Citat:
Ursprungligen postat av girlsinmydream
Jag anser mig blivit solklart utsatt för brott mot denna lag av min kommun. Men juristerna och de övriga från min kommun har väl sovit hela kvällen och natten idag eller haft en gemensam fest, då noll svar inkommit från dem i denna eller andra trådar på lång tid. Inte särskilt många med neutrala eller ens basala juridikkunskaper har förekommit i andra tråder heller på detta forum och speciellt intenågon som egentligen besvarar TS.
PS! Att jag inte kan eller kommer att gå vidare den juridiska vägen just nu är ändå i princip redan beslutat så länge ingen annan kan ge tips och bevis hur och vilken laglig grund man då vilar på samt prejudikat och hur man går vidare m.m.
Nu har du i och för sig redan fått sammanfattningar som besvarar hela trådstarten i flera inlägg (bl.a.
https://www.flashback.org/sp41177845 och
https://www.flashback.org/sp41172975), men jag gör ytterligare ett försök att sammanfatta vad som framkommit i tråden. Tack till framför allt Kämpendahl, Schenkmanis44, Sysslomannen, negerbarn, Beaumont och de jag glömt. Skrik för all del till om det är någonting ni inte tycker tillhör konsensus.
Citat:
Ursprungligen postat av girlsinmydream
Hur anmäler man på bästa sätt en kommun som spionerar, agerar polis, domare och "bödel" utan att ens bry sig om den berördas förklaringar och sedan förskjuta sin medborgare från sitt jobb och från sin familj, såsom lakejer i den värsta diktaturstaten?
JO-anmälan, polisanmälan för tjänstefel, , skadeståndstalan, eventuellt härjande med Europadomstolen. Problemet här är att kommunen inte verkar ha gjort något märkbart fel i sitt agerande som kommun.
Citat:
Ursprungligen postat av girlsinmydream
Hur anmäler man en kommun för brott mot yttrandefriheten? Är det bara att enbart åberopa lagarna kring yttrandefriheten och de mänskliga fri och rättigheter som vi medborgare har?
Eftersom det varken rör sig om brott enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen (då scenariot faller utanför tillämpningsområdena för båda lagarna) så blir det inte fråga om att anmäla ett brott. Alternativet är istället att föra en skadeståndstalan grundad på kränkningen av den yttrandefrihet man är tillförsäkrad enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Bedömd utsikt till framgång: Låg.
Citat:
Ursprungligen postat av girlsinmydream
Att vi enligt grundlagen får diskutera vilket ämne som helst, utan att straffas på annat sätt än genom andra brott som styrkas av annan lag i brottsbalken, tycks ju vara svårt för många tjänstemän och chefer inom kommunen att förstå.
1. Det behöver inte vara just brottsbalken.
2. Det som skett är inte ett straff i juridisk mening.
3. "Straff" i icke-juridisk mening (framför allt i den mening som verkar användas här) är inte nödvändigtvis förbjudet enligt grundlag eller annan lag.
Citat:
Ursprungligen postat av girlsinmydream
Är det arbetsrätten (jag inte med i facket och blev av med det kommunala jobbet) och lagarna kring denna lagstiftning som kan vara mest relevant att åberopa?
Ja, men det verkar som att de eventuella fel som kan ha begåtts från kommunens sida har preskriberats. Det är emellertid i just den här delen du eventuellt kan nå någon som helst framgång, även om konsensus i tråden faktiskt är att även den här vägen är stängd.
Förslagsvis kontaktar du en IRL-jurist specialiserad på arbetsrätt. Om inte annat så kanske det kan vara bra för din sinnesro att faktiskt försöka göra någonting.
Citat:
Ursprungligen postat av girlsinmydream
Är verkligen så att man gör inlägg på Flashback på arbetstid, så är det ett så pass allvarligt fel så att man kan bli av med jobbet utan ens bli varnad först?
Kan vara i vissa fall. Se ovan.
Citat:
Ursprungligen postat av girlsinmydream
Mina inlägg på FB har inte inskränkt på ordinarie arbetsuppgifter och sammanlagt inte ens utgjort halva tiden som den medelanställda kommunalaren på min f.d. arbetsplats sitter i fikarummet och diskuterar andra ämnen som ytterst sällan är jobbrelaterade.
Får socialtjänsten (med deras tjänstemän och chefer) spekulera i och besluta om jag skulle kunna vara en fara för mitt och min frus fosterbarn enbart utifrån text som jag skrivit på Flashback? Jag anser att de absolut inte kan göra det. De ska lyssna på mina förklaringar eller anmäla mig för något brott (vilket de inte kommer eller kan göra enligt de utredningar som nu gjorts). Men att förvägra vårt fosterbarn att ha mig som fortsatt fosterförälder (som hon har haft sedan tidigt spädbarn) anses dock vara enligt barnets bästa! Hur tänker de då? Att ”troll” som jag på FB ändå kommer att våldta barn, trots att något sådant inte har påståtts i något av de inlägg som gjorts?
