Citat:
Ursprungligen postat av
02-02-2012
Den här paniken som råder i världen där man måste hitta liv utanför jorden tycker jag börjar gå lite långt.
Jo, och det är inte så nytt, tror jag. Mars kanaler i teleskopen runt år 1900 är ett exempel. Och det fick en rejäl backlash när man på 1960:talet såg att de andra planeterna var uppenbart obeboeliga på olika sätt. Venus hade man trott var en djungel av liv med tät atmosfär, Mars mer av en ökencivilisation. Allvarligt! Först när sonder passerade och landade och bara såg död precis som på Månen så föll modet och intresset. Bara kalla kriget drev fram bemannad landning på Månen som ett avslut. Att prata om liv i rymden på 1970-1990-talen var inte någon merit.
Exobiologins framtåg nu kommer från flera olika håll, men jag är rädd att den är skör och snabbt kan komma att avfärdas. Jag tror exobiologer är rädda för att syna korten genom att verkligen studera Europa, bättre att hålla drömmen vid liv...
Genombrottet tror jag kommer i experiment angående hur liv uppstod på Jorden. Det kan möjliggöra användingen av (kemisk) statistik på frågan om huruvida liv har uppstått på fler än en plats eller bara här.
Citat:
Ursprungligen postat av
SeptemberRain
Vad skulle det kosta att skicka rover/ubåt till Europa som borrar sig igenom istäcket och streamar film i HD-kvalite på alla varelser som finns i havet? Är det ens möjligt idag med dagens teknik?
En vision för det följer.
EXPEDITION 1:
- En sond med nånting som skyddar mot Jupiters strålning så nära som Europa är.
- För en resa till Europa så krävs mer än normalt mycket massa för att manövrera sig till omloppsbana runt Europa, och stanna kvar där. Idag planerade flygningar dit på 2020:talet kommer att kretsa runt Jupiter och bara några gånger passera nära Europa.
- En sond som med radar studerar Europas närmast undre yta, samt en laser som söker fram möjliga mjuklandningsplatser.
EXPEDITION 2:
- Några landade seismometrar runt Europas yta, på rekognoserat säkra landningsplatser.
- En tung klump av radioaktivt material som kan landas på och smältas ned genom Europas is (så att seismometrarna kan mäta isskorpans egenskaper av seismiska reflektioner från smältklumpens väg gneom den).
EXPEDITION 3:
- Mjuklandning av en ubåtssond som med måttlig readioaktiv värme smälter sig ned genom istäcket (om expeditionerna ovan upptäckt att det är görligt). En stationär landare vid ytan som via kabel kommunicerar med ubåten. En Europa-kretsare som kommunicerar med Jorden.
Steg noll tas om 10 år enligt plan. En resa till Jupiter tar normalt 5 år. Utveckling av ett projekt före dess ungefär lika länge. Så steg 3 kan i bästa fall tas på 2050:talet, om 40 år. Problemet är inte bara ekonomiskt, även med tio eller hundra gånger mer resurser satsade så skulle man behöva svara några frågor innan man kan ta nästa steg på ett rationellt sätt. Vi vet knappt vad som finns under våra egna fötter och har aldrig ens placerat en cobolt60-klump på jordytan för att se den smälta ned mot vår flytande inre mantel. Det vore väldigt mycket billigare än att göra motsvarande på Europa. Innan det gjorts på Jorden, så kommer det inte ens att påbörjas att förberedas att göras någon annanstans.
NASA gillar inte Europa-missions, och jag tror att de har mcyket god anledning att prioritera annat istället. Europas inre är hårt svårt att nå. (inte mindre intressant dock, för vi har väl minst ett halvdussin himlakroppar med möjliga inre oceaner, det verkar vara en vanlig typ av himlakropp i universum och väl värd att undersöka även utan frågan om liv).