Hur hade libertarianism fungerat i praktiken?

Det blir nog bra. Jag tog och strukturera om svaret lite.

Skumma igen hela först. Så du inte svarar på saker i toppen som jag tar upp själv senare. Det kan nog kortast ner ytterligare men jag orkade inte gallra mer. Ska lira Tekkit nu.


Jag anser snarare att det neutrala är när folk får ta hand om sina och andras barn på eget initativt. Då kan de uttrycka sina faktiskta preferenser. När de kan rösta för att maffian ska tvångsinsamla pengar till dem eller andra, då hamnar vi en situation där vi inte bara spenderar pengar destruktivt och slösakigt (man spenderar alltid sina pengar mer ansvarsfullt än någon annan spender pengar på andra).

Sen om folk vill välja att ingå i kooperativ där man tar hand om varandra i större mån, jag har vänner som vuxit upp i sådan miljö, min fars släkt är något av en social samverksamhet där det är mycket överlappningar, medan min familj till största månen bara var de två föräldrarna och sedan dagis osv.

Detta anser jag är neutralt.

Jag anser även att det är vad man bör eftersträva, för att det är vad folk egentligen anser. Inte vad de säger att de anser. Inte vad de röstar på. Utan vad de uttrycker genom aktioner. Jag vill således inte diktera att vi via våld, det vill säga genom lag, dikterar att vi ska ta från vissa barn och ge till andra.


De skulle inte anse det i samma mån om inte oliktyckande var tvungna att betala, så mycket kan vi säga med säkerhet, om det kostar mer att anse x kommer färre anse det.

Jag har noll problem med att folk organiserar sig i kooperativ. Jag skulle själv gärna vilja vara med i ett kooperativ som såg efter fattiga och utsatta. Det betyder inte att jag anser det är bra att våldsmonopolet sysslar med det.


Jag vill inte att familjepolitik ska existera, jag ser ingenting positivt i att vi har ett monopol som bestämmer över detta på bredaste mått, det bör enkelt kunna organiseras lokalt. Kan det skötas lokalare så är jag för att det gör det.

Vad du talar om är bara av vikt om vi ska ha sociala program, eller vi har andra saker i spel. Det är ingenting jag berör. Idag är det dock inte sant att vi tjänar på att ta hit folk eller att föda barn, vilket beror på arbetsmarknadsregleringar som gör det olagligt för många att arbeta.


Finns inga kollektiva ansvar. Om du inte väljer att ta på sig sådana det vill säga.

Om du menar att du betalar skatt ser jag inte det som att du hjälper någon annan än staten. Om du menar att du ger tid och pengar till välgörenhet så är det bra att du faktiskt agerar på dina preferenser. Dock, varför ger du inte mer? Varför adopterar du inte? Varför gör du inte mer? Anser du inte att det är rimligt att folk får bedömma själva vad de kan ge i tid och pengar?



Förstå att det ideologiska ställningstagandet dras ifrån en förståelse om inte bara de generella bristerna med intervention utifrån dess utfall, utan även ifrån problemet i att fastställa någonting subjektivt som rätt eller positivt eftersträvansvärt.

Jag förstår inte hur du kan acceptera att moral är subjektiv, men ändå vill du påtvinga en subjektiv uppfattning på andra. Bör det inte vara till högsta mån möjligt upp till människor huruvida de delar din uppfattning? Kungen fick ju makt från gud, därur kom statens makt. Vari anser du makten legitimitet kommer? Inte är det moral, för du inser att folk inte håller med och det finns inget objektivt. Inte är det praktiskt, för du säger ovan att folk kan organisera sig kooperativ. Så vad det är det? Är det att du anser något är positivt och för fanken ska alla andra ställa sig in efter dig och dina liktänkande? Menar du att samhället inte bör sträva efter att folk ska försöka få som de vill till högsta mån möjligt?

Jag kan se hur olika former av intervention kan skapa olika effekter, men jag kan inte säga att det som aktion är positivt. För att folk får inte uttrycka sin åsikt där gällande. Hur kan man säga att interventionen att göra X är positiv, om



Det finns förändringar som kan uppfattas som negativ för vissa, det finns förändringar som även kan uppfattas som positiv för andra. Hur detta skulle lösas av att de senare kör över de tidigare förstår jag inte.

