Diskussionstråd för observationer (amatörastronomi)

Vidgade vyer vortex kallas tortyrmaskinen som får en att inse hur liten man är i jämförelse med universum. Jag får också en sådan känsla av att titta på stjärnhimlen, särskilt när den är riktigt maffig. Det kan inte vara nyttigt. The Total Perspective Vortex.

Jag var ute en sommarkväll/natt med några vänner. Eldade lite och drack lite öl bara. Hade med mig min nya systemkamera också som tyvärr inte fångade kvällens höjdpunkt.

För att göra historien kort.

Vi står där på klipporna, elden är igång och det var väl knappast en stjärnklar natt på något sätt vad jag kan minnas. Borde ändå varit rätt bländad av den stora brasan som höll myggen på avstånd.

Rätt som det är så kommer en stor jäkla meteorit farandes, alltså jag har sett stjärnfall men detta var något helt annat.
Skulle nog inte trott att det skett nu i efterhand om inte ett par av de andra hann se det också, måste nog varit synligt ett par tre sekunder iaf.

Men men såg.. lågorna.. man kunde se att den brann upp, väldigt ljusstark. Och själva svansen var blå/röd/vit .. eld.
Och färdades långsamt jämfört med , ett stjärnfall som oftast bara ser ut som de brukar..

Jag minns att jag skrek till (Titta! eller nått), vi tittade väl alla ändå ut mot sjön på sätt och vis då, och kan nog vara så att vi spekulerade ifall det kunde varit ett ufo då jag trodde man bara såg sånt där på film, var overkligt.

Detta var i närheten av Stockholm och jag hörde inget om något nedslag någonstans, det var iaf det absolut ballaste jag någonsin sett i hela mitt liv.

Edit:
https://anonimage.net/view/YqAvI1Xr9P


En bild från den kvällen, var nog inte alls systemkamera det var nog en kompaktkamera, det här måste nog varit 6-8år sen.. Man kan iaf se himlen, och nej det var inget skit från brasan som flög upp i stratosfären och brann upp i 10km/s.

Trådar sammanfogade.

/Moderator

Dvärgplaneten Ceres står just nu i en gynnsam position på himlen. Den 31 januari nådde den opposition, men hade då tyvärr sällskap av fullmånen. Ceres står för närvarande i nordöstra hörnet av Kräftan och borde vara lätt att söka sig till med hjälp av olika stjärnor som referens. Den apparenta magnituden uppgår i kväll till 6,92, och eftersom dess deklination är +30° kulminerar den på drygt 60 grader över horisonten från mina breddgrader.

Till mitt förfogande står en 8x40-kikare, men det borde räcka om vädret är tillräckligt bra, vilket det dessvärre inte är hos mig i kväll. Jag antar att det ligger en del fukt i luften, för jag kunde skatta gränsmagnituden till endast 6,5 (med "averted vision"), vilket inte är tillräckligt för att se Ceres.

Väderleksprognosen ser ut att tillåta nya försök på fredag kväll, och kanske söndag och början på nästa vecka. Jag går i tankarna på att köpa en Celestron Skymaster 15x70.

Vesta hade jag turen att se i januari i fjol. Vesta är mycket mindre än Ceres men reflekterar mer ljus (42 %, Ceres endast 9 %) och har en omloppsbana som ligger något närmare solen (halv storaxel ca 2,4 AU, medan Ceres har 2,8 AU), och är därför aningen ljusare.

Jag gillar att leta efter dessa mindre kända himlakroppar.

Du måste ha befunnit dig i ett ganska ljusförorenat område, fast den sista magnituden ner till gränsen är väldigt jobbig. Jag har inte själv sett Ceres, det kan nog vara en bra idé att köra lite mer obskyra objekt som de flesta missar.

Jättekikare av typen 10x70, 15x80, 25x100 är enligt min mening den bästa vägen in i amatörastronomin, ett billigt stativ går loss på under 500 kr. Från en mörk plats är det en upplevelse att glida över vintergatan med jättekikare, jag får damma av min...

Dels ljusförorenat (stod på balkongen), dels fuktigt i luften (stora ljusdomer bredde ut sig över horisonten), dels dåligt mörkeranpassade ögon... Jag borde kanske ha gett det mer tid.

Är det nödvändigt att ha stativ till en sådan kikare?

Det förklarar lite, det händer att jag står på balkongen. Den höga relativa luftfuktigheten är ett ständigt gissel.

