Hur 3-mmc förändrade mitt liv

Hej flashback, jag ska beskriva mig själv lite först:

Kön: Man
Längd: 178cm ca
Vikt: 78kg (vid intag; 80-83 kg)

Min missbrukarbana har varit väldigt kort och jag har främst riktat in mig RC-droger (tidigare erfarenheter; 3-FA, Etylfenidat, MePPP, 4-FMA, 2-FA, Cannabis, alkohol) och jag kan berätta från början om ni så vill det.

Förra året (2011 i December) gjorde mitt ex slut med mig och jag blev jätteledsen för det var den första flickan jag verkligen älskade, och jag grät mig igenom den tiden efteråt, men känslorna bunkrade jag på inom mig och jag fick aldrig utlopp för mina känslor, jag blev en tickande bomb helt enkelt sagt. I april gjorde jag en beställning från en internetshop som sålde ämnet 3-FA, jag blev snabbt kär i den lycka som 3-FA gav och blev mer och mer en missbrukare. I augusti detta år slutade det hela i en psykos där jag såg en spindel på väggen och trodde att jag skulle dö. Men så blev det inte, jag blev skickad till Maria Ungdom och blev tvångsinlagd över en dag. När jag vaknade på Maria Ungdom (cirka 20 timmar efter jag hade gått och lagt mig eftersom jag racat innan psykosen) så förklarades det att mina psykossymptom hade försvunnit och jag kunde läggas in, eller gå därifrån. Dum som jag var då, gick jag därifrån och åkte hem.

Hoppar över lite tid här.

Sen veckor efter jag hade varit på maria ungdom, blev jag självmordsbenägen, deprimerad och ångestfylld, så jag blev skickad av polis till st görans sjukhus och därifrån remitterades jag till Ankaret i haninge och började knapra anti-depp (flouxetine)

Hoppar över lite tid.

Det som följer nu är min rapport över mitt intag av endast 3-mmc (även fast jag i två dagars tid även tryckte i mig 1g etylfenidat)

Jag är väldigt drogsugen (psykisk abstinens) och väljer att göra en beställning på bla. 3-mmc. I två dagars tid racar jag etylfenidat, sen sover jag, och börjar ta 3-mmc. Denna gång blev jag inte euforisk som jag har blivit tidigare av 3-mmc, kände mig endast väldigt tjackad och speedad. Så det var alltså ett misslyckat intag. Nästa dag tog jag ännu en dos, en större dos, men trots det så kände jag mig bara tjackad, igen. Jag förbannade den sida jag köpt det ifrån (men troligen var det så att mitt anti-depp gjorde ruset mildare) och slängde nästföljande dag ner allt i en soptunna och slutade min knarkarbana.

Dagarna efter det blev jag väldigt trött och jag sov hela dagarna, jag berättade då för min mamma vad jag tagit så att hon skulle förstå varför jag var som jag var. Men exakt en vecka efter det att jag intagit 3-mmc blev jag väldigt glad, euforisk och speedad. Jag hade så mycket överskottsenergi och jag var bara så jävla glad, ungefär såhär glad;

Och nu, en vecka efteråt, har symtomen väldigt glad och speedad hängt kvar mest, lite euforisk kan jag vara från tid till tid.

Hursomhelst; igår träffade jag en läkare på Maria Ungdom som diagnostiserade mig med hypomani, och hon trodde att det kan ha varit drogen som utlöste denna diagnos, eller mina anti-depp som jag går på. Eftersom man förr i tiden använde bla. ecstasy i terapi för att bota deprimerade (har ingen källa, men hon nämnde det)

Så detta var min berättelse om hur jag blev hypomanisk möjligtvis vare 3-mmc, droger har alltså inte bara en dålig sida, det kan även ha positiva effetker att droga.

OBS! JAG VILL INTE UPPMUNTRA NÅGON ATT ANVÄNDA DROGER, DÅ DET KAN VARA LIVSFARLIGT! OBS!

MOD: Ursäkta om denna kom fel, men flytta den gärna om du vill.

ps. Jag svarar gärna på frågor.