Min tanke är att vi sätter en kostnad på båda utfallen. Säg att jag och min vän vill våldta dig, men du vill inte det. Den demokratiska lösningen blir att du blir våldtagen. Jag ser inte hur det är ett bättre utfall än att vi inte får våldta dig. Min tanke är då att inskränka på folks frihet bör enbart göras när det är absolut nödvändigt och när ingen annan lösning finns. För en annan lösning här skulle kunna vara att jag och min vän får ha sex med personer som går med på det. Det är bättre än våldtäkt.

Precis som en annan lösning med barn skulle kunna vara kooperativ. En lösning jag även tror är bättre lämpad, eftersom lokala organisationer, nära och kära, vänner, kommer ge mer kärlek och omtanke till hur de agerar än socialstyrelsen. Tror du mig inte när jag säger det kan det enbart ha att göra med att du inte haft att göra med socialstyrelsen.



Menar du hur vi tar oss ifrån ett samhälle där staten ändrar våra preferenser till att vi ställer om preferenserna så att den inte gör det? Succesivt med reformer som gör staten mer lokal, som gör specialintressen till generella intressen (sprid kostnad och fördelar). Det är två vägar man kan gå som jag tror leder till att staten



Jag tror inte människor är perfekta heller, däremot är det klart så att ett system som bygger på att verka inflytande och våld över människor kommer leda till helt andra resultat än ett system varvid man måste fråga folk om lov. Det tidigare kommer uppfattas som långt mer korrupt.

Sen ja, det är problem när konsekvenser bärs av andra, finns långt mer av sådant i staten än vad man ser i en marknad. Därtill finns det även sätt att lösa problem av den sorten i en marknad vid en avsaknad av staten. Exempelvis kan man då stämma folk, ta upp det i domstol, där man påvisar skada. Vi kan ändra äganderättsförhållandena. Vi är inte fast i statliga strukturer på samma sätt, som kräver lösningar av en sort som "tvingas på" alla, likt en koldioxidskatt.

Ska man argumentera för en stat med skäl av att det blir "lättare" att få en aggregerad välståndsmodell i optimum för att man kan lägga in en social kostnad i prissystemet, då bör man göra samma modell över staten och jag har svårt att se att man kommer fram till att det är värt det.



Fine, betydelselös. Precis som min är det.

Mitt hypotetiska resonemang beskriver vad som är av intresse. Jag ser det inte som av intresse att jag vill att du ska betala mer skatt och jag ska ha högre bidrag. Det är inte ett uttryck för riktiga preferenser, det är bara ett sätt för mig att nyttja staten emot dig. Det är inbördeskrig, inte civilisation.

Jag ser inget intresse i att ta svepande kritik av denna sorten på något allvar. Den här kritiken på 1700-talet hade om den tagits på allvar sett till att industrialiseringen aldrig skedde. Om du inte kan peka på vad som inte fungerar så har du inte sagt någonting mer än att du anser att det fungerar i teorin, men du gillar det inte, för själv du lämnar osagda eller bara för att det inte "känns" rätt.


Mycket hellre rationell fundamentalism.


Okej, men jag tar inte det här argumentet på allvar. Antingen anser du någonting och agerar på det eller så anser du inte det. Jag tycker inte det är ett legitimt argument att säga att man anser någonting är rätt som strider emot sättet man agerar på. Då gör du inte det. Det är uppenbarligen inte din preferens. Jag tror dig inte. Om du säger att din favoritglass är vanilj men du alltid köper choklad när du kan välja mellan de två så ljuger du. För mig, för dig själv.


Det gjorde du, men vi kan släppa det.


Jag tror en slavägare skapar långt fler gropar för dig än fördelen av att du inte kan springa utför ett stup för att du har en strypsnara som hindrar dig att gå utanför gården.

Jag tror inte på landägande heller. Så nej, i "min" kan det inte ske heller. Udda att du tror det, eftersom jag talat om äganderätten med dig förut och klargjort att jag är emot landmonopolet.

Ja, vi kommer inte ifrån att ordningen finns, däremot kan vi tillåta alternativen genom att inte ha ett monopol på top, en slavägare, som hindrar det.


Ja det gör vi.

Faktisk rätt och moralisk rätt är olika saker. Med det sagt, om moralisk rätt ändras på grund av faktiskt rätt, är inte den förändringen då bara faktiskt rätt?




Inte enligt mig heller. Jag är emot IP och landägande exempelvis.


Visst. Håller med.


