2012-12-09, 22:31
#1
Förberedelsen
Några polare och jag bestämde oss för att träffas och käka lite svamp i samband med att vi hade ett överflöd cubensis. Sammanlagt hade vi lite över 200g färsk svamp och allt skulle förtäras. En av polarna, A, hade med sig röka, och jag hade med mig vaporizern. 3 av oss (inkl. mig) var sugna direkt, så vi laddade den med lite över ett gram trevligt röka och blev skyhöga. Rökat var starkt lagt åt sativa hållet, den perfekta sorten för sådana här tillfällen. Efter lite mysigt snack drog vi ner till affären för att införskaffa oss juice, vi behövde något att mixa med. Efter den mycket långa beslutsångesten handlade vi klart och stack tillbaka hem.
Doseringen
Vi la in svamp i mixern, med juice, en dos åt gången. Jag hade med mig mitt sista egenodlade, och så fick jag av min vän N, som bjöd de andra också. Sammanlagt fick jag runt 50g svamp i min drink. Den smakade salt, eftersom jag glömde att skölja dem med vatten innan, och det var så otroligt äckligt. De andra fick mellan 30-50g, några lite mer erfarna än andra gällandes svamp. Vi drack upp rätt så fort och gick in till vardagsrummet för lite mer snack, inte riktigt fokuserade på att vi just drack upp en ganska redig dos svamp.
Uppåtfärden
Detta var första gången jag rökt i samband med svamp, vilket inte oroade mig, snarare glädje mig. Men det visade sig göra hela upplevelsen lite starkare än vad jag var van. Det gick väldigt snabbt för att nå +3. Eftersom jag var hög kände jag inte av när jag lämnade baseline, gick förbi +1, in på +2, och skjöt rakt in i +3. Känslan är mycket svår att beskriva.
Jag blev allt mer och mer tyst, tills jag satt helt tyst och bara lyssnade på de två mycket aktiva konversationerna bredvid mig, två polare till vänster om mig och två till höger som pratade om olika grejer, som jag hade svårt att fokusera på. Kroppsligt kände jag nu av ungefär det jag kände av resten av ruset. Kände mig mätt, men inte bara i magen, utan i hela kroppen. Lite svårt att gå normalt, seg och trött, och huvudet kändes lite tungt. Men det var ingen fara, jag satt ner och var redan ganska van vid den känslan.
Plötsligt ändrade rummet färg, och jag fick se den från ett annat perspektiv, som om jag satt på en annan del av soffan. Rummets hörn och kanter utmärkte sig väldigt mycket, varje gång jag tittade på dem. Rummets volymen ökade, för att sedan krympa, fram och tillbaka, långsamt. Jag visste redan nu att jag aldrig hade varit med om något liknande innan, mina föregående trippar hade varit väldigt mycket personlig insikt, men inte den visuella sorten.
Sedan, mycket plötsligt, så var det som om jag hade solglasögon på pannan, och de föll ner över ögonen. Men det var inte solglasögon, det var hallucinationer. Soffan satt nu i mitten av rummet med en ljuskälla framför, rummet var mörkt, alla såg ut att vara helt tysta, och glada. Vad fan hände precis, undrade jag. Jag satt fortfarande tyst, och jag hörde inte ett smack av vad mina polare sade. Hade ingen aning om vad de upplevde, de verkade vara upptagna i varandra, och jag försvann djupare. En mycket magisk känsla infann sig, ett tag var jag helt avslappnad, inspirerad, lycklig, förvånad och skrämd.
Platån
Nu var jag mitt inne i att drömma, allt jag såg skedde inuti mitt huvud. Jag fick se en massa saker (har mycket svårt att minnas denna del), och jag tappade helt konceptet över tid. Jag började se obehagliga scener, där jag såg ut att dö, och började oroa mig över var jag var. Jag snappade ur transen, såg att jag fortfarande befann mig i soffan, men jag förstod inte riktigt varför. På något sätt glömde jag bort att jag hade käkat svamp för 45min sedan. Jag kollade på klockan, kanske 20-30 gånger, i rask takt, men förstod ingenting. Skulle jag hem, letade någon efter mig, varför är jag inte hemma just nu, mina föräldrar är säkert jätteoroliga över mig, ska jag till skolan imorgon, är jag hos N?
