Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2012-12-11, 01:06
  #1
Medlem
Läser On The Shortness Of Life av Lucius Annaeus Seneca. I slutet av uppsatsen skriver han, om människor som levt långa, innehållslösa liv,

Citat:
Ursprungligen postat av Seneca
But, in very truth, the funerals of such men ought to be conducted by the light of torches and wax tapers, as though they had lived but the tiniest span.

I anteckningarna längst bak i boken står det

Citat:
This was the practice with children, who were buried at night.

Vad jag undrar är mer specifikt hur dessa begravningceremonier gick till. Finns det några bra källor som beskriver dem?

Vore tacksam för svar då jag funderar på om de kan utgöra ett intressant motiv till en tatuering.
__________________
Senast redigerad av TheMedication 2012-12-11 kl. 01:11.
Citera
2012-12-11, 10:41
  #2
Medlem
Redoxreaktions avatar
Romarna visade väldig vördnad för de döda, åtminstone i den mån som de hade råd med. Enligt deras tro så levde man vidare i underjorden efter döden, och den enda glädje man hade var att ens efterlevande skänkte en vänliga tankar. Däremot är jag inte så insatt i begravningar av barn. Vad gäller vuxna så kremerades nästan alla.
Citera
2012-12-11, 18:04
  #3
Medlem
Ördögs avatar
Kanske den här boken av den här historikern kan vara till hjälp?

Annars tycks de arkeologiska fynden tyda på både det ena och det andra. Å ena sidan visar bilder och inskriptioner på sarkofager att romarna älskade sina barn, och uppriktigt sörjde dem då de dog. Källa.

Citat:
Romans in all social groups worked to ensure that loved ones were suitably memorialized, if not by family then by extended family or freedmen. What is most striking about children's commemorations, however, is their quality and number, a phenomenon which has 'no parallels ... in earlier or later societies before the 20th century' (p. 363). Sarcophagi contain quaint episodes from the lives of children (the first bath, learning to walk, playing games, learning to read), while portraits of the deceased and images suggestive of the loss suffered by parents or caregivers appear on tombstones and altars. The language of children's epitaphs reiterates the sorrow of adults, especially where inscriptions depart from the usual formulae. There is little question that parents felt genuine distress at the funus acerbum of a child, and not simply because that child represented hopes for social and economic advancement.

Å andra sidan finns det ovedersägliga bevis för att barnamord var ganska utbrett i romarriket.
__________________
Senast redigerad av Ördög 2012-12-11 kl. 18:14.
Citera
2012-12-11, 18:16
  #4
Medlem
Redoxreaktions avatar
Ja, mord på barn som ansågs defekta eller som hade mödrar som var prostituerade osv var vanligt under antiken. Välskapade "legitima" barn däremot sörjdes uppriktigt för det allra mesta.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback