Kristen mystik (Sammanfogad tråd)

Det är just det som är kärnan i Teresa av Avilas reformation eller vad man ska kalla hennes gärningar. Teresa grundade ett trettiotal kloster i just den andan. Hon har utgivit flera böcker i ämnet mystik. Det som ska understrykas är just hennes sunda förnuft, stora humor och generositet. Teresa kanoniserades 1622 och utnämndes till "doctor ecclesiae" 1970. (15 oktober är hennes dag i helgon kalendern)

Karmelitordern strävar efter eremiternas kontemplativa och asketism som just var en ledstjärna för eremiterna på berget Karmel dvs nuvarande Haifa.

Har du några boktips i ämnet?

Eh?

Vart är det "sunda förnuftet" i anti-kosmism?


Spontant: John L. Lash "Not in his name" (--> "mjuk"-gnosticism)

Det sunda förnuftet kommer från hennes driftiga personlighet där hon grundlade ett trettiotal kloster men begränsade resurser. Hon var även bra i balansgången mellan de två maktpolerna i dåtidens Spanien dvs Filip II och påven konkurrerade om vem som skulle ha kontroll över klostren.

Jag refererade till den teologiska aspekt.

Samtidigt ifrågasätter hon ständigt sina religiösa upplevelser och tar stöd av diverse jesuitiska biktfäder ex Johannes av Korset.

Boktips tas gärna emot. Var ska man börja, jag funderar på Den inre borgen?

Jag har precis börjat läsa Fullkomlighetens Väg av den heliga Teresa av Ávila. Den boken är, som jag har förstått det, en bra introduktion till hennes mystik.

Jag kan säga redan nu att det är no nonsense kristendom. Var modig, bär ditt kors. Du hittar Gud genom dygderna och bön. Det trycks vara hennes budskap. Kontemplation är dygdernas frukt. Du kan inte nå dit utan dem.

Här finns boken på engelska.

Ett känt citat:

- "We must have a holy boldness, for God helps the strong, being no respecter of persons; and He will give courage to you and to me."

Det finns djup kristen mystik. Ifall du letar efter något som påminner om Kabbalah så skulle jag rekommendera Mäster Eckhart.

Han har länge varit kontroversiell. Personligen så tilltalas jag väldigt mycket av den helige Johannes av Korset. Det var han som myntade begreppet "själens dunkla natt".

Det är ett begrepp som har ofta missförståtts, även av mig. Men jag tror ändå att det kan användas för att beskriva den troendes väg då den vandrar utan Guds ljus, i tomhet och ibland i förtvivlan, sökandes efter sin Älskade.

Just det, så som du skriver: "... att beskriva den troendes väg utan Guds ljus, i tomhet och ibland i förtvivlan ..."
Undervisningen i Guds ord är ett bra motmedel mot det som är dunkelt och mystiskt. Den s.k. "kristna mysticismen" som många har ägnat sig åt under historiens gång är nog av ondo, känns det som. Det andliga ljuset i Bibeln förskingrar det mystiska och dunkla.

"Följaktligen har vi det profetiska ordet mer befäst, och ni gör väl i att vara uppmärksamma på det - som på en lampa som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och en morgonstjärna går upp i era hjärtan." (2 Petrus 1: 19) Skärpan och ljuset i Skriften får det mystiska och dunkla att försvinna.

Jag tänker här även det som står i Hebr. 4: 12 :"Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så långt in att det skiljer själ och ande, och leder och deras märg och kan bedöma hjärtats tankar och avsikter."
Så som jag uppfattar det så bör vi inte söka det mystiska utan hellre ljuset.
Det var lite tankar om detta...

Jag tror att vi talar om olika saker.

Jag talar inte om det "mystiska och dunkla" som att det vore samma sak. Mystikens höjdpunkt är en förening med Gud. Det är allt annat än dunkelt. Det är om något ett överflödande ljus.

När jag talar om dunkelhet så är det något som jag tror alla troende ibland går igenom; när man kanske tvivlar. Jag har i varje fall tvivlat.

Vad har du tvivlat på?
Jag har varit en tvivelaktig figur. Då fick man väl skörda lite vad man sått..

Är det samma som kristen ockultism? Denna dunkelhet.
Man inbillar sig saker.

Låter sunt och härligt tryggt och hemtrevligt. Men visst är det mysigt med lite "natural mystic"
även.