Verkliga hatbrott mot judar i Sverige?

I den här tråden redovisar vi alla hatbrott mot judar i Sverige som inte bara är anmälningar utan där någon faktiskt har dömts för brottet.

Jag börjar, men har inte hittat något. Finns det något fall i Sverige där någon har dömts för hatbrott mot en jude?

Anna Ekström skriver i Expressen att situationen för judar i Malmö är så fruktansvärd att de borde få hjälp av staten för att fly.
http://www.expressen.se/kvp/kultur/s...l-i-egen-stad/

Det är ju helt sanslösa bilder av judiskt lidande som målas upp. Det måste finnas mängder av domar gällande hatbrott mot judar, annars skulle väl inte Expressen ta in en sån här text?

Instämmer, kan vi få se bilder på sår, blåmärken etc. efter alla dessa misshandlar som borde ha ägt rum?

BRÅ:s statistik finns väl?

Här är uppgifter för 2011, om antalet brottsanmälningar:
http://religionsvetenskapligakomment...prast.html?m=1

Vore väl intressant veta hur många fällande domar det var också. Borde väl stå någonstans...

Det är det som är den här trådens syfte. De pratas alltid om anmälningar så de siffrorna känner jag till. Eftersom vi vet att lögnen har en så central roll i den judiska kulturen så är det dock inte speciellt intressant med den statistisken. Det intressanta är antalet fällande domar.

Om man är redo att måla hakkors på sin egen dörr för att få sympati så är man också redo att slå sig själv med brödkaveln på armen.

9 stycken antisemitiska hatbrott blev "personuppklarade" (2010), dvs åtalsbeslut/strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse, om jag läser statistiken rätt...

Sidan 51, tabell 16: http://www.bra.se/download/18.1ff479..._2011_webb.pdf

Sedan blev 74+17 brott "tekniskt uppklarade", men hur vet man då att det verkligen var hatbrott? Har ingen aning.

Verkar stämma. Av de 161 anmälda brotten var alltså 9st (6%) verkliga brott. 46% av anmälningarna var lögner eller oväsentligheter. 48% ouppklarade (även här lär det mest handla om lögner).

Tack för det.

Nästa fråga är vilken typ av brott de nio verkliga handlar om.

Bra trådstart Ivan. Detta är ju en onekligen aktuell fråga och en trend som bör granskas på djupet. Inte minst vad gäller de misstänkta och inkompletta vittnesuppgifterna. Det är väl allmänt vedertaget att lejonparten "antisemitiska brott" inte är annat än just anmälningar. Till minnet har vi judinnan i Malmö med dennes minst sagt vansinniga skådespeleri och uppgörelse med kamerateamet.

Som en användare påpekade i annan tråd: är det inte konstigt att denna kvinna enligt egen utsago hotats till livet och fått pistolpipan riktad mot sig men att detta inte leder till något mer än ett vinklat reportage i TV? Teamet finner alltså vägen hem till judinnan, inspekterar varje vrå och sneglar ut genom fönstret (där kameramannen f.ö. står och filmar och efter det att judinnan tappat bort sig och redan kikat ut...) för att försäkra sig om att inga judehatare installerat sina tält och sniperanläggningar utanför hennes hem; man lyssnar på hennes mardrömslika situation om hur hon kan mördas vilken dag som helst, dricker upp kaffet och drar sedan hem.

Polisens uppgift är densamma, nämligen att ta reda på vem det är som målat en davidstjärna (tydligen med akrylfärg som förmodligen kan finnas i hennes hem) på hennes dörr samt vilka det är som kommer med verbala otrevligheter - inte att finna de personer som judinnan improvisatoriskt nämnde ville döda henne. Tydligen var det inte värt att påkalla polis när man blev dödshotad med pistol men däremot när "någon" målat davidstjärnor med pensel. Kan det vara så att den målsägande helt enkelt dramatiserade sin situation lite när kamerateamet ändå var på plats? Jag tror inte att detta fall kommer klaras upp. Varför? Därför att hon ljuger.

Min poäng är att nästan inga av dessa anmälda brott klaras upp. Just därför att de flesta anmälda brott aldrig ägt rum. Vittnesuppgifterna är alltid lika grundlösa och det är aldrig någon annan än de själva som varit "där" och upplevt det i realtid. Polisen och media får alltså helt enkelt förlita sig på de målsägandes berättelser. Det är konstigt. I andra fall av hatbrott och attacker finns det ofta tillgängliga vittnesuppgifter från förbipasserande och andra som kan intyga vad som hänt. Men aldrig i judarnas fall. Märkligt.

Jag fann det komiskt att påstådda islamofobiska brott hade än lägre andel personuppklaranden.
Totalt 22 st antisemitiska eller islamofobiska hatbrott ledde till personuppklaranden och så har dessa grupper mage att snacka om att de skulle vara utsatta för någon förföljelse.

Nu behandlar följande inte faktiska våldsbrott, men skildringen är ändå oerhört fascinerande, då det tyder på en mycket intressant samhällsutveckling;

Följande kolumn av Jonathan Leman i Expressen från 2006, är faktiskt mycket intressant ur flera aspekter beträffande detta ämne:



(....)


http://www.expressen.se/debatt/jag-b...t-jag-ar-jude/

Den här artikeln från 2011 är intressant då den belyser något viktigt om hur snedvriden de periodiskt återkommande påståendena om antisemitism (främst i Malmö då) är:

http://www.expressen.se/kvp/har-ar-hatets-gata/


Här kan man ju läsa mellan raderna att enstaka personer, hemmahörande i Malmö, personer med ett intresse av just detta - driver upp statistiken om den sk antisemitismen. Hälften av alla anmälningar kommer alltså från en och samma person.

Jag har alltid funnit det märkligt att just Malmö skulle vara så himla antisemitiskt. Det brukar sägas att det är arabers fel blabla blabla - men det bor ju för fan många fler araber och blattar i Stockholm och Göteborg.

Uppenbart är att de lämpligt kommande dreven om "antisemitismen i Malmö" (de kommer alltid samtdigt som Israel begår krigsbrott och mördar civila) borde granskas och kritiseras mer.