Jag kommer förlösa världen om ungefär ett år. det är smärtsamt.

Jag författar en bok som kommer vara klar om ungefär ett år. Jag räknar med att den kommer att förlösa världen. Möjligtvis inte genast men såsmåningom.

Jag går runt för mig själv och bär på all denna kunskap som jag tecknar ner. Det finns folk jag kan tala med men ingen förstår mig särskilt väl. Jag räknar inte heller med att bli förstådd de närmaste hundra åren.

Och damerna, ja vad ska man säga, det går inte bra. De har inte en susning om vad jag håller på med så kommunikationen är nästan helt frånvarande. Jag lyssnar en del på musik och det hjälper.

Jag arbetar på efter bästa förmåga men ibland är man helt orkeslös. Men ibland svävar jag på molnen så det jämnar ut sig. Nu är det tungt.

Jag vill säga er att det är på väg och att det kommer att vi har en händelserik framtid framför oss. Världen kommer vara uppcohnedvänd snart. Jag känner inte att jag är värd någon ovanligt utan jag är bara en reflektion av alla andra. Men mitt liv är märkligt jämfört med andras. Jag önskar att någon kunde förstå mig.

Jag kan känna att jag är 3000 år ibland och ibland känner jag mig helt lost. Sällan känner jag mig särskilt delaktig dock och det är jobbigt.

Jag har begåvats med ovanligt klara tankar, utan att veta varför. Jag behöver inte ens anstränga mig för att förstå hur saker hänger samman. Det finns inget att göra åt.

Från det jag sagt, hur skulle du tänka i mina skor? Kanske har du någon infallsvinkel som jag inte tänkt på. Hur reagerar du på detta inlägg? Jag förmodar att de flesta avfärdar mig som en galning men det är jag van vid och det är helt naturligt.

Kom med synpunkter på min livssituation, vilka de än är. Hoppas ni har det bra idag, här är det knappast perfekt.

Låter som om du drabbats av en psykos. Jag tycker att du snarast ska prata med en psykolog, ju snabbare du gör det desto bättre är chansen för ett snabbt tillfrisknande.

Nej det är det inte. Det är relativt och kulturberoende, inte subjektivt.

Hej Keiser. Jag minns när du kom till Flashback. Du var en annan människa då, vad hände?

Psykos, schmykos. Jag sköter mitt jobb och skadar ingen. Alltså är jag mentalt frisk i egentlig mening.

Är inte kulturer färgade av diverse subjektiva åsikter om vad som är normalt?

When the Facts Change, I Change My Mind. What Do You Do, Sir?

Du får naturligtvis göra som du vill. Jag bara säger att det låter som en begynnande psykos, vad du sen gör med den informationen är mig egalt. Hade en vän som fick gå mycket längre innan någon vågade säga något åt honom och han till sist fick hjälp, vilket inte var nyttigt för honom i längden. Han skötte också sitt jobb och skadade ingen.