Etiska och moralfilosofiska argument för att använda sig av nukleär andraslagsförmåga

Satt och surfade runt lite på wikipedia och hamnade på artikeln om UKs premiärministers "Letters of last resort". Se http://en.wikipedia.org/wiki/Letters_of_last_resort

Det hela handlar om att, ifall premiärministern och resterande "chain of command" blir utslagen i ett kärnvapenanfall, så har premiärministern skrivit ett brev till befälhavarna på UKs kärnvapenbestyckade u-båtar. I brevet, som enbart läses ifall denne och resten i beslutskedjan blivit utslagna, skriver premiärminstern vad som då skall göras med kärnvapnen.

Den stora frågan är mer eller mindre ifall man ska slå tillbaka eller strunta i det.

Om jag själv hade författat breven hade mina order varit vedergällning. Det är dock något jag har väldigt svårt att finna ett logiskt moraliskt stöd för. Hela poängen med kärnvapen är terrorbalans, men om den redan är bruten så kan man fråga sig vad poängen med att slå tillbaka är, förutsatt att, i det här fallet, UK, är totalt utslaget och mer eller mindre har upphört som stat (alla britter är knappast döda, men staten har garanterat kollapsat).

Befälhavaren på u-båten, och resten av personalen, kan givetvis använda pliktetiska argument. Det här är deras order, från en auktoritet de har accepterat. Dessa order ska följas. Oavsett vad som står. Punkt.

Premiärministern kan dock inte nyttja det pliktetiska resonemanget. Denne kan inte hävda att det är dennes plikt att slå tillbaka, ty det finns ingen auktoritet som påstår att så måste vara fallet. Denne har blivit vald av det brittiska folket, och skall då efter eget omdöme bestämma vad som skall ske, jag ser det alltså inte som att denne är skyldig det brittiska folket att slå tillbaka, bara att fatta ett beslut.

Utilitaristiskt så ser jag egentligen inte heller någon poäng med att slå tillbaka. Det kan argumenteras att kärnvapens existens, och andraslagsförmågan, leder till mer total lycka, då man kan undvika storkrig med mera. Men om UK blivit utsatt för en kärnvapenattack har det här systemet redan gått förlorat. Jag ser inte hur den totala lyckan ökas genom att man låter miljontals (troligtvis ryska eller kinesiska, men även nordkoreanska eller i framtiden iranska är möjligt) civilister förintas på grund av ett beslut de själva inte fattat.

Här kommer vi ju in på hämnden också. Jag har inte studerat filosofi på högre nivå, så jag vet inte om det finns modeller som talar om hämndens egenvärde, men jag hävdar att man kan argumentera för att det finns en sådan. En slags moralisk rättvisa i tand för tand, så att säga. Men det är som sagt inte civilisterna som ligger bakom angreppet, och de som fattade beslutet befinner sig troligtvis i något hemligt bergrum, och det är inte troligt att man lyckas få ett lucky shot på dem med endast 16 Tridentrobotar (även om de har flera stridsspetsar). Således tycker jag att hämnd inte heller, egentligen, kan användas som ett reellt argument.

Vore det en demokratisk stat som utförde angreppet kan man givetvis hävda att medborgarna är medskyldiga, men de troligaste angriparna är totalitära stater, så även det argumentet faller. Man kan givetvis hävda att befolkningen har en delskyldighet, även om de lever i en diktatur, man kan hävda att det var deras plikt att störa ett styre, och själva blöda för det, om det styret riskerade att sända andras staters medborgare in i eftervärlden, men det hela känns krystat och jag köper det inte riktigt.

Om man ska använda sig av egoismen ser jag inte heller någon poäng med att avfyra. Den brittiska staten har upphört, att vi slår tillbaka kommer troligen inte ge någon effekt i sig, eller ja, det kommer inte gynna oss på något specifikt vis.