Vilka institutioner är det du påstår är illegitima? Som du anser att jag anser är legitima? Jag ser inte varför det är illegitimt att de som byggt en fabrik äger den. Däremot ser jag landägande som illegitimt.



Jag anser det bör finnas restriktioner på nyttjande så att vi inte bara förstör mark. Om man ska ta betalt för att vara en soptipp bör man även anlägga en riktig sådan.

Jag anser dock inte att landägande är legitimt och det verkar du inte riktigt ha förstått.

Jag ser enbart "mitt" som det jag förädlat. Jag är inte för landmonopol.

Sen kan du anse annorlunda, men du har inte rätt att utöva vad du anser är rätt på mig.


Ja det kan det, men du kan inte äga lönen både individuellt och kollektivt.

Jag ser dock det omvända som långt vettigare. Jag ska kunna välja att inte ingå i kollektivet och vara en individ, jag ser inte varför jag ska behöva tvingas med och hoppas på att andra tillåter mig att vara för mig själv.

Jag anser inte man kan äga allt heller. Jag anser inte att staten kan äga oss exempelvis. Jag anser inte att man äger barn, man har vissa skyldigheter. Jag anser inte att det är bra om man äger människor, om det inte är deras uttryckta vilja att bli ägda.

Jag ser snarare att individuellt ägande möjliggör kollektiv ägande. Man ska inte behöva tillåtelse att vara individ. Däremot bör du behöva ge den om en klubb ska bestämma över dig (till största månen det går).

Sen tror jag inte mark kan ägas av någon, alls. Ser inte att människan äger jorden. Ser att ingen äger den, för ingen har förädlat den. Om utomjordlingar bosatte sig på antarktis skulle inte jag säga att de var tvungen att betala oss hyra som människor, eller en fråga om lov. Dock kanske borde de klargöra att de är inte är fientliga, för sin egen säkerhet.


Praktiskt så sker det inte, för att när makten finns så ändrar makten vad folk anser. De vill inte ge geniet friheten att uppfinna vad han vill, de vill att han ska uppfinna vad de vill. De vill inte låta de yngre flytta, de vill ha dem kvar så att de kan hålla koll så de betalar för de som är gamla.

Hur är det samma problematik att jag inte får behålla vad jag äger eller att du inte kan ta det?


Så vem annan beror det på? Man har betalat för allt annat, eller så har någon annan gjort det åt en av fri vilja - inte med uppfattningen att han ska få tillbaka.

Ditt synsätt verkar skitkorkat eftersom det låter som mytomanen Elizabeth Warrens larv om att staten byggde vägar, därför får de råna mig.


För att du inte anser att staten kan ta allt ditt shit, eller jag för den delen. Du anser inte att det är kollektivt ägt.


Nej. För jag är inte för landmonopol.


Min position omöjliggör inte din. Därför är min ståndpunkt bättre, för den tillåter för båda oss att få leva efter våra subjektiva åsikter.

Vi påtvingar ingen ordning på er. Vi bor inte ens i samma by. Varför ska du invadera vår by och ta våra grejer? Vad skiljer dig från en primitiv barbar egentligen?

Individuellt äganderätt som bas är visst kompatibelt med kollektiv äganderätt, eftersom individer kan forma kooperativ. Däremot är kollektiv äganderätt inte kompatibelt med individuell äganderätt, det kan som bäst tillåta lite av det, men det är inte troligt, eftersom institutionens natur är att bibehålla makten över andra - speciellt de som vill vara fria mest, vilket är just de produktivaste.


Nej det är det inte. Du har en helt störd idé av tvång. Enligt dig är det alltså tvång att grannbyn, där folk har jobbat hårdare, har skaffat bättre välstånd, inte låter er besluta över vad som ska göras med det välståndet. Så du anser att det är legitimt, moraliskt och rätt, att ni invaderar denna byn och tar det. Faktum är, du anser att tanken på att de två byarna kan vara vid sidan av varandra, en för er kommunister som tror på kollektiv äganderätt och en för oss civiliserade människor, är omoralisk.

Jag vet att du anser att mitt "raljerande" får mig att framstå som ointelligent (jag bryr mig inte), men din ståndpunkt är helt efterbliven. Jag hoppas jag missförstår den.

