittade runder i rumet och tänkte på saker innan jag somnade gör fortfarande det ibland avslappande, när jag plötsligt fick syn på nånting som "svävade" sakta fram ovanför dörren.. Formen var som ett moln lite hur den ville vara ingen speciell färg genomskinlig som plast ungefär man kunde inte se klart genom det.
Jag som inte var det minsta intreserad av vad det var för någonting tog tillfället i akt och tog sats, och sprang och gjorde ett snörpligt dyk ut från dörren då jag inte vill komma i närheten av svävande saken. Jag tänker på den här upplevelsen varje dag ungefär bara kommer upp i tankarna, fortfarande stannar min syn ovanför dörren när jag är i det rummet.
Kom på en till grej jag nästan förträngt, sov ofta i källaren när jag var liten mina föräldrars sovrum är där nere. Varje natt somna jag till musik som kom från ett annat rum i källaren, det var orkester musik eller va det heter "typiskt" men det var inget jag bryde mig om somna gott till ljudet av musiken.
Sa dock till min mamma hör du också musik då hon sa mmm..
Kan bidra med en annan grej som inte jag upplevt men några jag känner.
Dom har presis flyttat eller ja 1-2 år sen dom bor på en bondgård nu för dom föder upp hundar så det är perfekt ställe att få plats med alla hundar på. Hur som helst har dom nån kusin eller vad det är som är ungefär 3-5 år han brukar gå runt och prata med en gamal man som bor där. En av deras kompisar är ett medium (?) som kom på besök en gång och när dom satt och åt berättade hon om en man hon kände av, så kom dom att tänka på vad han lilla killen sagt.
Kan väll tillägga att jag både tror och inte tror på spöken, jag vill mer tro på dom och gärna träffa ett "fast jag skulle nog bli rädd", men då får jag ijalla fall bekräftat att det finns ett liv efter detta.
"Jag vet jag stavar som om jag hade dyselexi, men det har jag inte bara jag som är dålig på svenska."
