2012-12-27, 15:15
#1
Hejsan.
Ingen aning om denna tråd hämnar rätt nu, känns som ett shot in the dark men gör ett försök. Ska försöka sammanfatta en väldigt lång, ännu oavslutad, tidsepok i mitt liv så kortfattat jag bara kan utan att utelämna de viktiga delarna.
Såhär ser situationen ut:
Bor med mamma, syskon (både äkta och halv) samt hennes frånskilde man. De var gifta tills för något år sedan då de sålde sitt hus vi tidigare bodde i och flyttade till en lägenhet då mamma inte lyckades få tag på något eget. Vi bor fortfarande allesammans under samma tak.
Den här mannen då, han misshandlar min mamma psykiskt och fysiskt. Inte som en strategisk kvinnohatande brottsling i en film utan mer när de är i konflikt - mamma refererar alltid till barnens bästa medan mannen går till personangrepp, har spottat henne i ansiktet, har upprepade tillfällen smällt igen dörrar på hennes händer och rakt in i henne när hon stått i vägen, kallar henne för nedlåtande saker som åsna, gris och subba och nästan alltid att hon är dum i huvudet, härmar henne. Allt detta tills mamman min bryter samman. Hon är knäckt, och kan på grund av en tidigare misskött ekonomi från mannens sida inte få något lån för att köpa eget (anmärkningar sedan deras äktenskap). Alltså är hon fast i skiten.
Ni undrar kanske varför jag inte har slagit ihjäl mannen? Det har jag gjort, han är död - i mina tankar och drömmar. I verkligheten spelar jag på en högre nivå och har senaste året lyckats banda honom åtskilliga gånger när han i konflikter kallar henne för ovan nämnda nedlåtande ord, när han erkänner att han stängt dörrar på henne så hon gjort sig illa samt knuffat henne ur vägen, även att han spottat henne i ansiktet. Mamma: "Du spottar ditt saliv rakt i ansiktet på mig!!", Idioten: "Visst var det äckligt? *hånfullt*". Mamma har tyvärr aldrig brytt sig om att anmäla honom, hon har väl ansett att det aldrig skulle räcka samtidigt som han, eftersom han håller sig sansad så länge han inte aktivt är i konflikt med mamma, förmodligen skulle slingra sig ur en anklagelse.
Jag kan knappt hålla mig längre. På julafton detta år hamnade han och jag i konflikt, och jag lät tio år av undertryckt hat komma ur genom munnen på mig istället för genom nävarna (gud vet hur sugen jag var). Jag har nog aldrig gjort ett så innerligt försök att döda någon med nedlåtande ord. Till slut satt han bara och upprepade oförståeliga meningar, han har nog aldrig blivit bemött så respektlöst tidigare (han är en macho-mansgris, en obildad sådan, helt substanslös). Efter konflikten lyckades jag banda honom när han indirekt talade om vår konflikt med en annan människa i vardagsrummet; "den där fjuniga hakan, du vet ja va så jävla nära va, och då vet ju du vad som händer - då hade det blivit sjukhus, sjukhus och fängelse" (för er som inte förstår: jag=sjukhus, han=fängelse).
Mamma överväger att äntligen föra alltsammans till ytan och att ta upp kampen om barnen i en eventuell juridisk konflikt när hon flyttar härifrån. Mitt mål är inte att sätta honom bakom lås och bom även om det vore det enda rimliga - går nog inte med mitt material, hon lär behöva fysiska skador att uppvisa för att det ska gå igenom.
Jag undrar dock om detta skulle vara till fördel i en vårdnadstvist, om det kanske kunde resultera i att mamma bedöms som mer lämplig heltidsförälder.
Jag undrar helt enkelt var jag kan få igenom med detta material, om ens något.
Mvh
Ingen aning om denna tråd hämnar rätt nu, känns som ett shot in the dark men gör ett försök. Ska försöka sammanfatta en väldigt lång, ännu oavslutad, tidsepok i mitt liv så kortfattat jag bara kan utan att utelämna de viktiga delarna.
Såhär ser situationen ut:
Bor med mamma, syskon (både äkta och halv) samt hennes frånskilde man. De var gifta tills för något år sedan då de sålde sitt hus vi tidigare bodde i och flyttade till en lägenhet då mamma inte lyckades få tag på något eget. Vi bor fortfarande allesammans under samma tak.
Den här mannen då, han misshandlar min mamma psykiskt och fysiskt. Inte som en strategisk kvinnohatande brottsling i en film utan mer när de är i konflikt - mamma refererar alltid till barnens bästa medan mannen går till personangrepp, har spottat henne i ansiktet, har upprepade tillfällen smällt igen dörrar på hennes händer och rakt in i henne när hon stått i vägen, kallar henne för nedlåtande saker som åsna, gris och subba och nästan alltid att hon är dum i huvudet, härmar henne. Allt detta tills mamman min bryter samman. Hon är knäckt, och kan på grund av en tidigare misskött ekonomi från mannens sida inte få något lån för att köpa eget (anmärkningar sedan deras äktenskap). Alltså är hon fast i skiten.
Ni undrar kanske varför jag inte har slagit ihjäl mannen? Det har jag gjort, han är död - i mina tankar och drömmar. I verkligheten spelar jag på en högre nivå och har senaste året lyckats banda honom åtskilliga gånger när han i konflikter kallar henne för ovan nämnda nedlåtande ord, när han erkänner att han stängt dörrar på henne så hon gjort sig illa samt knuffat henne ur vägen, även att han spottat henne i ansiktet. Mamma: "Du spottar ditt saliv rakt i ansiktet på mig!!", Idioten: "Visst var det äckligt? *hånfullt*". Mamma har tyvärr aldrig brytt sig om att anmäla honom, hon har väl ansett att det aldrig skulle räcka samtidigt som han, eftersom han håller sig sansad så länge han inte aktivt är i konflikt med mamma, förmodligen skulle slingra sig ur en anklagelse.
Jag kan knappt hålla mig längre. På julafton detta år hamnade han och jag i konflikt, och jag lät tio år av undertryckt hat komma ur genom munnen på mig istället för genom nävarna (gud vet hur sugen jag var). Jag har nog aldrig gjort ett så innerligt försök att döda någon med nedlåtande ord. Till slut satt han bara och upprepade oförståeliga meningar, han har nog aldrig blivit bemött så respektlöst tidigare (han är en macho-mansgris, en obildad sådan, helt substanslös). Efter konflikten lyckades jag banda honom när han indirekt talade om vår konflikt med en annan människa i vardagsrummet; "den där fjuniga hakan, du vet ja va så jävla nära va, och då vet ju du vad som händer - då hade det blivit sjukhus, sjukhus och fängelse" (för er som inte förstår: jag=sjukhus, han=fängelse).
Mamma överväger att äntligen föra alltsammans till ytan och att ta upp kampen om barnen i en eventuell juridisk konflikt när hon flyttar härifrån. Mitt mål är inte att sätta honom bakom lås och bom även om det vore det enda rimliga - går nog inte med mitt material, hon lär behöva fysiska skador att uppvisa för att det ska gå igenom.
Jag undrar dock om detta skulle vara till fördel i en vårdnadstvist, om det kanske kunde resultera i att mamma bedöms som mer lämplig heltidsförälder.
Jag undrar helt enkelt var jag kan få igenom med detta material, om ens något.
Mvh