Jag är som sagt inte så jätteinsatt i filosofi, och har därför svårt för att använda lite "knepigare" moraliska modeller, så som det kategoriska imperativet, men i det fallet har jag tolkat det som att ens handling ska kunna sättas till allmän lag. Jag ser ingen poäng med att sätta verkställandet av andraslagsavfyring till allmän lag. Det officiella policyn kan givetvis vara att använda det, för att bevara terrorbalansen, det kan gott vara allmän lag, men att faktiskt utföra det, ser jag ingen poäng med att sätta som allmän lag. Världen blir knappast ett bättre ställe av det.

Nu har jag bundit mina tankar till ett scenario, det kan säkerligen finnas små felaktigheter i det, och man kan ju alltid prata om saker som "ja, men tänk om de har fel då, tänk om UK inte är utslaget..blablabla". Det är inte poängen. Jag försöker föra ett filosofiskt resonemang för en teoretisk händelse. Att jag försöker koppla den till ett relativt troligt scenario är för att jag tycker att det gynnar diskussionen och tänkandet. Därför ber jag er alltså att inte snöa in er på detaljer i scenariot, utan fokusera på frågeställningen i helhet.

Vad hade ni skrivit i breven? Vad anser ni vore rätt? Och om man väljer att använda andraslagsförmågan, på vilken etisk grund kan man då bygga det? Som sagt så hade jag använt den, jag hade låtit ryssjävlarna brinna som små ljus och förvandlat Moskva och St. Petersburg till aska, men jag tror aldrig att Gud (vars existens jag håller för osannolik, men det är en annan historia) skulle förlåtit mig.

Det ska tilläggas att detta inte är en skoluppgift, utan tankar som dykt upp i mitt huvud, jag gillar moralfilosofi, det är intressant.

Kan man inte applicera frågan på ett mindre resonemang; som till exempel ett mord, där straff ska utmätas även om den som drabbats, även oskyldiga, inte har någon direkt nytta av det? Det är omgivningen och samhället i stort som reagerar och vill ha upprättelse.

Med det menar jag att ett argument för vedergällning är för omgivningens (globalt) bästa, ett preventivt ställningstagande så att det skapas en minskning för framtida hot (jämför USA's ingång i Diverse länder). För att förhindra att andra länder utsätts för samma sak i framtiden.
När det gäller oundvikliga civila offer är det en svår fråga, men där ligger väl bördan på omgivningen (familjemdelemmen, samhället, globalt) att det sker i en så liten omfattning som möjligt. "Det finns inga civila i krig" som någon har sagt.

Visst, exempelvis drabbas ju barnen om föräldern blir inburad, å andra sidan vill jag påstå att det är en markant skillnad vid kärnvapenkrig. Som sagt så kommer massvis med civilister betala det högsta priset, medan de skyldiga mycket väl kan överleva.
Det har jag funderat på. Om ryssarna kan komma undan med att kärnvapenbomba en annan stat utan att få betala dyrt för det, så ökar risken för att de gör det igen, de behåller dessutom god förmåga att göra det igen och fortsätta producera kärnvapen. Så vid ett enskilt anfall på UK kan det ses som relevant. Om vi däremot ser det som ett led i en hel domedagsattack mot mer eller mindre resten av världen, där det Ryssland och dess allierade blir de enda överlevande staterna, ifall västländerna/kineserna inte besvarar elden (vilket leder till att ryssarna med allierade också får brinna). Frågan är om det finns någon som helst mening med det då, fienden kan oavsett inte använda det som tvångsmedel mot dig eller dina allierade då ni redan upphört att existera som stater.

Men det har helt klart en teoretisk betydelse vid en attack mot bara UK som sagt. Praktiskt hade ju ett svar kunnat leda till att ryssarna avfyrar även mot USA, men å andra sidan hade nog USA redan avfyrat om man kärnvapenbombat UK, så det där är teknikaliteter som beror på svagheter i scenariot och kanske egentligen inte tillhör grundfrågan.