Kommun straffar mig för inlägg på FB utan att de kan styrka annat brott! Vad göra nu?

Hur anmäler man på bästa sätt en kommun som spionerar, agerar polis, domare och "bödel" utan att ens bry sig om den berördas förklaringar och sedan förskjuta sin medborgare från sitt jobb och från sin familj, såsom lakejer i den värsta diktaturstaten?

Hur anmäler man en kommun för brott mot yttrandefriheten? Är det bara att enbart åberopa lagarna kring yttrandefriheten och de mänskliga fri och rättigheter som vi medborgare har?

Att vi enligt grundlagen får diskutera vilket ämne som helst, utan att straffas på annat sätt än genom andra brott som styrkas av annan lag i brottsbalken, tycks ju vara svårt för många tjänstemän och chefer inom kommunen att förstå.

Är det arbetsrätten (jag inte med i facket och blev av med det kommunala jobbet) och lagarna kring denna lagstiftning som kan vara mest relevant att åberopa?

Är verkligen så att man gör inlägg på Flashback på arbetstid, så är det ett så pass allvarligt fel så att man kan bli av med jobbet utan ens bli varnad först?

Mina inlägg på FB har inte inskränkt på ordinarie arbetsuppgifter och sammanlagt inte ens utgjort halva tiden som den medelanställda kommunalaren på min f.d. arbetsplats sitter i fikarummet och diskuterar andra ämnen som ytterst sällan är jobbrelaterade.

Får socialtjänsten (med deras tjänstemän och chefer) spekulera i och besluta om jag skulle kunna vara en fara för mitt och min frus fosterbarn enbart utifrån text som jag skrivit på Flashback? Jag anser att de absolut inte kan göra det. De ska lyssna på mina förklaringar eller anmäla mig för något brott (vilket de inte kommer eller kan göra enligt de utredningar som nu gjorts). Men att förvägra vårt fosterbarn att ha mig som fortsatt fosterförälder (som hon har haft sedan tidigt spädbarn) anses dock vara enligt barnets bästa! Hur tänker de då? Att ”troll” som jag på FB ändå kommer att våldta barn, trots att något sådant inte har påståtts i något av de inlägg som gjorts?


I vilket skede tar man hjälp av egna advokater, när stöd från hemförsäkringens rättsskydd inte är helt självklar? Ska man istället direkt polisanmäla de olika tjänstemännen och deras chefer för tjänstefel (vilket är i enlighet med lagtexten) eller ska man i behärska sig och först ha fullständigt stöd av sina advokater innan man går vidare, trots de förmodat höga advokatkostnaderna?

Hur fungerar rättegångskostnaderna? I brottsmål som polisen går vidare med ska man väl inte behöva betala motpartens advokatkostnader även om de inte blir fällda? Men hur kan det fungera i övrigt?

Jag har samlat en hel del lagtexter, men ju mer man läser i ett ämne som man saknar en helhetskunskap i, ju mer förvirrad och osäker känner man sig på vilket det bästa sättet är att åberopa dem samt gå vidare på.

Men å andra sidan kan man ju tycka (såsom majoriteten antagligen gör) att någon rätt till arbete eller fosterbarn har man inte om man är så dum att man utger sig för att ha en ”pedofil sexuell läggning” på Flashback under arbetstid.

Vad säger ni som har juridisk kunskap om denna situation? Finns det förutsättningar att vinna ett mål av denna karaktär eller åtminstone att en advokat kan förhandla fram en gynnsam överenskommelse med kommunen?

Eller ska man bita i det sura äpplet och försöka att förbli så anonym som möjligt (någorlunda sekretess råder än så länge för mitt fall) och komma tillbaka med detta när dessa medeltida ”häxprocesser” har och kan eliminerats på ett mer adekvat sätt i ett kommande och friare samhälle?

Men det dröjer nog ifall upplysningen inte kan nå fler och de värsta fördomarna har kunnat bekämpas så att det inte är lagarna och inte åsikterna som ska gälla i ett demokratiskt och fritt samhälle. De flesta av tror väl att vi har en skyddad åsiktsfrihet, men så fungerar det inte i verkligheten! Du behöver inte begå brott enligt lagen för att bli hårt bestraffad av kommunala myndighetspersoner som inte kan Sveriges lagstiftning.

Låt mig gissa: Det handlar om dina trådar kring Pedofili?

Du är rökt. Men testa att förneka, förneka och förneka!

Jag behöver inte förneka något på annat sätt än att jag trollar en del, d.v.s. att allt som jag skrivit inte är helt sant utan mycket av det skrivits är för att provocera samt att jag haft en agenda om att skam, skuld och rädslor är det som egentligen skadar mest vid helt frivillig sex och inget annat mystiskt.

Jag är aldrig dömd eller polisanmäld för något brott. Vare sig nu eller efter mina avslöjande från kommunens PK-lakejer och deras utredningar.

Jag har dock blivit av med jobbet och måste skaffa ny bostad p.g.a. att jag skrivit på olämpliga inlägg på FB! Jag anser att kommunen bryter mot lagen.

Välkommen till klubben! Jag skrev sexfantasier om tonåringar (inte minderåriga, alltså över 15) för många år sedan, på Lunarstorm. Sedan började jag jobba på högstadiet som lärarvikarie. På något vis hade jag glömt bort de där historierna, som var rent fiktiva, men ungarna hittade mig och historierna på Lunarstorm.

