Varför finns det så mycket lidande i världen?

Men du däremot ..... DU kanske har den berömde religiösa 'special-insikt' som är så exklusiv, att ingen annan kan ha perspektiv på, åsikter om, insikt i eller kritik av religion o.dyl.

Får vi höra, HAR du en sån special-insikt?

Du går bet redan i frågeställningen.

Gud, är ju ett patenterat ord om något vi ingenting vet.. fattigdom är därmed inget religiöst spörsmål och kan inte avhjälpas med vare sig bön eller stillatigande sittningar blickandes mot högre makter, högre makt för mänsklighet är naturens under, vi är små i en mastodont och mycket kraftfull värld och har fått evolutionera oss till förstånd, att ta tillvara på oss, den utvecklingen är vd man kan se ännu under utveckling, därför kan man se sådant som du länkar till och som får inte bara dig tårögd utan enbart påminner alla om att vi inte är gudar på jorden och med det inte kan hantera något vi själv inte är, det enda vi kan är att kommunicera och avhjälpa vår egen situation.. vi har kapacitet men inte förmåga ännu, och vi har faktiskt aldrig haft heller - det var alltså mycket mycket mycket värre förr..

Men nu är vi dessutom i rymd- och skrotåldern, så snart kommer ennu mer skit att hantera..

Vår existens är alltså inte felfri, bara att konstatera, vad man än gör så blir det ju inte rätt och komplett.. vi insjuknar dessutom.. och vi dör! ...bara en sådan sak..

Ohh ok,
och under tiden lider barnen som dom gjort under tusentals år? I väntan på vad du föreslår?
Detta är logiken bakom barnlidandet? Fattar du inte att detta händer just nu medan vi pratar här. Det är lätt att uttrycka sig som du gör om det inte handlar om dina nära och kära. Du bara pratar skit från tråd till tråd din fjant, punkt slut.

Därför lidander måste existera enligt teismen för det är Guds vilja.

Därför utan lidandet kan de dygder teismen ger inte existera.

Cyniskt men sant.

Påståendet är inte mitt, utan såg att Dawkis hade citerat en av anglikanska kyrkans högsta företrädare som hävdade att lidandets syfta var typ: att få kristna att må bra i sitt arbete att minska det, i någon av hans böcker.

Gå ut i valfri större stad i fattiga länder hittar du hundratusentals/milijoner av deras olycksbröder och systrar, varför vända dem ryggen för ett fruktlöst letande av dessa barn ?

Adoptera några ungar så gör du gott vilka barn det än vara monde.

Sa det i mitt första inlägg, egoismen är fortfarande i rörelse. Önskar att jag, och flera hade förmågan som BlackJewel nämnde, att ägna mer av livet till att lindra lidandet.

Men vi kan väl åtminstone försöka mer i vårt lilla fält, komma på någon idé och agera i vardagen som kan hjälpa världen en liten nivå närmare ytan, så är vi kanske där en dag.
Vi är fortfarande unga varelser med många omständigheter omkring.

Förlåt om jag inte svarar på din fråga, men den var dålig och jag söker hellre en lösning än filurar på varför gud inte har gett alla en chans de senaste tvåhundratusen åren.

ps
Du får gärna bemöta mig i respektive trådar.

Den är fullständigt klockren! like a glove

..or like the glue, det som klibbar ihop liv till helveten, förbaskat bra påminnelse om vad religion är för skit och hur våldsamt det också implementerats, via hot

förr i tiden sket folk på sig av skräck, att inte kunna uppfylla ett undergivet liv mot allomfattande lögnerna och samveten gnagdes bokstavligen upp, religionsfascismen har aldrig varit nådig.

Det var ung. vad 'James the Righteous' sade i sin epistle (~brev); det är kanske därför den har blivit bortediterat i en del lutheranska bibler, eftersom den satta 'tron' i skygga'.

Och lidande avhjälpas såklart bäst genom tro, det kan man observera pragmatisk (för teister utan humor, det är ironi).

Man kan säga att enligt dem så är lidandet Guds fåraherde, skiljer ut de goda som reagerar på lidandet och de onda som är likgilltiga inför det.