En 15x70 kikare väger 1,5 kg, den blir svår att hålla stilla, ett stativ blir en nödvändighet.

Håller på att kartlägga hur mycket rymdsten och is som faller in och brinner upp i atmosfären genom att fånga upp signaler som studsar mot den joniserade gasen som uppstår via mitt radioteleskop. Snällt nog så finns det flera ställen runt om i världen som sänder ut signaler för att kunna använda till sådana saker, om man nu inte vill använda t.ex. en vanlig radiostations signal med sin relativt låga frekvens.
Jag är inte helt 100 på hur stor yta jag observerar, men låt säga att spridningsvinkeln på mitt teleskop är mindre än 1 grad. Orkar inte räkna vad det blir upp 8-10 mil eller vart nu atmosfären kan tänkas ha tillräckligt hög densitet för att det som brinner upp gör det, vilket såklart även beror på hastigheten.
Men... Om ni inte redan är medvetna om det så kan jag meddela att det är helt enormt mycket sten som hela tiden brinner upp i övre delen av atmosfären.(stratosfären?)
Jag får utslag på mellan 10-40 grejer per minut konstant på det lilla området. Och då med den relativt okänsliga utrustningen jag har som bara tar de lite större grejerna.
Det är massor med rymdsten, överallt hela hela tiden. Att satelliter inte träffas oftare är ett mysterium.

I kväll syns Merkurius tydligt. Magnituden uppgår, enligt Stellarium, till +0,04 (ungefär lika ljus som stjärnan Vega). Den står ungefär fyra grader norr om Venus, vars magnitud når -3,86. Den syns tydligt just nu när jag kollar från balkongen, på en höjd av nästan 7 grader. Jag rekommenderar er att gå ut och titta, eftersom Merkurius är den av de planeter som går att se med blotta ögat, som är svårast att få syn på. Den syns bara några dagar till, redan på fredag är den svårbetraktad.

Skärmdump från Stellarium, kl. 19.30 i kväll.

Ja jag såg faktiskt Merkurius igår, men jag trodde att det var Venus.
Venus har ju varit låg i år, till skillnad från tidigare år (då bla detta forum svämmat över av häpna Venus-skådare som inte visste vad det var de såg ... ).

Venus är alltid betydligt ljusare än någon planet eller stjärna. Omöjlig att ta miste på!

Jag vill tipsa er i kväll om att den tunna månskäran, som gör Merkurius och Venus sällskap på västhimlen, uppvisar tydligt jordsken.

Hej på er!

Har ett 102mm refraktorteleskop sedan ~2 år tillbaka och har obsat lite smått mha gotofunktionen och Sky map.
Börjat ta en del bilder också och det var så kul så man har nästan bara hållt på med det och nästan glömt bort att observera, och nästan bara börjat stressa upp grejerna för att jaga en bra bild.

Har nu börjat observera ett tag och tänker lugna mig med fotandet och njuta med ögonen istället.
Har 2st handkikare, en 8x30 med rätt bred fov och en större 16x50. Inte jättebra optik i den stora men den duger, dock har jag beställt en triplet semi apo 20x80 som ska bli kul att testa. Tror den kan va skarp och fin med bra ljusöppning

De senaste två kvällarna har jag legat ute i baden baden med min 16x50, jättemysigt!
Upptäckt att det är rätt svårt att orientera sig i den stora stereobilden som man inte är van vid, men kul att lära sig
Några favoriter jag kikat på:

Orionnebulosan. Mycket tydlig och skulle säga att den ser väldigt ljusstark med averted vision. Alltid trevlig

Double cluster. Denna kollar jag alltid på. Jag blir helt trollbunden av myllret av stärnor i de två hoparna. Extremt stjärnrikt område i övrigt också. Mycket vackert hela området.

M31. En annan jag också gärna tittar på. Den är rätt stor i 16x50 kikaren och man anar tydligt den snedställda skivan.

Pleiaderna är också magnifik


Hittade snett ovanför Orion också vad jag tror var Krabbnebulosan, som plötsligt dök upp när jag sökte runt lite planlöst.

Haft rätt trevliga kvällar.

Vilken skulle ni säga är den bästa appen att ha till sin hjälp just nu?
Sky map är ok men tycker den saknar en del stjärnbilder.

Stjärnbilder jag känner igen:

Orion inkl svärdet och bältet
Pegasus
Andromeda
Cassiopeja
Karlavagnen (och stora björn)
Sommartriangeln

Säkert glömt en del