Inte "enbart", men det är definitivt en del av innehållet i den helhetsbedömning av lämpligheten som skall göras. Vad gäller dina förklaringar om vad dina inlägg "egentligen" betyder så bär de, för att tala domstolsspråk, efterhandskonstruktionens prägel. Alltså är socialtjänsten i sin fulla rätt att ta hänsyn till dina skriverier, vilka milt uttryckt gör dig olämplig som fosterförälder.
Det sista håller du förstås inte med om, men å andra sidan håller du ju inte med om en hel del annat vad gäller sex med barn heller. Min poäng här är att om dina grundläggande värderingar i en näraliggande fråga avviker radikalt från lagstiftarens så skall du inte förutsätta att lagstiftningen vilar på dina värderingar i övrigt heller. Förstår du vad jag menar?
Citat:
Ursprungligen postat av girlsinmydream
I vilket skede tar man hjälp av egna advokater, när stöd från hemförsäkringens rättsskydd inte är helt självklar? Ska man istället direkt polisanmäla de olika tjänstemännen och deras chefer för tjänstefel (vilket är i enlighet med lagtexten) eller ska man i behärska sig och först ha fullständigt stöd av sina advokater innan man går vidare, trots de förmodat höga advokatkostnaderna?
Användaren LagomLagom uttryckte det väl: "När du anser att den ekonomiska kostnaden är mindre smärtsam än den själsliga kostnaden av att bli 'dömd' ohörd." Tilläggas kan väl att det inte rekommenderas att driva process utan att ha en något sånär rimlig chans att vinna, även om det skulle göra ont i själen.
Citat:
Ursprungligen postat av girlsinmydream
Hur fungerar rättegångskostnaderna? I brottsmål som polisen går vidare med ska man väl inte behöva betala motpartens advokatkostnader även om de inte blir fällda? Men hur kan det fungera i övrigt?
I arbetsrättsliga mål kan man som förlorare få betala motpartens kostnader.
Citat:
Ursprungligen postat av girlsinmydream
Jag har samlat en hel del lagtexter, men ju mer man läser i ett ämne som man saknar en helhetskunskap i, ju mer förvirrad och osäker känner man sig på vilket det bästa sättet är att åberopa dem samt gå vidare på.
Men å andra sidan kan man ju tycka (såsom majoriteten antagligen gör) att någon rätt till arbete eller fosterbarn har man inte om man är så dum att man utger sig för att ha en ”pedofil sexuell läggning” på Flashback under arbetstid.
Vad säger ni som har juridisk kunskap om denna situation? Finns det förutsättningar att vinna ett mål av denna karaktär eller åtminstone att en advokat kan förhandla fram en gynnsam överenskommelse med kommunen?
Konsensus bland dem som faktiskt har juridisk kunskap i tråden verkar vara att dina chanser är tämligen dåliga vad gäller den arbetsrättsliga delen, och obefintliga vad gäller fosterföräldraskapet. Bland övriga är konsensus att du inte bör ges chans att vinna eller ens förhandla, med ett par avvikande röster från libertarianer som i vanlig ordning följer sin religiösa tro på att det allmänna alltid gör fel.
Citat:
Ursprungligen postat av girlsinmydream
Eller ska man bita i det sura äpplet och försöka att förbli så anonym som möjligt (någorlunda sekretess råder än så länge för mitt fall) och komma tillbaka med detta när dessa medeltida ”häxprocesser” har och kan eliminerats på ett mer adekvat sätt i ett kommande och friare samhälle?
Ditt val, men med tanke på den bedömda utsikten till framgång parad med det förmodade obehaget av offentlighet så rekommenderas det inte.
Citat:
Ursprungligen postat av girlsinmydream
Men det dröjer nog ifall upplysningen inte kan nå fler och de värsta fördomarna har kunnat bekämpas så att det inte är lagarna och inte åsikterna som ska gälla i ett demokratiskt och fritt samhälle. De flesta av tror väl att vi har en skyddad åsiktsfrihet, men så fungerar det inte i verkligheten! Du behöver inte begå brott enligt lagen för att bli hårt bestraffad av kommunala myndighetspersoner som inte kan Sveriges lagstiftning.
Nåja, nu var ju problemet snarare att du inte kunde tillämpliga lagregler, men det har du väl förstått nu?