Kan stöld ge äganderätt efter preskriptionstid?

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-f...ter-till-norge
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-f...-malning-saljs

Med förbehåll för att utvecklingsstörd journalist på DN inte förmår att återge berättelsen korrekt så...
Har alltså äganderätten till tavlan flyttats i och med att brotten stöld och häleri är preskriberade?

Mao, jag kan idag stjäla en Ferrari, gömma den i ett garage under så lång tid som preskriptionstiden för diverse begångna brott bjuder och sedan efter det alltså anse bilen varandes min?

Det låter ju fullkomligt absurd.

Kan någon lagkunnig förklara det här?

Nej du kan inte stjäla en bil och beakta den som din efter ett antal år då den är skriven på en viss person och kan personen ifråga uppvisa dokument som styrker ägandet så är dokumentet det som avgör vems bilen är om dokumentet är rätt skrivet.
Nej äganderätten förflyttas ej så långe den riktiga ägaren kan uppvisa rätt dokument så är den dennes.

nu var den ju köpt i "god tro", vilket ju inte är samma sak som att stjäla den.
lagen om god tro stramades ju upp rejält för några år sedan, så jag skulle tro att det inte blivit samma sak om det hänt idag.
men det är ju lite oklart om nuvarande ägare köpt den i sverige eller norge också.

I det aktuella fallet verkar det ju som om alltså något museum ägt tavlan innan den blev stulen. Hur kan då åklagarämbetet ge tavlan till en norrman som alltså köpt sagda stulna tavla?
Hur övergick äganderätten tillnorrmannen?

Saknar museet dokument på ägandet eller vad?

Straffrättslig preskription har inget med saken att göra. Straffrätt är grottmänniskojuridik.

Vad gäller bättre rätt till lösöre beskrivs det rättsläge som uppstått efter 2003 års lagändring hyggligt i denna dom:

http://www.hogstadomstolen.se/Domsto...3-10%20Dom.pdf

Sverige - där brott lönar sig (åtminstone till år 2003)!

Undrar hur man tänkte när man stiftade lagen som upphörde den 1jul 2003?
Tur att den lagen ändrades men att det skulle dröja ända till 2003, helvete, det är väl inte afrika vi lever i?

Hursomhelst så vad jag kan förstå så verkar du som ursprunglig ägare alltid ha rätten till ditt gods oavhängigt omständigheter, men att man innan 1jul 2003 alltså kunde kräva en lösen, har jag förstått det rätt?


Det jag inte kan förstå är varför ingen har satt detta i system? Måste vara tämligen enkelt att hävda god tro och sen plocka ut lösen gång på gång på gång givet att där finns just detta lagrum.

Det finns något som kallas för hävd:

"4 § Har någon med äganderättsanspråk innehaft lösöre i tio år efter att ha förvärvat egendomen genom överlåtelse från någon som varken var ägare till den eller behörig att förfoga över den på det sätt som skett, får han äganderätt till egendomen på grund av hävd. Han får dock inte äganderätt om han vid förvärvet eller under innehavet borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Samma regler gäller om egendomen efter en sådan överlåtelse i tio år med äganderättsanspråk innehafts av flera efter varandra på grund av överlåtelse eller arv, testamente, bodelning eller något annat liknande fång. Villkoret om god tro gäller samtliga innehavare. Lag (2003:161)."

Det betyder att rätten att få tillbaka egendomen förfaller helt efter 10 år förutsatt att god tro gäller.

Preskription på ett häleri räknas från det första hälerigärningen som görs av samma person.
https://lagen.nu/dom/nja/1984s564

Därför kan heller inga brott dömas ut.


Skillnaden är altså mellan dagens >2003-lagstiftning och förr <2003-lagstiftning, att före 2003 så gällde godtrosförvärv från år 0, medans >2003 gäller godtrosförvärv efter år 10.

Observera att killen inte snott tavlan utan köpt den, vilket betyder din fråga saknar relevans till de publicerade nyhetsartiklarna. I ett stöldfall skulle du känna till omständigheten att objektet inte är rätt förvärvat, därför kan du inte få behålla objektet pga hävd.
Har svarat på frågeställningen som hör till nyhetsartiklarna.

Innan 2003 hade ursprunglige ägaren lösningsrätt, numera är det en form av vindikationstalan han gör gällande istället. Och jag vill mena att den gamla lagregeln inte alls var så dum. Egendomen fick man alltid tillbaka, men man fick alltså betala för det, 5 § GFL. En kostnad som försäkringsbolaget ofta stod för.

Det var lättare för en ursprunglig ägare att skydda sig genom att teckna försäkring än vad det kan vara att bedöma om man gör ett legitimt köp eller inte.

Nej, rätten att få tillbaka egendomen förfaller inte, däremot rätten att få tillbaka den utan lösen.

Att hävda god tro är inte "enkelt" - den som hävdar god tro har bevisbördan. Till och börja med bör man kunna utpeka sin fångesman.
Den tidigare ägaren kan vidare fortfarande göra skadeståndsanspråk mot den tidigare fångesmannen som har varit i ond tro (här ställer dock 10-årig fordringspreskription till saken). Du yrkar alltså vindikation mot den nuvarande innehavaren, och när innehavaren pekar ut sin fångesman stämmer du in denne alternativt på skadestånd, tills hela fångeskedjan är utredd. Rätten måste till slut komma fram till var i kedjan av överlåtelser stölden har förekommit eller den goda tron inte har förelegat. Är det inte bevisat att X i god tro har förvärvat egendom av Y, är X skyldig att utge egendom. Är det visat att X förvärvat i god tro av Y, måste Y visat att denne har förvärvat egendom i god tro av Z för att inte vara skadeståndsskyldig. Sen fortsätter det med Z. Problemet är i praktiken att kedjan ofta slutar med en (betalnings)oduglig människa.

Brott lönar sig alltså knappast enligt den gamla godtrosregeln då en bevisad godtrosförvärvare knappast har gjort sig skyldig till häleriförseelse, och därmed inte är "brottslig", samtidigt som den brottslige är skadeståndsskyldig.

Anledningen till att den gamla bestämmelsen avskaffades var nog huvudsakligen att folk inte insåg hur höga krav som egentligen ställdes för att godtrosförvärv skulle utsläcka den tidigare äganderätten, samt att folk är dåliga på att driva civilprocess utan förlitar sig på åklageriets bistånd vid åtal för häleribrott. Civilrätten är egentligen sofistikerad nog för att kunna hantera detta. Förlitar man sig på grottmannaprocessen, som straffrätten är, så blir det naturligtvis problem.