Miljö- och personbeskrivningar i krönikor?

Jag håller på att skriva en krönika om mitt möte med politik, och kom just att fråga mig själv om man beskriver miljö och personer (och deras känslor) i en sådan? Anses det verkligen som en verklighetsförankrad skildring om man gör detta?

Varför skulle man inte kunna göra det? Jag tycker egentligen inte att det är en språkfråga utan mer en stilistisk fråga. Huruvida du skall ha med miljö- och personteckning i krönikan beror snarast på hur du vill skildra ditt möte med politiken.