Jag har alltid varit skeptisk till feminism, men eftersom jag stödjer jämlikhet så kände jag väldigt länge mig "skyldig" att också respektera feminism, på något vis. Men då var man ung och visste inte bättre. Flera år senare så skulle jag skriva en magister i politisk kommunikation, och detta blev första gången jag verkligen satte mig i feministisk litteratur. Jag kan idag med stor övertygelse berätta att feministisk teori är intellektuellt skräp! Om man läser biologisk litteratur, särskilt då om människan evolution och fortplantings-strategier, så märker man snabbt att feminismens centrala kärnpunkt, den om "patriarkatet" - att samhället är konstruerat för att gynna män på bekostanden utav kvinnor - är fullständigt skitsnack. Varför?
I mänsklig reproduktion är kvinnan den begränsande faktorn. En man kan impregnera hundra kvinnor, om han fick möjlighet (lucky sodd!), medans en kvinna och hundra män bara är överflödigt - hon får uppenbarligen inte fler barn för det, eller snabbare, och med bara en kvinna så skulle nog en sådan hypotetisk stam dö ändå eftersom incest blir omöjlig att undvika. Men detta betyder att kvinnans värde för stammens överlevnad är mycket högre än mannens, och jag tror mycket utav mänsklig kultur återspeglar detta. Våra instinkter vet inte att vi lever i en avancerad, politiserad kultur utan de förutsätter att vi fortfarande är ute i vildmarken och slåss med liv och lem för våran överlevnad, vilket vi kanske fortfarande gör i viss mening.
Faktum är att kvinnan betydelse för stammens överlevnad är så stor, så överväldigande viktig, att män måste leva med insikten att de är förbrukbara. Kvinnan måste skyddas från utomstående hot - t.o.m. om detta kostar honom själv livet, för det finns fler män i stammen som kan fylla dennes uppgift om att föra generna vidare, medans en enda förlora kvinna innebär en reduktion på hela stammens reproduktionsförmåga. Och ja, medans detta förmodligen har inneburit viss begränsning på kvinnan rörelsefrihet och autonomi, så är det inte för ett "ondskefullt patriarkat" utan i aktningsvärde för kvinnan och var en absolut nödvändighet.
Vidare, eftersom graviditet är en kostsam och mödosam process för kvinnan (som under förhistorisk tid var mycket grymmare och svårare än vad den är idag) så har hon stort överlevnadsintresse i att vara selektiv i hennes val utav partner. Hon vill försäkra att hennes avkommor är starka och friska, och män måste visa sig värdiga hennes gunst. Detta innebär att kvinnor innehar det sexuella kapitalet - hon bestämmer vem som får ha sex, och när. Detta är också något som återspeglas i vår kultur idag och kan förklara varför män som sover runt mycket med kvinnor, även kvinnor han inte är attraherad till, inte mår dåligt - han har inte förlorat något, sperma har han mycket av och återfår snabbt - medans en kvinna kan få känslor av ångest för att ha haft sex med någon hon i efterhand inte känner attraktion till. Men detta är, som sagt, för att våra instinkter lever kvar i förhistorisk tid, och vet inte om att vi har hjärnkapaciteten nog att uppfinna ett skyddande platsmössa att sätta på mannen penis.
"Kvinnor och barn först" - så låter det när en båt sjunker, och detta återspeglar en viss "riddar-kultur" som är återkommande i nästan alla kulturer på denna gjord. När det handlar om liv och död, då kommer kvinnor först, vilket dels är en återspegling utav kvinnan som värdefull, men också mannens förbrukbarhet. Kvinnor har upp till modern tid aldrig fått gå ut i krig, eftersom den uppenbara och nästan garanterade förlusten utav liv helt enkelt inte gick att motivera från ett överlevnadsperspektiv. Samhället är alltså inte uppbyggt med ett ondskefullt patriarkat i åtanke - där män bara åtnjuter fördelar, på kvinnors bekostnad - utan i en intresse att skydda kvinnor, och försäkra deras överlevnad. Men varför har män då traditionellt åtnjutit mer politisk makt än kvinnor? Jo, dels är det knutet till kvinnans förlust i autonomi för hennes otroliga värde, men också för att männen har historiskt fått dra de stora lasset. Om de skall känna sig villiga att offra sina egna liv för stammens överlevnad, då förutsätter det att de har ett emotionellt intresse i samhället, och deras "politiska" intresse i stamman är därför naturligt stort. Män måste också som sagt konkurera med varandra över kvinnans gunst, och detta kan främjat egenskaper så som ledarskap, självständighet och andra försörjningsförmågor. Kvinnan har egentligen inte behövt göra särskilt mycket, utan har egentligen kunnat leva ganska väl med alla män som försörjer henne. Medans hon onekligen besitter det sexuella kapitalet, så har hennes politiska inflytande varit den mindre.
Därför kallar jag feminism för intellektuellt skräp. Medans jag är tacksam för vissa insatser feminismen gjort, särskilt den första vågen - att ge kvinnor rösträtt och mer rörelsefrihet - så förutsätter feministisk teori vissa felaktigheter om mänskliga natur och samhälle. Och medans jag inte skall dra alla feminister över en och samma kant, så är radikalfeminismen mer ute efter att straffa män än vad den är att hjälpa kvinnor. Det finns en agenda här att skämma ut män och marginalisera deras roll i mänsklig kultur som bara "ond". I denna mening är feminismen mer kontraproduktiv än vad den är hjälpsam i syftet att uppnå jämlikhet. Också, den ständiga diskursen utav viktimiseringen av kvinnor - att de är utsatta - kommer liksom från helt felaktiga premisser. Vidare, att viktimisera kvinnor är att också objektifiera dem, vilket är något feminismen gärna är snabbt ute med att fördöma folk som gör. Varför är viktimisering att objektifiera? Därför du reducerar denna personen till ett objekt som inte har ansvar för sina egna handlar, utan hon blir bara "något" som all skit händer. Men om kvinnor skall uppfattas som "objekt", då är män "verktyg", och där ett objekt kan ha affektionsvärde och bli väl omhändertaget, där slängs verktyg ut när de inte längre är användbara. Utav dessa två, vilken roll innehar du helst om du fick välja?
Jag hatar inte feminister, men tycker feministisk teori är fullständig skräp därför "patriarkatet" - som nu är så centralt - har liksom historiskt aldrig funnits i den mening som de åsyftar. Och när jag hör vissa feminister så som Gudrun Schyman så kokar blodet inom mig, för hon är tämligen helt jävla fel ute. Sedan finns det ju ytterligare extremfall där ute, som typ Hillary Clinton som sagt att de "riktiga" offren i krig är kvinnor, för de måste leva med kunskapen att deras män är borta. Inte nog med att detta är ytterligare ett uttryck utav den tidigare nämnda viktimiserings-kulturen inom feminism, men det är att totalt förolämpa männen som satt sina egna liv på spel, och nedvärdera den totala psykologiska kollapsen de förmodligen genomlevde i de där sista blodiga, extrem smärtfulla sekunderna i deras liv.
Jag kommer ställa mig bakom alla initiativ som syftar att hjälpa kvinnor - samma lön, samma arbetsmöjligheter, sjukvård, etc - men om det är så att jag måste underställa mig en feministisk flagga för att uppnå dessa, då vet jag inte om jag ärligt kan förmå mig själv att göra det.
/end rant
