"Lånar till skattesänkningar" - vad betyder det?

Tittar nu på debatten i SVTs morgon-tv, mellan Borg och sossarnas ekonomiska talesman Magdalena Andersson. Andersson pratar om att alliansen har lånat pengarna för den sänkta bolagsskatten. Sedan säger hon att alliansen skurit ned på andra områden för att finansiera detta.

Vad menar hon då med att låna? Räcker det inte med att säga att man prioriterar annorlunda och flyttar pengarna från en verksamhet till en annan? Sossarna har pratat om att alliansen lånar för skattesänkningar sedan alliansen vann valet 2006.

Tyvärr blir de flesta debatter ett upprepande av floskler av den typen du beskriver. I det här fallet ett resultat från avsaknad av egen politik och egen oförmåga att hantera statsekonomin.

Det är ett politiskt käbbel där missnöjespolitiken måste framhållas då SVT i stora delar står på samma värdegrund. 35% av Sveriges befolkning tror ju blint på henne också vilket är mer skrämmande.

Det är väl inte så svårt att förstå?

Om staten spenderar mer pengar än den drar in har vi ett budgetunderskott. Detta underskott måste täckas upp med lånade pengar. Sveriges statsskuld är nu den lägsta på decennier, och räntorna staten får betala för att låna pengar är i dag antagligen de lägsta i Sveriges historia.

Vissa gnäller på att man lånar upp pengar istället för att skära ner statens utgifter eller höja skatterna för att på så sätt balansera budgeten. Detta är tankegods som ofta förekommer i mer eller mindre högerextrema kretsar i Amerika och Europa, men i det sen nittiotalskrisen kamrerskadade Sverige där modern makroekonomi slängts på soptippen, är argument av detta slag legio från såväl sossar som moderater.

När styrräntan redan är nere i noll, eller där man av vissa anledningar inte vågar sänka den mer (bostadsbubbla) är skattesänkningar, bidragshöjningar eller infrastrukturprojekt finansierade med lånade pengar, en utmärkt idé.

Det är givetvis bara trams att det skulle lånas pengar till skattesänkningar. För det första så ökade statens intäkter i absoluta tal efter den första, stora skattesänkningen. Det finns alltså inget "hål" att fylla pga skattesänkningen, tvärtom.

För det andra så har statsskulden minskat på senare år, vilket inte borde vara fallet om staten behövde öka inlåningen. Den nuvarande statsskulden har inte varit så här låg sedan slutet av 1993.

Men om jag inte tar fel kommer staten att gå med underskott om ca 90 miljarder i år. Då är det alltså helt riktigt att säga att vi lånar till skattesänkningar (om vi sänker skatterna vill säga).

Om staten får in mindre pengar pga skattesänkningen än de hade fått utan den, och dessutom tvingas låna för att täcka den skillnaden, ja. Men poängen är att det inte tycks vara på det viset. Statens intäkter är alltså inte lägre än före skattesänkningen och statens lånande har inte ökat jämfört med förr.

Underskott har även funnits före skattesänkningen. Inget tyder på att det hade varit lägre underskott utan skattesänkning eftersom statens totalintäkter inte minskat. I så fall hade man ju lika gärna kunna säga "Ni lånar till skattehöjningar" till förra regeringen de åren både underskott och statsskuld var högre än nu.

Vi prövar med Nationalekonomi, kanske blir mer specifik diskussion där.


Politik - Inrikes --> Nationalekonomi
/Moderator

Att de lånar till skattesänkningar innebär helt enkelt att de inte kan finansiera alla sina satsningar med de intäkter staten har och därför måste staten låna för att ha råd med satsningarna. Det behöver inte vara fel att göra så eftersom det kan hjälpa att få igång ekonomin om det är lågkonjunktur , sen kan staten bara betala av statsskulden i högkonjunktur.

Problemet med regeringens satsning var ju enligt mig att det var just en bolagsskattesänkning, det är inte särskilt effektivt att sänka bolagsskatten i den situation vi är i nu eftersom vägen är ganska lång från sänkningen till att det faktiskt attraherar några utländska investerare att komma till Sverige och investera pga den låga bolagsskatten. Så det var en missriktad reform enligt mig i denna tid vi är i nu.

Istället borde man göra som Socialdemokraterna som bland annat vill höja ersättningsnivåer för arbetslösa, sjukskrivna och även höja vissa bidrag till andra grupper. Detta gör att dessa grupper får stärkt konsumtionskraft vilket gynnar den svenska ekonomin.

Rent allmänt är det bra med höga ersättningar just av det skälet, att om det blir en lågkonjunktur och många blir arbetslösa så hålls ändå efterfrågan uppe just för att dessa människor blir inte fattiga för att de tappar jobbet utan kan hålla uppe sin efterfrågan på varor vilket gynnar ekonomin.

Det är ett vanligt påstående, men jag måste säga att jag aldrig riktigt lyckats hitta några stöd för det. Att de totala nominella skatteintäkterna från förvärvsintäkt ökade efter Alliansens intåg är jag med på, men hur ser den reella inbetalningen per heltidsarbete ut, och hur ser bevisen ut för att den ökade sysselsättningen i och med maktskiftet inte bara var en naturlig fortsättning på den redan etablerade trenden?

Även om det nu går att bevisa att jobbskatteavdragen tyder på att de befann sig till höger om toppen på Laffer-kurvan, är det verkligen ett bra argument för att alla skatter gör det och per automatik ökar statens intäkter vid ett sänkande? Olika skatter har ju som bekant olika synergieffekter...

Jag säger varken bu eller bä när det kommer till regeringens skattesänkningars nettoeffekter, jag bara undrar hur argumentens bevis lyder. Att vänsterns argument saknar bäring (de saknar fullständigt analys av nettoeffekter och är inte det minsta intresserade av att göra en sådan analys heller) har jag slagit fast för länge sedan, vad jag är ute efter om de har helt fel eller bara mindre fel

Tack för alla svar. Det jag reagerar på är att man aldrig tar ordet prioriteringar i munnen.

Om man har lån och sänker sina inkomster / ökar sina utgifter så görs detta för lånade pengar (eftersom du istället kunde använda pengarna att betala av lånen med).

En småbarnsfamilj med bolån åker till thailand för lånade pengar, oavsett om dom betalar kontant.

Samma argument går att använda på statens finanser, och sossen har rätt, alla utgifter en skuldsatt person har görs per definition för lånade pengar.

Jo det är alltid fel ska man nu av någon anledning följa Keynes så ska staten spara i högkonjunkturer för att kyla ner ekonomin och spendera i lågkonjunkturer för att accelerera den.

Inte som i dagsläget där vi ökar de offentliga utgifterna i högkonjunkturer p.g.a. "ökat reformutrymme"
och lånar för att upprätthålla de offentliga utgifterna i lågkonjunkturer.


Hört talas om the broken window fallacy?