När slutade benämningen "borgare" användas?

Är det någon som sagt något annat?

Nej, men det är ingen som har framhållit det heller.

Då har du inte läst inlägg #6 som poängterar att det är ett "skällsord", vilket är mer adekvat i sammanhanget är "slanguttryck". Ett pejorativt smeknamn (öknamn) är inte att betrakta som "slanguttryck".

Jo. Vad jag framhöll är att borgare inte betyder politiskt borgerlig. Att det i inlägg 6 påpekas att det är ett skällsord ser inte jag som att det där framhålls att ordet därvidlag används på ett annat sätt än vad det egentligen betyder.

Många skällsord eller slanguttryck betyder just det som orden används för. Ordet "sosse" betyder t.ex. just "socialdemokrat". Så är inte fallet när man säger borgare om någon som är politiskt borgerlig, eftersom ordet borgares egentliga betydelse är en annan.

Det betydde vanligen på den borgerliga kanten att man var medlem i något av de nämnda partierna, inte att man bara röstade på det. Det har ju vidare alltid varit så bland den politiska borgerligheten att minst hälften av dess väljarkår är "allmänborgerliga", och byter parti som de röstar på inom det borgerliga blocket lite som de känner för. Sådana är ju svåra att identifiera med partibeteckning.

Det var en process, inte en händelse, men den pågick vid den tiden, och socialdemokraternas förlust av sin samtidigt mest profilerade och solklart mest polariserande retoriker var självklart ett led i den.

Ni kan utmärkt väl ha rätt båda två. Borgarna var nog väsentligt vanligare många andra socialdemokraters mun än just i Palmes. Skillnaden mellan Palmes och Werners språkbruk behöver inte ha haft något att göra med den ideologiska skillnaden mellan de olika partier de företrädde, utan kan mycket väl uteslutande ha bottnat i deras olika klassursprung.

Och det var ju betydligt fler socialdemokrater som delade Werners klassursprung än vad det var som delade Palmes.

Saken kompliceras dock en lien smula av att samtliga personer som okontroversiellt kunnat betecknats som borgare i teknisk och okontroversiell mening sedan länge är döda. Någon missförståndsrisk föreligger således knappast. Det är mer som om man skulle ta upp den sedan länge utdöda yrkesbeteckningen sumprunkare och använda den som skällsord idag - vilket nog skulle låta sig göras ganska bra.

Nåja. Nog har väl den saken framkommit ganska tydligt i replikväxlingen https://www.flashback.org/sp41354618 + https://www.flashback.org/sp41356303 ?

I en referens till Tony Blair skrev jag fel på 10 år. Förborgerligandet av arbetarrörelserna i GB/UK och Sverige skedde snarare under de år när Tony Blair satt i Labours skuggregering och förberedde sig för att kläckas som en “Thatcher Light”. I mellantiden fanns det en Major som premiärminister i GB/UK på 1990-talet fram till 1997.

I Sverige illustreras förborgerligandet av fragmenteringen av Svenska folkets strategiska infrastruktur för spårbunden transport. Pensionsuppgörelserna som desavouerade den på Erlanders tid folkinröstade ATP-konstruktion, den avvecklingen drevs av borgare som till stor del satt valda under S-beteckning.

Numera har den politiska adeln av alla kulörer värdesäkrad pension, medan allmogen har avgiftssäkrade (!) pensioner. Borgarna och adeln är alltså sammanslagna så att vi har tre stånd. Bank och finans sköter trosfrågorna och uttydandet av treenighetens budskap (IMF, ECB, EU). Allmogen betyder egentligen ’hela möget’ men omnämns välvilligt i Almedalen som människorna.
Då och då påminner vi om att ord betyder det de vanligen tolkas som, inte det som ordet tidigare har betytt. Man bör undvika att stödja sig på vad ord egentligen betyder, etymologiskt sett. Som vi vet betyder »rolig« egentligen ’lugn’ och »hemsk« betyder egentligen ’bortkommen i främmande miljö; dum, försagd’.

När jag gick i skolan, visserligen inte för 20 år sedan men ändå före Alliansen, så var det väldigt naturligt att svenska partier kunde uppdelas i blocken socialistisk och borgerlig samt att vissa partier historiskt eller aktuellt såg eller ser sig som blocklösa (främst mp, kd och c). Att borgare skulle vara pejorativt har då jag aldrig noterat, ej heller har jag någonsin stött på något i stil med: "jag är inte borgare, utan borgerlig". Visserligen så är det som förleden borgar- precis som höger- i grunden pejorativt och enbart något som politiska motståndare använder sig av. Ser man ord som borgaralliansen och högerregeringen så är det med 99 % sannolikhet någon socialist som författat.

Framför allt körde Labour helt och hållet business as usual fram till Neil Kinnocks (i synnerhet för Labour själva) oväntade nederlag mot Major 1992. Det var nog faktiskt så att de svenska socialdemokraternas perestrojka började tidigare än britternas.

Historisk OT: ATP-omröstningen var en inkonklusiv trevägsomröstning, där inget av alternativen nåde majoritet. Den socialdemokratiska Linje 1, som också kommunisterna stödde, fick flest röster, men det låter sig väl hävdas att de båda frivilligalternativen, Landsbygdspartiet Centerpartiets linje 2 (de hette faktiskt så just då) och Högerpartiets och Folkpartiets linje 3 var såpass lika att det var rimligt att påstå att frivilliglinjerna hade nått majoritet över socialdemokraternas och kommunisternas obligatorieförslag - på ett sätt helt analogt till när man hävdade att de två avvecka med förnuft-alternativen Linje 1 och Linje 2 tillsammans hade fått majoritet över avveckla bums-alternativet Linje 3 i kärnkraftsomröstningen. (Den alternativa tolkningen är att i varje svensk trevägsfolkomröstning är det det socialdemokratiska alternativet som segrar, oavsett hur många röster det har fått.) Det som avgjorde pensionsfrågan var inte folkomröstningen, utan att FP-riksdagsmannen Thure Königson röstade mot partilinjen.

Icke länge till. Riksdagsledamöternas pensions- och avgångsvillkor kommer framgent att bli väsentligt mindre generösa, för att inte sticka i ögonen lika mycket på den gemene väljaren, som kan vara nog så gemen när h*n sätter den sidan till.

OnT: Det är dock en inte obetydlig skillnad på en utdöd betydelse av t ex hemsk och en betydelse av borgare som inte är tillämplig på samtida förhållanden. Att säga Min dotter vill inte komma ut bland folk, för hon är så hemsk är fel och missledande på modern svenska, medan det inte finns några problem med att t e x säga Min morfars farfars farfars farfar var borgare i Västerås i början av 1700-talet. (Inte ens sakliga, just i mitt fall. )