Jag vill inte skapa ett anti-kollektiv. Jag vill låta det vara upp till individen om han vill vara med i din våldtäktsklubb. Jag vill inte vara med i den klubben för att se efter barn 100 mil ifrån där jag bor. Jag vill ha den jättelokal, jag vill kunna se effekterna och om de gör ett dåligt jobb vill jag gå ut. Du vill tvärtom, man ska tvingas in, sen ska man hoppas på att dem låter en gå ur. Detta är mer frihet hur? På grund av vad? Gropar i naturen? Makten är inte bättre på att se efter groparna än vad folk som bryr sig om att du inte kommer hem är. Skallgång görs inte med militären när dagisbarn försvunnit, det görs av vanligt folk. Därför jag litar på dem mer än jag litar på makten, för makten bryr sig bara om sin egen makt och den förstör folks sinnen.

Kollektiv och individuell äganderätt står i konflikt med varandra, men du kan ha kollektiv äganderätt formas av att kooperativ formas av individer. Individuell äganderätt möjliggör allting annat, det omöjliggör dock att tvinga in folk som inte är födda eller aldrig velat vara med i våldtäktsklubben.

Tar tag i det nästa (eventuella) varv. De flesta spår når nog vägs ände.




Det kan du givetvis anse, även icke-aktion är dock, relationellt, aktion. Det sagt är det givetvis naturligt att vi föredrar det ena före det andra. Sen finns det givetvis nackdelar med skattefinansierad välfärd. Det håller jag med om. Just här ser jag faktiskt heller ingen större anledning att tvångskollektivisera. Eller jo, i viss utsträckning, inte minst givet rådande äganderätt, men inte i så stor utsträckning som det sker idag.


Jag är inte så säker på att du verkligen har rätt i vad folk faktiskt anser.



Givetvis leder förändringar i kostnad/nytta till att vissa trillar ifrån. Det är naturligt. Vilket också motvilja mot free-rider problematik är. I sak är det dock inte konstigare för en icke-liberal att tvångsmässigt finansiera skydd av positiva rättigheter än skydd av negativa diton. Distinktionen görs ju inte.

Enligt dig, dock inte andra. Och ja, givetvis påförs detta ansvar den motvillige med tvång. Här skiljer sig inte rättigheter nämnvärt från skyldigheter (annat än för liberalen). Förenklat: du ges rättigheter givet att du också uppfyller dina skyldigheter. Huruvida det är moraliskt riktigt kan diskuteras, men flertalet tycks onekligen acceptera principen.


Även jag är i slutändan egoist. Min godhet har gränser. Mitt avkall har en sjunkande marginalnytta. Och medan jag anser det rimligt att folk har en hög grad av självbestämmande ser jag dock fördelar med att inte maximera det fullt ut; likaså ser jag, rent moraliskt, anledning att begränsa såväl individuell frihet samt att i utbyte mot erkännande av individuell rätt också tillskrivas vissa basala skyldigheter gentemot kollektivet (inkl. ersättning för individuellt bruk av icke-individuell ("kollektivt ägd" - notera dock citattecknen) egendom). Notera här också att jag landar i denna position på pragmatisk grund; det är inte nödvändigtvis mitt ideal i teorin, men det är den praktiska lösning som, enligt och för mig, ger bäst resultat: ett samhälle med relativ, stabil harmoni och stor faktisk frihet (att ägna åt sådant som faktiskt, för individen, skapar värde).


Endast en dåre - eller för den delen en väldigt klok person, i den mån det inte är samma sak - saknar vilja att påföra sin vilja på världen. Du har det definitivt, annars finner jag ditt idoga förespråkande av din specifika syn högst märkligt. Men ja, rimligtvis bör dock andra få vara med och bestämma. I vissa fall kan dock bara en åsikt vara rådande; vi kan inte ha ordning och kaos, arki och anarki, kollektiv grund och individuell grund. Ej heller här är jag dock någon förespråkare av våld (nb: icke-liberal definition). Att framtvinga förändring via tvång eller revolution tror jag, generellt, är en dålig idé. Jag bör dock ha utvecklat detta svar senare, så jag avrundar abrupt här.


I fallet välfärd bör vi väl dock kunna skapa något förhållandevis dugligt mått och därigenom beräkna det. Det sagt blir det givetvis svårare att genomföra den typ av operation du beskriver ovan. Helt klart så. Likafullt är det märkligt att påstå att staten inte skulle kunna skapa värde. Även att staten aldrig skulle kunna skapa mer värde än en fri marknad. En sådan statskritik görs rimligtvis bäst via probabilistiska resonemang, snarare än absoluta (eller som ovan, via moral).


