För det första är det viktigt att skilja på dialekten skotsk engelska och språket lågskotska (Scots som det heter på engelska). Den skotska dialekten utvecklades från lågskotskan, som fortfarande talas i delar av Skottland som ett separat språk med mycket färre normandiska influenser (och därmed mer likt våra skandinaviska språk).
Förenklat kan man säga att i Skottland på 600-talet så talades det piktiska i norr och skotsk gäliska (ett keltiskt språk) i söder, och sedan tog folk som talade fornengelska långsamt över den södra halvan. Samtidigt trängde gäliskan ut piktiskan från norra Skottland, och vi vet idag nästan inget om piktiska kulturer eller språk.
Fram tills 1100-talet talade fortfarande de flesta i Skottland gäliska, men när administrativ indelning blev allt vanligare ökade också engelskans användande bland de styrande och till slut även vanligt folk. Värt att nämna är även de norska och danska vikingarnas stora påverkan på engelskan i Skottland under denna period.
Ur dessa skotska dialekter av medelengelska utvecklades lågskotskan, som talades allmänt i Skottland fram till 1500-talet, då boktryckarkonsten samt stundande ändrade maktförhållanden resulterade i utjämning av olika typer av engelska.
Idag talar som bekant de flesta skottar denna dialekt av engelska som endast har inslag av skotska här och där, men i vissa områden och framförallt bland äldre folk i arbetarklassen talas fortfarande varianter av lågskotska. Det finns även en del som talar skotsk gäliska.
Om du vill se hur lågskotska ser ut kan du prova
lågskotska Wikipedia. En del ord som "kinrick" (kungarike) är väldigt bekanta för en svensk.
Källor:
