Konservatismens kris

Den västerländska konservatismen genomgår en kris. Ett säkert kännetecken är det faktum att Moderaterna tvingats söka sig till politikens mittfält, därför att väljargruppen med konservativa värderingar numera är alltför små. Denna omorientering gav snabbt stor politisk utdelning för Fredrik Rheinfeldt och hans parti.
Även det tidigare värdekonservativa KD har tvingats till en omorientering mot mittfältet. För ett litet parti som KD, med en kärna av frikyrkliga medlemmar och väljare är omorienteringen besvärlig. Partiet förlorar sin särart och många KD-väljare finner, att de lika gärna kan rösta på moderaterna. Skälet till att borgerliga väljare fortfarande röstar på KD är att partiet behövs för alliansregeringens fortbestånd. Om KD hamnar under fyra procent i ett val får landet med största sannolikhet en s-regering.
Kan SD bli Sveriges nya, konservativa parti? Knappast om man förväntar sig klassisk konservatism. SD kan troligen överleva endast som missnöjesparti med förmåga att attrahera både missbelåtna borgerliga och socialdemokratiska väljare. Med påföljd att alltfler av SD:s ursprungliga väljare och medlemmar ondgör sig över partiets ideologiska utslätning och sneglar på extremhögersekter som Svenskarnas Parti och Nationaldemokraterna. SD får allt svårare att framträda som trovärdigt nationalkonservativt parti, då man blir alltmer beroende av missbelåtna s-väljare.
Det förefaller således som om konservatismen under överskådlig framtid kommer att vara en sekteristisk företeelse i Sverige. Sannolikt även i Europa. En sekterism där sekterna dessutom konkurrerar hårt och hätskt med varandra. En starkt, konservativ rörelse förefaller omöjlig. Det finns verkligen skäl att tala om konservatismens kris.

Jag tror att SD skulle "tjäna" mer på att bli ett riktigt konservativt parti som gammelmoderaterna då invandringskritiker generellt sett är mer förekommande inom moderatväljarna. Vänsterväljare är oftast mer utopiska och tror att vi har råd med allting.

Inom Sverige kanske det finns en konservativ-kris men många andra europeiska länder är mycket konservativa tex Polen och Schweiz.

Helt rätt; Ungern, Serbien, Estland, Ryssland etc konservatismen är på frammarsch i Europa. Sverige lämnar givetvis mycket att önska och är det kanske mest utpräglat kulturmarxistiska landet i världen. Men vem gillar inte en utmaning

Även i Storbritannien och Frankrike är konservatismen ganska stark. Trots att tories försökt sig på en omvandling likt "nya moderaterna" så har de fortfarande kvar konservatismen som grund.
I Frankrike är ju UMP ett av de större partierna, dock så har ju den franska konservatismen lite olika särdrag.

Om jag skulle "dra till med något" så gissar jag även på att Italien, Spanien och Portugal har starka konservativa rörelser.

Hur det är i övriga norden vet jag ej.

Jag tror man får skilja på två olika samhällsföreteelser här. Dels har vi mycket riktigt en kris för konservatismen, särskilt i Sverige men även i Västvärlden som helhet, dels och viktigare är det en kris för Sverige. Det är denna senare kris som är den riktigt viktiga. Konservatismen, som är anti-utopisk, finns inte för sin egen skull utan för att den konservative är övertygad om att det konservativa förhållningssättet är det bästa för att skapa och bibehålla ett fungerande samhälle. Sverige är inte längre ett fungerande samhället, vilket till stor del är en följd av att utopisterna tagit över både problemformuleringsmonopolet och den mesta politiska makten.

Dessa frågor hänger ihop och den ena kan inte förstås, utan att den andra görs begriplig.

Ja utopisterna har tagit över Sverige. De små gemenskaperna och kristendomen har försvagats, förnedrats och förkastats (familjen som förtryckarapparat (Per Gahrton)) och i stället har politiken seglat upp som normgivare. Jag tror Sverige är unikt i många avseenden i sin tro på staten och politikens möjligheter. Tron är stark på progressismen dvs att utvecklingen går framåt och skapar ett modernt samhälle för moderna människor i en modern tid. Allt är bättre nu än det var förr. Utvecklingen går framåt som det heter.

Men politiken är inget att hålla i handen när det börjar blåsa. Jag tror vi känner de första fläktarna nu. Medan kristendomen visat sig hålla i 2000 år är politikens halveringstid nu 30-40 år. Kanske har den varit ett lyxfenomen som surfat på det materiella överflödet under efterkrigstiden. Skulle krisen fördjupas ytterligare så att Sverige måste bli självförsörjande på mat är snart kvinnan tillbaks vid spisen och mannen ute på åkern igen och i skogen med yxan. Då behöver vi inte lyssna till några Katarina Mazetti eller några genusteoretiker. Det är nästan så att jag ser fram mot det.

Jag tror man skulle kunna komma långt genom att byta ut allar religiösa argument mot evolutionspsykologiska. Likehetsfeminismen rasar samman totalt under dessa teorier och Dunbars Nummer ger ett väldigt bra argument för lokalism.

KD är fortfarande ett konservativt parti. när man tittar på medlemmarnas åsikter. Att partiet måste låtsas vara liberalt beror på att partiets kärnväljargrupp är långt mindre än 4%, och man är beroende av stöd från andra.

SD är inte ett konservativt parti, vare sig man ser på medlemmar eller väljarbas. Partiet är fortfarande ett enfrågeparti. Jimpan är konservativ, och han får hållas därför att partiet desperat behöver honom och man inte tror konservatismen gör så mycket skada.
Du fokuserar hårt på partier, som om organisering var problemet. Det är det inte; det är avsaknaden av konservativa väljare. Vill du se konservatism i sverige är frågan något som måste ses på ett djupare plan.

Där har Du helt rätt. Bristen på starka, konservativa väljaropinioner har drivit moderaterna in på mittfältet.
På samma sätt driver bristen på socialistiska väljare socialdemokratin allt mer mot mitten. Sossar och moderater konkurrerar i allt större utsträckning om samma väljargrupp.
Detta är huvudorsaken till såväl konservatismens som socialismens stora kriser. Ideologiernas tidsålder är sannolikt förbi.

Angående "bristen på konservativa väljare", så har ju denna brist skapats genom de centraliserade politiska och ekonomiska strukturerna (t.ex. kommunreformerna). Dessa strukturer faller isär i takt med att välfärden blir allt svårare att upprätthålla. Till det kommer de nykonservativa tendenserna hos yngre generationer.

I ljuset av mångkulturen kommer vi säkerligen också se en ökad självidentifiering hos svenskar då staten i allt lägre grad fungerar som ett partikulärt ramverk. Svensken är ju i allt högre grad utlämnad åt sig själv.

Att samhällets kris hänger samman med konservatismens kris är för övrigt en oerhört bra poäng.

Precis...

Vad exakt är det ni vill konservera? Det finns ingenting kvar utav värde förutom möjligtvis lite fornminnen och vackra kyrkor. Allt som är fint och vackert har förstörts utav judarna och 68-vänstern och därför kan man inte vara konservativ idag utan måste ompröva sin ståndpunkt och leta efter nya alternativ.