Hej,
jag skriver inte detta för att skilja mig ur mängden men endast för att få ner min upplevelse för några år sedan i registret.
Jag var i Stockholm och stod på pendeln, en sommarförmiddag. Jag var tvungen och stå upp eftersom det var folk och jag skulle förbi city, till Älvsjö, om jag minns rätt, för en privat körlektion med en bekant.
Jag står där, och tittar mig långsamt omkring, läser några reklampaneler ovanför fönstrena och är lite sur. Jag tycker inte om mycket folk och vid ena fyr-sätena bredvid mig sitter en familj som jag inte alls är intresserad utav. (Jag har inte tittat helt och hållet på denna familj, endast sneglat då jag helst vill undvika ögonkontakt, jag är konstig).
I alla fall så rullar tåget på, och jag tittar till slut ner i knät på modern i familjen som jag inte tyckte om, jag ser typ buddha.
En unge, inga tänder sitter och ler mot mig med sån värme och positiv energi att jag till denna dag endast kan prata om det med ärligaste känsla. Jag har aldrig upplevt sådan "kärlek" i en sådan situation förut. Det var som om någon gett mig fem miljoner kronor för att dom tyckte jag var bra, eller nånting.
Jag får panik och tittar bort direkt. Ungen fortsätter titta på mig, en liten stund till, tills den märker att jag sysslar med annat och vänder sig till personen bredvid mig, och, jag antar, gör samma sak.
Det var helt tyst på tåget, jag tittade på familjen för jag undrade om dom hade någon reaktion på detta, men dom bara satt och sov typ, var nästan uttråkade på det som hände, eller trötta på sin egna buddha-unge!
Jag har frågat vilken tid barn får tänder och det verkar vara runt sex månader.
Jag har ingenting och säga om detta bara min upplevelse. Tack-