2013-01-10, 00:06
#1
Låt oss säga att jag under lite mer än ett års tid genom mitt yrke har kommit i kontakt med flertalet grupper utav unga personer, alltså barn. Ofta, men inte alltid, är det en stark mångkulturell prägel på dessa grupper.
Mitt val av rubrik fås av de i mitt tycke tragiska observationer jag har gjort. Dessa avser barnens förmåga att identifiera vad vi kan kalla för nordgermanska anletsdrag. Om vi tillåter oss själva att gå efter en strikt definition utav svenskhet där en svensk således har sina förfäder hemmahörande i Skandinavien landar som brukligt svenskhet på vanligt förekommande fenotyper. I störst utsträckning drar vi då definitionen vid följande:
Brunt hår, blåa ögon.
Blont hår(ända till brun färgton), blåa ögon.
Gröna och bruna ögon kan såklart förekomma men ej i lika hög frekvens vilket de flesta borde veta.
Utöver detta är det viktigt att betona att det finns ansiktsdrag, kroppsform, hudton och liknande som i kombination med ovannämnt utgör den "nordgermanska fenotypen".
Blonda barn blir per automatik stereotypiskt definierade som de svenskar de ofta är.
Problemet kommer vid de brunhåriga som med lika stor rätt som de blonda skall definieras som svenskar. Trots att de delar alla drag förutom hårfärg verkar barnen, speciellt "nysvenskar", ha problem att identifiera dem som just svenskar när det kommer till utseende. Detta vill jag påstå ibland även sträcker sig längre upp i åldrarna.
Det absolut tragiska är när de svenska barnen frågar andra brunhåriga svenska barn var de härstammar ifrån enbart för att de tycks associera dessa mer med andra främmande folkgrupper med den dominanta genen för brunt hår eller till och med svart sådant.
Något som gör mig konfunderad är dock att de till synes vid en motfråga varifrån de trodde att personen härstammade ifrån ej kan ge något svar överhuvudtaget.
Mina frågeställningar och även det som bör diskuteras blir sålunda något i det här stuket:
Går det på något sätt att argumentera för att detta skulle vara positivt? Vad innebär det att unga utlänningar ej kan identifiera vissa vars förfäder möjliggjort deras vistelse i Svea Rike?
Är det bra för mångkulturens sak att svenskar ej kan identifiera vissa av våra egna som sina egna? Vad kommer detta ha för långtgående effekter?
Om man ser detta som ett problem är då införandet av rasbiologi som skolämne nödvändigt i vår mångkulturella smältdegel för att inte svenskheten skall söndras ytterligare?
Det blev många frågor och om ni ej känner er manade att starta en diskussion baserade på frågeställningar efter det som just nu enbart verkar vara mina observationer och alltså inte är en definitiv slutsats av situationen i sig kanske det är värt att vänta och se om det finns andra med liknande erfarenheter och observationer.
Mitt val av rubrik fås av de i mitt tycke tragiska observationer jag har gjort. Dessa avser barnens förmåga att identifiera vad vi kan kalla för nordgermanska anletsdrag. Om vi tillåter oss själva att gå efter en strikt definition utav svenskhet där en svensk således har sina förfäder hemmahörande i Skandinavien landar som brukligt svenskhet på vanligt förekommande fenotyper. I störst utsträckning drar vi då definitionen vid följande:
Brunt hår, blåa ögon.
Blont hår(ända till brun färgton), blåa ögon.
Gröna och bruna ögon kan såklart förekomma men ej i lika hög frekvens vilket de flesta borde veta.
Utöver detta är det viktigt att betona att det finns ansiktsdrag, kroppsform, hudton och liknande som i kombination med ovannämnt utgör den "nordgermanska fenotypen".
Blonda barn blir per automatik stereotypiskt definierade som de svenskar de ofta är.
Problemet kommer vid de brunhåriga som med lika stor rätt som de blonda skall definieras som svenskar. Trots att de delar alla drag förutom hårfärg verkar barnen, speciellt "nysvenskar", ha problem att identifiera dem som just svenskar när det kommer till utseende. Detta vill jag påstå ibland även sträcker sig längre upp i åldrarna.
Det absolut tragiska är när de svenska barnen frågar andra brunhåriga svenska barn var de härstammar ifrån enbart för att de tycks associera dessa mer med andra främmande folkgrupper med den dominanta genen för brunt hår eller till och med svart sådant.
Något som gör mig konfunderad är dock att de till synes vid en motfråga varifrån de trodde att personen härstammade ifrån ej kan ge något svar överhuvudtaget.
Mina frågeställningar och även det som bör diskuteras blir sålunda något i det här stuket:
Går det på något sätt att argumentera för att detta skulle vara positivt? Vad innebär det att unga utlänningar ej kan identifiera vissa vars förfäder möjliggjort deras vistelse i Svea Rike?
Är det bra för mångkulturens sak att svenskar ej kan identifiera vissa av våra egna som sina egna? Vad kommer detta ha för långtgående effekter?
Om man ser detta som ett problem är då införandet av rasbiologi som skolämne nödvändigt i vår mångkulturella smältdegel för att inte svenskheten skall söndras ytterligare?
Det blev många frågor och om ni ej känner er manade att starta en diskussion baserade på frågeställningar efter det som just nu enbart verkar vara mina observationer och alltså inte är en definitiv slutsats av situationen i sig kanske det är värt att vänta och se om det finns andra med liknande erfarenheter och observationer.