Vid det här laget började de andra märka att jag såg ut som ett frågetecken. Jag reste mig upp och börjar vandra runt i lägenheten, frågade hela tiden var jag var någonstans. A, försökte lugna ner mig genom att försöka få mig att sitta still, hålla käft, och luta mig tillbaka. Detta visade sig vara omöjligt, då jag fortfarande inte förstod sammanhanget. Efter en tur in till toaletten, fick jag en kort stunds fattning, och gick tillbaka in till soffan. Då hade N släckt ner lamporna, satt igång en film på sin laptop, och alla satt framför den, pratandes jättehögt. Jag började tappa kontrollen igen, varför är det mörkt, vad spelas på datorn, varför ser vi på en film, alla pratar i munnen på varandra, jag hör ingenting, var fan är jag igen, dog jag inte innan, VAD ÄR KLOCKAN? N försöker lugna mig, men vid det här laget börjar han bli ganska orolig. Då märkte jag att ljudvolymen i lägenheten började bli högre och högre, alla pratade över varandra och försöket att se på film lades ner. Nu vandrade jag runt ännu mer i lägenheten, in till köket, samtidigt som jag försökte fatta vad som hände.
Är jag fortfarande död, jag mår nog lite illa, vad är klockan, var är jag? Så lät det runt och runt i mitt huvud, medan jag började tänka på att jag käkat paracetamol och ibuprofen i morse. Har dessa substanser reagerat med varandra och skapat något giftigt, är det här någon slags överdos, är det giftigt att blanda dessa, undrade jag?
Då började N nojja om att hans morsa hypotetisk kanske kommer hit (snacka om att göra saken värre xD) och jag kände helt för att dra där ifrån, måste ut. Jag tog på mig en random jacka, tog av mig den igen, gick runt och upprepade, tills jag gick in till vardagsrummet för att berätta att jag drar. De blev oroliga, frågade mig om jag förstod var jag är, berättade var jag var, osv. Jag hade mycket svårt att prata under denna kanske 20-30min (kändes som några timmar) långa förvirring, och det hörde polarna med. Plötsligt försvann jag ut, utan att hålla koll på mina grejer.
Knas utomhus
Jag försvann ut, med min väska med värdesakerna i, utan min jacka, och lämnade kvar lite andra grejer i lägenheten. Jag vandrade ner åt stationen, såg förmodligen ganska full ut i min gångstil, men lite zombielik också. Jag trodde jag hade dött och återuppstått som en zombie, började tänka på The Walking Dead, och funderade på livet efter döden. Jag var fortfarande jag, men jag var också en zombie. Som tur var träffade jag på knappt någon alls, den vägen jag tog var även ganska mörkt, och inte alls trafikerad. Här har jag några minnesluckor, men det verkar bara vara i några minuter, eftersom hela denna färd utomhus varade i kanske 1½ timme, och jag var medveten till större del. Men det jag inte minns, var att jag satte mig tydligen i en olåst bil, glömde min väska i den, och gick ut ur den igen, för att gå vidare mot stationen.
Jag stannade vid en avskiljd perrong där inga tåg stannar, och ingen är där i allmänhet. Får se några tåg köra förbi, och jag stod kvar där, samtidigt som jag började nyktra till. Men här hade jag en del ångest, jag trodde att jag skämt ut mig för en massa vänner, inbillade mig att jag kunde höra gamla klasskompisar som skrattade åt mig, även om det var helt orimligt. Men samtidigt började jag komma tillbaka igen. Jag kände av kylan allt mer och mer, och jag tog fram klockan. Ah, jag förstod vad klockan var. Hade det verkligen gått så kort tid?
Under denna period hade jag blivit uppringd ett antal gånger, fastän jag lade på hela tiden. Men sen ringde jag tillbaka, och förklarade att jag kommer tillbaka till lägenheten nu. När jag gick tillbaka märkte jag en eufori som bara växte och växte. Jag lever, haha jag lever, fan va efterbliven jag var precis, tänkte jag. Jag kom in i lägenheten, och fick se att 2 av polarna inte var där. A hade tydligen stuckit, eftersom det blev lite nojjigt med massa stirriga personer. X, hade sprungit ut och letat efter mig, påverkad precis som mig. S hade lagt sig på sängen och trippat, a hade ringt runt och trott att jag och X hade dött.