De fabulerade sedan ihop allt möjligt, som att jag stod för nära dem i klassrummet eller att jag inbjöd dem till min sida på LS. Lite svårt att hjälpa elever i matte utan att stå bredvid dem. Allt jag ville var att få ha min fritid i fred.

Hur som helst så lyckades de ljuga ihop tillräckligt och föräldrarna gjorde förstås uppror mot mig. Varning och uppsägning för något så oskyldigt som en liten historia. Men häxprocessen mot påstådda pedofiler driver bort män från barnomsorg och skolor.

JA, det ska du. Såvida du inte vill sabba dina framtida chanser till anställning också, dvs.

Du är inte bara pedofil, utifrån dina inlägg här på FB så verkar du vara en extremist-pedofil, att likställa med de rabiata feministkärringarna i "Feminism och jämställdhet" fast lite tvärtom. Sådana uppskattas inte av kommuner, oavsett vad du tycker om yttrandefrihet.

Tona ner det och säg inte ett skit.

Det är en helt annan sak än det TS gjort, har du sett hans startade ämnen? Det är sida för sida, skrivet av någon som är EXTREMT insatt i det här med barnpornografi och övergrepp på minderåriga - från förövarens synvinkel.

https://www.flashback.org/find_threa...?userid=287760

Hur tusan vet de att det är du som ligger bakom nicket Girlsinmydream och skriver här på Flashback? Nåväl, socialen ska se till barnets "bästa" som det heter och om de vet att du skriver här på Flashback om dina pedofila böjelser, fantasier och sexuella kontakter med barn samtidigt som socialen har placerat ut fosterbarn i ert hem så vore det tjänstefel att inte starta en utredning om det.

Nu säger du "fosterbarn" vilket jag tolkar som ett familjehemsplacerat barn hos er. Ingen adoption och ni har ingen juridisk rätt till barnet? Jag misstänker att bara på de premisserna så kan socialtjänsten flytta barnet utan motivering. Nu är jag lite dåligt påläst här, men jag är osäker på om ni ens kan överklaga ett eventuellt beslut att flytta på barnet? Om det varit ert eget barn hade ni så att säga haft juridisk rätt till barnet och kunnat överklaga socialtjänstens beslut, men med fosterbarn är jag väldigt osäker. Det ska nog mycket till innan kommunen gjort fel då i den bemärkelsen att ni inte får behålla ert fosterbarn.

Vad gäller det arbetsrättsliga. Vad hade du för anställningsform? Om du var fast anställd så borde du fått en varning först innan du fick sparken. Om du var timanställd så kan de sluta ge dig timmar bara.

Om du anser att kommunen förföljer dig och vill förhindra din yttrandefrihet så ska du anmäla den till JO, men jag har svårt att se hur en sådan anmälan ska formuleras. Ser du det som ett mönster att kommunen som helhet förföljer dig? Att få sparken och att inte fortsätta få ha ett fosterbarn kan väl betraktas som en bestraffning i sig, men det arbetsrättsliga ärendet skulle du gått till domstol med för att avgöras där. Vad gäller fosterbarnet så har nog kommunen lagen på sin sida.

Du har säkert brutit mot deras it-policy som du som anställd var ålagd att känna till. Att vara fosterförälder är inte heller någon rättighet, vid minsta misstanke om olämplighet väljer man någon annan.

Tja, visserligen har du en poäng där. Men nu gäller det främst juridiken, om jag ständigt varit förnuftig så skulle jag inte ha avslöjat mig på arbetstid. Jag har olika infallsvinklar på detta, en del av mig vill gärna ha en pinsam och långdragen rättsprocess för att få de som bryter mot lagen fällda för brott och gärna ett skadestånd till mig. En annan del av mig vill bara gömma mig och tänka på annat.

Så vilken chans skulle man kunna ha till en fällande dom eller åtminstone en uppgörelse för kommunens brott mot mina mänskliga rättigheter och brott mot yttrandefriheten m.m.?

Yttrandefriheten får man bruka på sin fritid och utan nyttjande av arbetsgivarens utrustning.

Tja, det handlar ändå om ämnet, det vet jag. Normalt sett ger man varningar. Jag har dock inte full koll på arbetsrätten och de har inte i deras it-policy skrivit in om att vissa ämnen inte får diskuteras.

Det är ingen rättighet som du säger. Socialförvaltningen ska se till barnets bästa.

Att barnet förlorar den som fungerat som sin pappa från att barnet var 3 månader kan normalt inte anses vara det bästa för barnet. Socialförvaltningen kan dock inte anklaga mig för något brott så jag får träffa barnet under övervakning.

Att enbart skriva på FB borde inte vara grund för att straffa mig och barnet. Enligt lagen får myndighetspersoner inte straffa eller sanktionera någon för sina åsikter eller inlägg i yttrandefrihetens namn. Detta är grundlagsskyddat och gäller över andra lagar såvida jag inte bevisats brutit mot några lagar enligt brottsbalken (vilket jag inte har).

Ingen alls, såvida du inte har råd att anställa jurister i klass med Johnnie Cochran.