Lycka till!


Nåja, det vet vi faktiskt inget om, då det inte prövats i praktik. Vad vi vet är att det oavsett inte är helt enkelt. Avslutningvis får du väl också medge att vi även i ditt hypotetiska fall behöver en ensidig uttolkare av rätt, vars beslut andra tvunget (med våld eller hot om våld) får rätta sig.


För dig? Du utgår ovan fortsatt från premissen att legitima anspråk på "ditt" inte kan göras. Jag accepterar, fortsatt, inte det.

Rationell fundamentalism. Det var också ett uttryck. Rationaliserad skulle man annars kunna kalla den



Utan att riktigt förstå vilken skuld det är du försöker påföra mig kan jag inte annat än konstatera att jag inte lever i mitt idealsamhälle varför jag heller inte alla gånger kan förväntas agera i linje med de principer som där kan sägas råda. Ytterst är jag egoist. Att agera på ett sätt som inte kan sägas maximera min subjektiva nytta vore irrationellt. Därmed också att agera som om jag verkade i ett vakuum. Vad du och andra med dig gör kommer alltid att påverka vad jag blir "tvungen" att göra. Vi kan i sak nyttja ditt tidigare resonemang kring mänsklig preferens i närvaro av staten; principen är densamma.

Bara därför var jag tvungen att titta efter. Nej, du får vara väldigt (miss)tolkande för att dra den slutsatsen. Jag påstod att staten investerade, du påstod att det var a) röstköpande b) framtidsstöld, jag invände att företag som stjäl från framtiden rimligtvis betraktas som investerare, du invände "att låna är inte att investera", jag förtydligade att lån kan göras med avsikt att investera, du påstod att jag hävdat att "lån=investering". Vilket jag alltså inte gjort. Q.E.D. =)


Vi tror helt enkelt på två olika saker, saker som i sig är inkompatibla varför det, om beslutet är upp till oss, nödvändigtvis blir så att den ene får finna sig i den andres ordning (en form av tvång).


Även solen har fläckar.


Icke-kompatibla alternativ kan dock inte samexistera.



Ja det gör vi.

Nej. Inte i avsaknad av någon typ av objektiv moral, vilket jag själv inte ser någon anledning att tro att den finns. Gör den det, ja då gäller givetvis det ovan sagda (jorden är inte platt även om vi faktiskt agerar som om den vore det).

Alltid något. =)


Ges du rätt att bygga en fabrik bör du också ges rätt att äga den, och dess produktion. Inom ramen för de villkor du ges rätt att göra detta kan dock vissa förpliktelser tillkomma, exempelvis att göra avkall på ett visst mått av din produktion (förpliktelser som i sig kan marknadsutsättas på ett sätt som maximerar den sammanlagda nyttan i enlighet med klassisk marknadslogik).

Har jag inte rätt tar jag mig rätt. Eller önskar snarare, lyckas gör jag ju inte i dagsläget. Tvunget är det också så att vi i närvaro av icke-kompatibla lösningar har en situation där den ene - rätteligen eller ej - utövar dennes syn på rätt på den andre (vilket den ene antagligen finner moraliskt riktigt medan den andre givetvis inte gör det).


När kejsaren fått sitt ser jag ingen anledning att kvarlåtenskapen inte ska betraktas som individuell. Ja, givet att övriga pusselbitar alltså är på plats. Då är, i min pragmatiska mening, de negativa aspekterna av sådant ägande minimerade i sådan hög utsträckning att de får sägas övervägas av dess fördelar.

Nu åsyftade jag dock ting snarare än individer. Jag anser inte att samtliga ting kan eller bör kunnas ägas individuellt. Annat än via överenskommelse, det vill säga, vilket i praktiken är att tillskriva kollektivet det grundläggande ägandet (i sak är det fortfarande oägt, det kollektiva är alltså enbart en ad hoc lösning för att legitimisera individuella former av detsamma).


Gott, ännu en punkt där vi kan vara överens således. Jag tror dock vi skiljer oss åt i hur vi rent praktiskt såväl som moraliskt menar att individuellt ägande (bruksrätt) kan och ska möjliggöras. För mig uppstår vid individuellt bruk alltid en extern kostnad, en kostnad individen alltid bör påföras skyldighet att svara för. Ett litet pris att betala för den faktiska möjlighet bruksrätten medger.