När han kom tillbaka, fick vi höra sjuka berättelser. X hade sprungit ut efter mig, med en sko och en toffla, sprungit helt fel håll, sett en rattfylleist, slickat vatten från marken, grävt sin egen grav på en kyrkogård, och sådana typiska grejer som händer under en svamptripp, tills han också nyktrade till.
Vi var alla otroligt glada när vi var samlade igen, och pratade över vad som hänt. Vi berättade våra subjektiva versioner av det som utspelat sig och skrattade åt varandra.
Senare började jag fråga efter min väska. Stack ut och letade men hittade inget. Sov över i lägenheten, och tänkte att jag kan gå ut och leta när det är ljust igen. Sagt och gjort, gick jag tillbaka där jag härjat, och kollade in i bilen som jag kände igen på något konstigt sätt. Där var den! Wtf? Drog tillbaka och berättade för N, lika chockad som jag. Sedan drog jag hem, och så levde jag lyckligt vidare.
Kommentarer
Jag ångrar inte att jag käkade svampen. Fick nyttig erfarenhet av att trippa, även om det inte var den optimalaste sorten. Det blev som det blev, förmodligen av en radda faktorer. Hade aldrig blandat röka och svamp innan. Hade aldrig käkat så mycket innan heller, 50g färsk svamp är starkare än 5g torkat, lite extra psilocin i köttet som inte oxiderat än (bidrog förmodligen också till att det gick så snabbt att nå +3). Settingen var kanske inte heller optimal, även om lägenheten är ganska stor, så var det för lite yta. 5 pers blev också ganska högljudt och det bidrog till att jag inte pallade stanna kvar heller. Hade inget att sysselsätta mig, förutom konversationer, som blev väldigt svårt att upprätthålla. Ingen musik var igång heller, kunde inte fokusera på något sådant. Sen har jag märkt att jag gillar att trippa själv också, kanske lite mer än i grupp.
Iallafall, det var skitkul, kanske lite smått riskfullt att springa ut, men det funkade.
Några polare och jag bestämde oss för att träffas och käka lite svamp i samband med att vi hade ett överflöd cubensis. Sammanlagt hade vi lite över 200g färsk svamp och allt skulle förtäras. En av polarna, A, hade med sig röka, och jag hade med mig vaporizern. 3 av oss (inkl. mig) var sugna direkt, så vi laddade den med lite över ett gram trevligt röka och blev skyhöga. Rökat var starkt lagt åt sativa hållet, den perfekta sorten för sådana här tillfällen. Efter lite mysigt snack drog vi ner till affären för att införskaffa oss juice, vi behövde något att mixa med. Efter den mycket långa beslutsångesten handlade vi klart och stack tillbaka hem.
Doseringen
Vi la in svamp i mixern, med juice, en dos åt gången. Jag hade med mig mitt sista egenodlade, och så fick jag av min vän N, som bjöd de andra också. Sammanlagt fick jag runt 50g svamp i min drink. Den smakade salt, eftersom jag glömde att skölja dem med vatten innan, och det var så otroligt äckligt. De andra fick mellan 30-50g, några lite mer erfarna än andra gällandes svamp. Vi drack upp rätt så fort och gick in till vardagsrummet för lite mer snack, inte riktigt fokuserade på att vi just drack upp en ganska redig dos svamp.
Uppåtfärden
Detta var första gången jag rökt i samband med svamp, vilket inte oroade mig, snarare glädje mig. Men det visade sig göra hela upplevelsen lite starkare än vad jag var van. Det gick väldigt snabbt för att nå +3. Eftersom jag var hög kände jag inte av när jag lämnade baseline, gick förbi +1, in på +2, och skjöt rakt in i +3. Känslan är mycket svår att beskriva.
Jag blev allt mer och mer tyst, tills jag satt helt tyst och bara lyssnade på de två mycket aktiva konversationerna bredvid mig, två polare till vänster om mig och två till höger som pratade om olika grejer, som jag hade svårt att fokusera på. Kroppsligt kände jag nu av ungefär det jag kände av resten av ruset. Kände mig mätt, men inte bara i magen, utan i hela kroppen. Lite svårt att gå normalt, seg och trött, och huvudet kändes lite tungt. Men det var ingen fara, jag satt ner och var redan ganska van vid den känslan.
