Marknaden är generellt auktionshusen idag, och de är ofta slarviga och frågar inte efter proveniens eller bevis på din äganderätt. Deras experter kikar på verket och undersöker om det finns tidigare uppgifter om att den har sålts på marknaden för att underlätta prissättningen, annars utgår de ifrån konstnärens generella prisbild för att sätta ett utropspris, men det verkar du ha satt en egen.
Om verket är stulet eller på annat sätt ej bör ha gått till försäljning och det upptäcks först efter en försäljning kan det bli vaj om den egentliga ägaren upptäcker vad som hänt. Om föremålet har en anmälan om stöld på sig finns risken att polisen upptäcker att det står till försäljning i katalog eller på annat sätt som det marknadsförs och då beslagtar det.
Alternativ till auktionshusen är konsthandlare, men de kommer du knappast i kontakt med om du inte är i branschen på något sätt, eller är en privatsamlare med fint kontaktnät som involverar dessa. Dessa brukar vara mer försiktiga med att befatta sig med verk där du inte kan ge någon information om hur du har kommit över det.
Precis som på bostadsmarknaden får du högst försäljningspris när objektet saluförs på den öppna marknaden med så mycket publicitet som möjligt, men där finns också intresse av att inte befatta sig med stöldgods eller fuff.