Vem betalar du för rätten att bruka "din" mark? På vilket sätt brukar du den i linje med samtligas fria vilja?

Varför skulle jag anse det?


Tänk längre. Dessvärre gör den nog faktiskt det. Jag kan ha fel, vilket för mig vore önskvärt, men det beror ytterst på den av dig förespråkade princip varvid individuellt ägande och bruk ytterst uppstår, och med vilken rätt individer brukar det som "inte kan ägas". (Därtill har vi det, rent faktiskt, kollektivt ägda, men det är i sammanhanget irrelevant. Teoretiskt är det ingen större svårighet att lösa den saken, exempelvis genom en privatisering genom vilken samtliga medborgare ges andelar som de sedemera kan handla med på en marknad).


Vad gör byn din? Varför är marken ditt hus står på mer din än min? Med vilken rätt förhindrar du mig, med tvång, att bruka den? Varför ska jag acceptera att du med våld, och hot om våld, hävdar din rätt?


Kollektiv kan mycket riktigt existera inom ramen för individuellt ägande. Individuellt ägande likaså inom ramen för kollektiv rätt (vill du inte acceptera det senare så är det helt okej, det kvittar här och nu). Vad som inte är kompatibelt är en situation där du kan sägas äga ensamrätt till den mark du nyttjar, med en situation där sådan rätt (utan erfordelig kompensation) inte är möjlig. Det är alltså där kompatibiliteten saknas, det ena omöjliggör det andra.


Nej. Enligt mig är det tvång att jag, helt oavsett om jag är dig överlägsen eller inte, ska tvingas acceptera din grundläggande ordning. En ordning du inte annat än kan upprätthålla ytterst med våld eller hot om våld. Alternativet är att du förespråkar icke-rätt, i vilket fall anything goes. Men det gör du ju inte. Och nej, jag ser det inte som omoraliskt att de bägge byarna samexisterar sida vid sida givet att de gör det inom mina - snarare än dina - grundläggande ramar; återigen är det fortsatt antingen eller.


Du vill dock inte låta det vara upp till individen om denne ska köpa din grundläggande ordning. De grundläggande principer på vilka du bygger ditt samhälle. Dessa är helt enkelt inte neutrala eller objektiva. De måste därtill (ytterst) upprätthållas med tvång (våld/hot om våld).


Individuell äganderätt möjliggör inte allt annat. Mycket, men inte allt. Det är också, primärt, på den punkten vi faktiskt inte är av samma åsikt (i dubbel mening). Jag har, i sak, inget emot att du lever i ett kapitalistisk samhälle inom min grundläggande ram; alltså, givet att de, för mig, grundläggande villkoren för att kapitalism ska vara en legitim, acceptabel samhällsform kan sägas vara uppfyllda (och ja, du ställer också upp motsvarande villkor).

(Nb: här talar vi alltså om idealfallet. I vardagens gråa verklighet kan den av mig, pragmatiskt förespråkade lösningen, i en enskild fråga förespråkade lösningen vara en annan - helt enkelt för att nuvarande situation skiljer sig fundamentalt från det hypotetiska idealet. Med andra ord, i närvaro av X förespråkar jag Y, i dess avsaknad Z. Eller, för att undvika feltolkningar, är jag i Thailand bär jag gärna t-shirt, är jag på Arktis väljer jag med fördel något annat. Är kapitalism en t-shirt är jag, för stunden, på Arktis - inte mitt första val, alltså).

Tycker att många delar av libertarianismen är väldigt bra men som många påpekat tror jag ren libertarianism inte fungerat i längden. Skulle dock vilja se mer frihet och mindre inblandning från staten. Bör vara enkelt. Så länge du inte skadar någon eller miljön vem är staten att förbjuda det? Legalisera alla typer av droger. Ser inte att användandet skulle öka. Den svarta marknaden försvinner vilket blir säkrare för alla. Mängdvis av pengar sparas på bekämpandet av droger. Sen kan man även skatta drogerna och lägga en stor del av det åt undervisningar om drogers effekt på kroppen vilket i sin tur hade minskat användandet.

Samma sak kan sägas om prostution. Så länge det inte handlar om utnyttjande och det är frivilligt. Skatta skiten och låt de sälja som de vill. Straffa inte heller köparna.

Skulle vilja se något göras åt media då media idag inte rapporterar fakta utan vilseleder folket med lögner så att det kan passa deras syften.