Plötsligt ändrade rummet färg, och jag fick se den från ett annat perspektiv, som om jag satt på en annan del av soffan. Rummets hörn och kanter utmärkte sig väldigt mycket, varje gång jag tittade på dem. Rummets volymen ökade, för att sedan krympa, fram och tillbaka, långsamt. Jag visste redan nu att jag aldrig hade varit med om något liknande innan, mina föregående trippar hade varit väldigt mycket personlig insikt, men inte den visuella sorten.
Sedan, mycket plötsligt, så var det som om jag hade solglasögon på pannan, och de föll ner över ögonen. Men det var inte solglasögon, det var hallucinationer. Soffan satt nu i mitten av rummet med en ljuskälla framför, rummet var mörkt, alla såg ut att vara helt tysta, och glada. Vad fan hände precis, undrade jag. Jag satt fortfarande tyst, och jag hörde inte ett smack av vad mina polare sade. Hade ingen aning om vad de upplevde, de verkade vara upptagna i varandra, och jag försvann djupare. En mycket magisk känsla infann sig, ett tag var jag helt avslappnad, inspirerad, lycklig, förvånad och skrämd.
Platån
Nu var jag mitt inne i att drömma, allt jag såg skedde inuti mitt huvud. Jag fick se en massa saker (har mycket svårt att minnas denna del), och jag tappade helt konceptet över tid. Jag började se obehagliga scener, där jag såg ut att dö, och började oroa mig över var jag var. Jag snappade ur transen, såg att jag fortfarande befann mig i soffan, men jag förstod inte riktigt varför. På något sätt glömde jag bort att jag hade käkat svamp för 45min sedan. Jag kollade på klockan, kanske 20-30 gånger, i rask takt, men förstod ingenting. Skulle jag hem, letade någon efter mig, varför är jag inte hemma just nu, mina föräldrar är säkert jätteoroliga över mig, ska jag till skolan imorgon, är jag hos N?
Vid det här laget började de andra märka att jag såg ut som ett frågetecken. Jag reste mig upp och börjar vandra runt i lägenheten, frågade hela tiden var jag var någonstans. A, försökte lugna ner mig genom att försöka få mig att sitta still, hålla käft, och luta mig tillbaka. Detta visade sig vara omöjligt, då jag fortfarande inte förstod sammanhanget. Efter en tur in till toaletten, fick jag en kort stunds fattning, och gick tillbaka in till soffan. Då hade N släckt ner lamporna, satt igång en film på sin laptop, och alla satt framför den, pratandes jättehögt. Jag började tappa kontrollen igen, varför är det mörkt, vad spelas på datorn, varför ser vi på en film, alla pratar i munnen på varandra, jag hör ingenting, var fan är jag igen, dog jag inte innan, VAD ÄR KLOCKAN? N försöker lugna mig, men vid det här laget börjar han bli ganska orolig. Då märkte jag att ljudvolymen i lägenheten började bli högre och högre, alla pratade över varandra och försöket att se på film lades ner. Nu vandrade jag runt ännu mer i lägenheten, in till köket, samtidigt som jag försökte fatta vad som hände.
Är jag fortfarande död, jag mår nog lite illa, vad är klockan, var är jag? Så lät det runt och runt i mitt huvud, medan jag började tänka på att jag käkat paracetamol och ibuprofen i morse. Har dessa substanser reagerat med varandra och skapat något giftigt, är det här någon slags överdos, är det giftigt att blanda dessa, undrade jag?
Då började N nojja om att hans morsa hypotetisk kanske kommer hit (snacka om att göra saken värre xD) och jag kände helt för att dra där ifrån, måste ut. Jag tog på mig en random jacka, tog av mig den igen, gick runt och upprepade, tills jag gick in till vardagsrummet för att berätta att jag drar. De blev oroliga, frågade mig om jag förstod var jag är, berättade var jag var, osv. Jag hade mycket svårt att prata under denna kanske 20-30min (kändes som några timmar) långa förvirring, och det hörde polarna med. Plötsligt försvann jag ut, utan att hålla koll på mina grejer.