Precis, det går att känna igen på vad man studerat och sett om religioner och även av egen erfarenhetsbank går det att hämta ur.. jag är född katolik och har en hel uppsjö av smarriga nästintill filmiskt stilsäkra religionsutlevanden ur t.ex nunneliv.. som bokstaveligen verifierar det du sa här.

Religion och dogmatisk sådan är så fruktansvärt förutsägbar.. det är väldigt lätt att bli agnostisk, efter försök till religiös fostran, jag tyckte allt framstod som ett äkta sceneri, kul när man var liten men vid tonåren var det irriterande, det finns två val.. svälja och låta sig fjättras, val nr två.. revoltera, för dogmerna ner i halsen kan enbart komma upp i spykaskader - det konstiga mitt i det hela är att man ändå kan mysa och ta fasta på det som ger vinst, t.ex allt det materiella.. de dyra kraftiga väldigt kvalitativa stearinet som ör evigt sätter sig i hjärnbarken, frasandet av tyg med rökelsen som biskopen gick och dinglade med i särskilda rökelsekar, det var teater på hög nivå!

All mystik bland långa rockar och nunnornas celler.. men med tiden ställer barn frågor.. och för varje undvikande ökar nyfikenheten tills den når en jävligt irriterande gräns, när all besvaring aldrig träffar frågans kärna.. undvikanden, klart det bara kan vara sofistikerade undanglidningar och förträngningar av bakomliggande agendan, men att vara så patetiskt att räkna med att folk under all existens framöver köper avsaknad av djupare och bärande filosofi att hålla spektaklet intakt.. ja, hur går det egentligen dölja att det krävs bestraffning och stränhet att hålla illusioner av gudomlig barmhärtighet på plats.. det går ju inte, barn är visserligen inte färdiga men väldigt fiffiga att spara på varenda halvtaskig lögn som levereras.

Jag är ändå djupt imponerad över den blinda lojalitet religion åtnjuter, nu 2012 och säkert hundra år till.. men då snackar vi ekonomiska incitament!

Mutor är själva innanmätet i bakverket.....

Jaa Eva Dahlgren gjorde ju upp med kyrkans inställning till homosexuell kärlek ganska brutalt i en av sina sånger. De svar hon fick när hon sökte vägledning var tydligen något hon inte glömde som ung... Och visst är det så att kyrkan och religion ofta kan ses som Mammons manifestationer men man bör vara ärlig och säga att den är väsensskilld från tron.

Ja hon förstod sveken..

Tro mig, det går inte att vara ärlig i katolicism, det krävs att sällskapen splittas till små grupper där man blir mer personliga vänner och bryter ner dogmerna till det återstår en smet av floskler och sedan skapar en slags filosofi av bottenskrapet.. först efter sådant processande kan man börja känna att man lossgjort sig från det väldigt tunga ok som sätts på en..

Jag tycker inte det är direkt etiskt att fostra barn till syndare att vända in och ut på sig i bikt, det är indoktrinering i den genuina formen, det är en apparat.. som medvetet går ut på psykning där redan alla lekar och tonårslattjande går ut på anamma de religiösa fraseringarna och anta komik med snstrykning av religiositet och det sätter sig för den individ som inte i sin natur har en personlighet att verbalisera eller att vara social, eller extrovert eller allmänt nyfiken, många sugs ju in i grupptrycket, sådant ses överallt, arbetskultur, ja överallt, så vad gör då inte religionsindoktrinering...... som direkt går in i människans innersta.

Min moder fick mig att på allvar tro att kattungar föddes ur videkvistarnas sammetsdun, hon sa att det var embryot till katter och om man betedde sig på särskilt vis och vårdade kvistarna och aktade videdunen, så kom det en kattunge, så jag väntade på den förbannade kattungen upp till jag var 13 bast..

kan faktiskt ännu känna sveket.. och tarvligheten i att förolämpa min intelligens, för att inte nämna den apparat av de andra ceremonierna som hon så förväntansfullt såg fram emot att man bara skulle svälja som honung, som att ens intellekt var en leksak för andra att manipulera, jag kan se att all tro vilar på samma ohederliga fundament, även new age är tafflig, så genomskinligt dåligt regisserat.