Vad gjorde ni när ni fick höra att Estonia sjunkit?

Coronan kommer nämnas i historieböckerna om hundra år, absolut. Dock mer som ett skeende än en händelse (en "nyhet").

För att återknyta till topic:
Minns hur jag ibland frågat/frågar kompisar om den största svenska nyhetshändelsen. I slutet av 90-talet och början av 00-talet sa de flesta Estonia, medan numera i princip alla säger Palmemordet. Hänger såklart samman med att mordet hänger samman med utrdeningen som haft fortsatt intresse.

Själv tycker jag det är jämt skägg. Estonia var STORT, liksom Palme..

Vissa saker minns man helt enkelt och jag minns det här så väl trots att jag inte var mer än tio år gammal när det skedde. Vi fick ju egentligen reda på det först dagen efter så jag befann mig i skolan och vi skulle precis påbörja en lektion i musik när någon knackade på dörren till lektionssalen och bad att få prata med den lärare som var ansvarig för oss.
De vuxna gick först lite åt sidan , innan de kom tillbaka tillsammans och berättade den hemska nyheten för oss om vad som hade hänt.
Sedan avbröts lektionen med att de som kände att de ville stanna kvar för att hålla en tyst minut för alla de som omkommit där ute i vågorna fick göra det medan de flesta av killarna blev utkörda, eftersom de inte kunde sköta sig utan bara höll på att slamsa.
Det här är mitt minne kring det, men jag kommer fortfarande ihåg allting precis som det vore igår.
Fick först , många år senare när vi av någon anledning började prata om olyckan där hemma veta att min pappa hade en avlägset bekant, en gammal barndomskompis som var en av alla de som förolyckades ombord den natten.

Just det, nu minns jag att man flaggade på halvstång med i skolan, när någon annan skrev det , har för mig att detta berodde på att det var någon skola söderut som förlorade både elever & några ur personalen den natten ,( har till och med för mig att det gick att läsa om att de hade varit på studieresa och var på väg hem ) Men det där med att det inte inte alls skulle ha märkts av håller jag inte med på, men det berodde väl på var man bodde men jag bor då ca 55 mil från huvudstaden och här så uppmärksammades det i alla fall väldigt
Andra händelser jag minns är branden ombord på Scandinavian Star och mordet på Anna Lindh men jag har ingen aning vad jag gjorde när WTC föll, eller jo jag minns chocken när man såg dem rasa på tv senare eller när tsunamin hände.

Kom ut i köket i studentkorridoren för att äta frukost och TVn stod på.
Jag glömmer det aldrig, för jag hade vaknat av en otäck dröm om att drunkna och ville ha sällskap. Sen när jag kom ut i köket var det Live bilder på TV om bärgande av döda kroppar ur havet.
Jag undrade om jag hade haft någon slags övernaturlig känning av att så många människor dog och att det var därför jag drömt om drunkning.

Synd att folk inte slog på videon och spelade in SVTs eller TV4s specialreportage. . Det lär ha funnits människor med i de tidiga reportagen som senare rapporterades döda. Om man hade inspelningarna kunde man ju stanna bandet och kolla noga om det verkligen var personerna i fråga eller bara inbillning, eller någon som var lik.

Haha, ja den som känner igen din Avatar på direkten, var en person som minns veckorna efter Palmemordet och spridningen av det den där bilden- Man blev ju mörkrädd av det där otäcka ansiktet på den som tog Sveriges oskuld, så att säga,

I efterhand kan man ju säga att den bilden ser ut som en korsning av en mager kurd och Krister Pettersson.

Skulle just landa på jobbet och bilradion var på, satt kvar några minuter i bilen. Övriga som jag minns på närmare metern är Palmemordet och 9/11. Tror inte jag har något annat minne mer än JAS-kraschen mitt Stockholm men då var jag plats så det är nog skillnad.

Ja, så tänker en riktigt psykopat 🤔

Kommer inte ihåg detta alls men hade inte ens fyllt 4 år, men det retar mig ändå att jag inte kommer ihåg vad jag eller min familj gjorde. Umgicks väl med mamma iallafall eller lekte den dagen.

Samma här! Jag drömde en otroligt stark mardröm om en sjökatastrof på natten när det hände. Drömmen var om en jättebåt som gick under i mörkret mitt ute på ett blygrått hav.

När jag satte på radion på morgonen för att höra på nyheterna fick jag en ren chock och satt bara och skakade vid köksbordet. Tur att jag var ledig den dagen.

Satt som paralyserad och följde dramat på en liten svartvit TV från att liverapporteringen började till morgonen.

Allteftersom tiden gick stod det klart att det handlade om en större katastrof och inte ett mindre "fartygsproblem". Det dröjde en evighet innan hjälp var på väg, andra fartyg segade sig fram och kunde till en början inte undsätta p.g.a stormen. Helikoptrar skulle först ta sig dit, det fanns för få, endast några stycken, det stormade för hårt o.s.v. Så småningom och långsamt, långsamt började helikoptrarna jobba och plocka upp nödställda. Varje helikopter kunde bara vinscha upp en person i taget och det tog evinnerlig tid, sedan skulle de räddade föras i säkerhet.

Minns min känsla av hjälplöshet och frustration över att följa sändningarna och inte kunna agera, det var uppenbart att hjälpinsatserna var underdimensionerade och att människor i timmar kämpade för sina liv i mörkret och det kalla vattnet. Gryningen kom, och som jag minns det var det först då som räddningsarbetet tog fart med fler helikoptrar, men då var det försent för många som kämpat i timmar för att överleva. Det var det mest tragiska, att fler troligen hade kunnat räddas om hjälpen hade varit mer effektiv, samordnad och omfattande.

Edit: Med det sagt ska ingen skugga falla på de ytbärgare som slet under svåra förhållanden, det blev bara så uppenbart att organisering och kraftfull beredskap i större skala saknades.

Var det bara ni på kommunikationsdepartementet som fick rita? Jag minns att fruktstunden hos oss på utrikesdepartementet blev förlängd, men kritorna förblev inlåsta.