Knas utomhus
Jag försvann ut, med min väska med värdesakerna i, utan min jacka, och lämnade kvar lite andra grejer i lägenheten. Jag vandrade ner åt stationen, såg förmodligen ganska full ut i min gångstil, men lite zombielik också. Jag trodde jag hade dött och återuppstått som en zombie, började tänka på The Walking Dead, och funderade på livet efter döden. Jag var fortfarande jag, men jag var också en zombie. Som tur var träffade jag på knappt någon alls, den vägen jag tog var även ganska mörkt, och inte alls trafikerad. Här har jag några minnesluckor, men det verkar bara vara i några minuter, eftersom hela denna färd utomhus varade i kanske 1½ timme, och jag var medveten till större del. Men det jag inte minns, var att jag satte mig tydligen i en olåst bil, glömde min väska i den, och gick ut ur den igen, för att gå vidare mot stationen.
Jag stannade vid en avskiljd perrong där inga tåg stannar, och ingen är där i allmänhet. Får se några tåg köra förbi, och jag stod kvar där, samtidigt som jag började nyktra till. Men här hade jag en del ångest, jag trodde att jag skämt ut mig för en massa vänner, inbillade mig att jag kunde höra gamla klasskompisar som skrattade åt mig, även om det var helt orimligt. Men samtidigt började jag komma tillbaka igen. Jag kände av kylan allt mer och mer, och jag tog fram klockan. Ah, jag förstod vad klockan var. Hade det verkligen gått så kort tid?
Under denna period hade jag blivit uppringd ett antal gånger, fastän jag lade på hela tiden. Men sen ringde jag tillbaka, och förklarade att jag kommer tillbaka till lägenheten nu. När jag gick tillbaka märkte jag en eufori som bara växte och växte. Jag lever, haha jag lever, fan va efterbliven jag var precis, tänkte jag. Jag kom in i lägenheten, och fick se att 2 av polarna inte var där. A hade tydligen stuckit, eftersom det blev lite nojjigt med massa stirriga personer. X, hade sprungit ut och letat efter mig, påverkad precis som mig. S hade lagt sig på sängen och trippat, a hade ringt runt och trott att jag och X hade dött.
När han kom tillbaka, fick vi höra sjuka berättelser. X hade sprungit ut efter mig, med en sko och en toffla, sprungit helt fel håll, sett en rattfylleist, slickat vatten från marken, grävt sin egen grav på en kyrkogård, och sådana typiska grejer som händer under en svamptripp, tills han också nyktrade till.
Vi var alla otroligt glada när vi var samlade igen, och pratade över vad som hänt. Vi berättade våra subjektiva versioner av det som utspelat sig och skrattade åt varandra.
Senare började jag fråga efter min väska. Stack ut och letade men hittade inget. Sov över i lägenheten, och tänkte att jag kan gå ut och leta när det är ljust igen. Sagt och gjort, gick jag tillbaka där jag härjat, och kollade in i bilen som jag kände igen på något konstigt sätt. Där var den! Wtf? Drog tillbaka och berättade för N, lika chockad som jag. Sedan drog jag hem, och så levde jag lyckligt vidare.
Kommentarer
Jag ångrar inte att jag käkade svampen. Fick nyttig erfarenhet av att trippa, även om det inte var den optimalaste sorten. Det blev som det blev, förmodligen av en radda faktorer. Hade aldrig blandat röka och svamp innan. Hade aldrig käkat så mycket innan heller, 50g färsk svamp är starkare än 5g torkat, lite extra psilocin i köttet som inte oxiderat än (bidrog förmodligen också till att det gick så snabbt att nå +3). Settingen var kanske inte heller optimal, även om lägenheten är ganska stor, så var det för lite yta. 5 pers blev också ganska högljudt och det bidrog till att jag inte pallade stanna kvar heller. Hade inget att sysselsätta mig, förutom konversationer, som blev väldigt svårt att upprätthålla. Ingen musik var igång heller, kunde inte fokusera på något sådant. Sen har jag märkt att jag gillar att trippa själv också, kanske lite mer än i grupp.
Iallafall, det var skitkul, kanske lite smått riskfullt att springa ut, men det funkade.
__________________
Senast redigerad av Pipharen 2012-12-09 kl. 22:43.
Senast redigerad av Pipharen 2012-12-09 kl. 22:43.
