Rädd för arbetslivet, är det bara jag?

Hoppas jag la denna rätt .. Kanske ska ligga i psykiska problem.. Men då får mod hojta eller flytta den!

Som rubriken lyder, så är jag rädd för arbetslivet. Jag pluggar för tillfället och är 18år... försökt mig på EL-yrket (fick en 1års utbildning som ledde till elektriker genom skolan..) men ju närmare jag kom så blev ja mera rädd och nervös. Har även försökt mig på praktik på olika ställen, det är lika jobbigt. Klarar av det någon gång, om jag ens kommer iväg..

Jag är sån person som trivs bäst själv, arbetar själv i lugn och ro. Jag är även en sån person som är lite i mina egna tankar.

Så jag är mest rädd för att arbetet ska tro jag är typ dum i huvudet och inte klarar någonting. Så jag vill bearbeta detta men vet inte hur.. Blir bara nervös när jag ska till någon arbetsplats.

Är det bara jag som känner såhär? om någon haft samma problem som mig: berätta gärna hur ni bearbeta det hela!

Kommentarer i denna stil "bara gå iväg det,inte så svårt" vill jag inte ha, för det är inte så lätt för mig som det låter att gå iväg till en praktik eller arbetsplats!

Du är långt ifrån ensam, det finns folk som blir kallsvettiga bara de hör talas om arbete.

Jadu jag tror alla är nervösa och rädda för att gå till arbetet första dagen men i olika grader. Det är fullt normalt att man känner så. Tips för att hantera det är väl att försöka förstå och acceptera att det är okej att känna sig nervös och tänka att man går dit och gör så gott man kan, mycket mer än så kan man inte göra. Arbetsgivaren och de på arbetet vet att du är ny och orutinerad och tar därför hänsyn till det, ingen är världsbäst första dagen på jobbet, man måste ju få tid att lära sig. Efter en vecka eller två brukar man ju oftast garva åt att man höll på skita ner sig åt någonting som inte alls var så farligt.

Ditt problem verkar vara att du är orolig för att inte göra ett tillräckligt bra jobb.

Med den inställningen så kan du vara lugn. Folk med den inställningen brukar bli väldigt duktiga på sitt jobb ganska snabbt.

Ahaa hehe. Tur att man inte är ensam iallafall.

Hehe ja nervösa är nog alla.. Men jag känner mig så mega nervös haha! Tack för några kloka ord!
Japp, det är mitt problem.
Ahaa! får hoppas jag är en av dom som blir duktig på jobbet då!

Hehe, Du är verkligen långt ifrån att vara ensam .
Jag kände exakt likadant i början på mitt arbetsliv(larmtekniker) och var SJUKT nervös så att jag knappt kunde sova innan dom flesta arbetsintervjuer.

Men som sagt, det är vanligt. De du kommer få träffa i början är vana utav det.
Dessutom med det du beskriver och utbildningen du har gått så låter det perfekt. Det är fördjävla svårt utan kontakter att få ett elektriker jobb i början, men efter ett tag när du får kneg så kan du bli service elektriker och jobba mycket solo (cruisa runt i firma bil och ta strö jobb)

Förhoppningsvis hamnar du även på en firma med sköna gubbar och inte dessa gamla rävar som strävar i att föra vidare den gamla handverkar jargongen(Ganska chockerande för mig i början hur grova och elaka vissa arbetsgrupper inom hantverk kunde vara, speciellt mot lärlingar).

"Så jag är mest rädd för att arbetet ska tro jag är typ dum i huvudet och inte klarar någonting."
De flesta är vana med gröngölingar. Det dom flesta vill se att du verkligen är där och vill jobba! Dom vet att du inte har någon riktigt arbetserfarenhet, men då är det väldigt viktigt att du visar att du vill lära dig(ta anteckningar, låna böcker, ta hem utrustning och koppla på fritiden osv) .
Gör du ovanstående så kommer det gå galant!

Lycka till i framtiden!

Man kan inte ha med mammas bröst på jobbet, vet du.
Sjas iväg(på jobbet) med dig nu!!