Tycker du verkligen det skapar rättvisa att krama en diagnos?
Du låter oansvarig i ditt bruk, som i sin tur varit milt vad jag läser.

Mvh, J G.

Ja det skapar rättvisa genom att krama en diagnos, eller jag hade "lätt" hypomani enligt läkaren, vilket för mig är underbart eftersom det har gett mig en så stor energikälla som jag aldrig haft förr. Rätt att jag var oansvarig i mitt bruk, det var därför jag kallade det ett missbruk och inte ett bruk.

Mvh

Du verkar inte ha en blekaste aning om hur droger påverkar din kropp och hjärna. Att du fått ett humörlyft beror antingen på placebo ( alltså att du på något sätt har inbillat dej att det är 3-mmc som gör att du mår psykiskt bättre en vecka efter intag ) eller att antidepressiva börjat verka, för jag är nästan säker på att 3-mmc inte är kvar i kroppen efter en vecka.

Kul för dej att du mår bättre, men kom inte med sånt här nonsens om hur det var 3-mmc som helt magiskt har fått dej må bra igen. Det finns många lättpåverkade ungdomar här som kanske får för sej att pröva droger, speciellt när du sitter och säger hur bra det har fått dej att må...

En sak till också; blanda inte droger med antidepressivum, det kan i värsta fall leda till döden

Antidepressiva har hypomani som biverkning.
Därför ska bipolära människor hålla sig borta från dem då dem ofta utlöser mani.

+1 på den!

Även jag har känt en positiv skillnad efter 3-MMC.
Var ständigt deprimerad förut, självmordstankar hit och dit och idag så mår jag kanon.

Känns som min hjärna var rörig förut efter tidigare droger.
Efter 3-MMC så har allt arkiverats snyggt.

Jag blev hypomanisk en kort period av fluoxetin. Och det är fan inte najs, för när den dalar så kommer du må jävligt bajs och må som sämst. Slutade direkt käka dom, hypomanin var ju helt sjuk, var som att man pundade tjack dygnet runt fast man var spiknykter. Behövde inte sova alls t.ex. Pigg som fan och körde träningspass innan skolan på morgonen fast man normalt inte tränade osv.

Betedde sig som ett jävla mongo gjorde man också.

Jo jag har redan slutat käka flouxetine pga. diagnosen, men fan vad folk verkar neggo annars. Känns som att alla vill bajsa på min underbara resa

Men självklart säger jag inte åt andra att göra samma sak som jag har gjort, jag vet att det fick mig att må piss och därför skrevs jag obs i slutet.

Nej jag hörde det av läkaren så jag gör inte om det.

Du verkar tro att det är permanent och att du kommer må skitbra resten av livet.

Nej men att det kommer gå upp och ner i hela livet tror jag i alla fall, som för alla, men lite extra kryddat för mig åt båda hållen.

TS:
Jättebra att du kan generalisera dig in i den stora massan trots din diagnos, det är ett jättestort steg in i återanpassningen i samhället... Det måste vi fira med alkoholfri skumpa. Åhh nej, du ska inte dricka alkohol, precis som ingen i din närhet gör, för att du är psykiskt sjuk och psyksjuka människor berusar inte sig själva, det ökar risken för psykos...

Du kanske är en riktig solstråle och sprider den utstrålningen var du än går, jag tror du fixar att finna dig i det bottenlösa hål av negativism lika bra som du finner dig i den ändlösa positivism du verkar styrkts av nu, lägg ner med antidepressiva för övrigt, hemsk narkotika och inte nog med det så ser du inte det själv..

Akta så du inte tappar verkligheten bara, det är varken kul eller skönt att gå omkring i sin egen upplevelse och känna att det inte finns någon att prata med om saken, för att ingen förstår, dem förstår bara det liv du levt förr. Om detta väl händer så är det lika bra att gå fullt ut och låtsas som att du är någon sorts social sanningssökare i jakt efter någon som förstår .. det är en kul väg att gå, faktiskt skitrolig tills man inser att man inte kan lalla bort problematiken utan antingen medicin eller social får bli problemlösningen.
. . . . . . . . .
Vadåt du för statlig medicin nu igen?