Har en borderlinediagnos tillsammans med depression, svår ångestproblematik och fobisk personlighetsstörning (detta går ju ofta "in" i varandra och samspelar. väldigt vanligt med samsjuklighet vid borderline). Tänkte förklara utifrån alla kriterier jag själv uppfyller, vad det innebär för mig.
1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
har EXTREM separationsångest. fantiserar ofta ihop separationer. så om t ex killen jag dejtar svarar kort på sms någon dag så kan jag få för mig att han har bestämt sig för att vi ska sluta ses. får ofta panik och extrem ångest och mår så dåligt att jag vill dö utav sådana saker (tanken på separation från folk jag tycker om). därför kan jag ofta rucka extremt mycket på vad jag själv vill eller tänker, göra saker för t ex honom eller andra jag tycker om, för att dom ska "tycka om mig" och inte vilja lämna mig.
har även problem med att jag konstant tror att jag ska bli lämnad. oftast slutar det med att jag själv stöter bort personen eller lämnar den för att jag ska slippa känna att JAG har blivit lämnad eller sårad.
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
har väldigt lätt för att börja tycka om killar och nya vänner. känner extremt starka känslor fort. kan tänka att detta är mannen i mitt liv, eller en ny själsfrände, på någon vecka eller två. total idealisering utav den människan. efter ett tag går detta över och då pendlar jag mellan att tycka människan är perfekt och sedan utan egentlig anledning, (kan vara småsaker, typ hur någon låter när den nyser, sättet den går på (ja, du hör ju själv) eller någon annan liten småsak jag hänger upp mig på i en diskussion) känner jag extrem avsky, hat och äckel gentemot personen. kan bli väldigt elak och nedvärderande då. ser fel som inte finns. kan störa mig på att någon är ful eller vad som helst, och fem minuter senare känna att det är världens bästa person som är så otroligt fin. lite svårt att förklara.
detta gör att jag har väldigt svårt att behålla relationer till både killar och vänner. mina "äldsta" vänner har jag känt i ca två år, och dom umgås jag inte särskilt ofta med. har intensiva relationer i några månader som sedan avbryts då de flesta inte orkar med detta beteende.
3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
är olika människor beroende på vem jag umgås med. eftersom jag själv har otroligt låt självkänsla och självbild (detta kan dock pendla, men oftast är den på botten), samt ingen riktig identitetskänsla, så är jag den person jag tror att den andra människan VILL att jag ska vara. känner innerst inne att jag inte vet vem jag är.
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
har väldigt svårt att hålla i pengar. lever ett sexuellt destruktivt liv (använder det som något slags ångestdämpande. har väldigt MYCKET sex. har haft sex med många olika personer. beskrivs ofta som en "otrolig tjej i sängen" (något jag har märkt är utmärkande för borderlinetjejer..), använder ofta just sex för att snärja en person). dricker alkohol för att dämpa ångest, samlar på min medicin och tar för mycket på en gång istället för att t ex sova i några dygn när jag inte orkar med ångesten. brukar droger då och då. hetsäter/äter inte alls. det händer väldigt mycket i mitt liv, är inte särskilt "rädd om mig" som folk skulle beskriva det. en rätt kaotisk livsstil helt enkelt.
5. uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadandehandlingar
har ett självskadebeteende på så vis att jag när jag har svår ångest brukar trycka nålar genom huden för att få smärtan inuti kroppen att förflyttas till en specifik fysisk punkt som faktiskt "går att ta på". har varit suicidal några ggr och inlagd pga detta.
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
mina känslolägen varierar flera gånger per dag. är ofta väldigt nedstämd, får väldigt lätt ångest (extrem, förlamande sådan) och blir väldigt lätt irriterad. ångesten då; det känns som att jag "känner saker" i luften ibland när jag umgås med folk, som ja.. kanske egentligen inte finns. men detta reagerar jag på, och kan få väldig ångest. kanske för att jag känner att jag har gjort något fel, att personen tycker att jag är fel/dum/ful/inte tillräckligt bra eller vad som helst.
tycker om att boka upp min vecka med att träffa vänner osv, men sedan när det väl är dags ställer jag nästan alltid in, eftersom att jag pendlar i humör hela tiden. oftast kommer då en ångestdipp som gör att jag inte klarar av att träffa dom/inte vill det, och så blir det en ond cirkel då folk tycker man är jobbig som hela tiden ställer in, inte vill träffa en, och så blir jag ledsen över att dom tycker så...
7. känner en kronisk tomhetskänsla
ja. inte så lätt att förklara det här. men en kronisk tomhet som man hela tiden försöker "fylla" med något. man jagar men man vet inte vad man jagar.
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
har problem med impulskontroll och blir väldigt lätt arg för småsaker (kan vara vad som helst. sist att en kompis lämnade toalettlocket uppe trots att jag en gång sagt att jag vill att det ska vara nere hos mig) vilket resulterar i aggressionsutbrott som folk inte riktigt förstår sig på.. blir väldigt arg VÄLDIGT lätt. känner mig ofta förbannad och ilsken utan anledning.
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.
ofta paranoida tankegångar. t ex när jag har träffat några vänner, att så fort jag går därifrån så ska dom prata om mig. att jag är dum i huvudet, ful eller tråkig. får ofta för mig, t ex om folk inte svarar tillräckligt snabbt på ett sms, att dom hatar mig. en gång väntade jag på en kollega vid min buss (vi hade åkt den bussen ihop dagen innan, och skulle börja samma tid denna dag.), vi hade inte bestämt att vi skulle åka ihop eller ses eller något sådant. men hur som helst, han dök inte upp. detta tog jag som ett direkt påhopp mot mig. att han gjorde detta för att irritera mig eller få mig att se dum ut. blev väldigt arg. (han hade försovit sig...
). vågar inte gå ut på balkongen om det inte är mörkt ute för det känns som att folk nere på gatan tittar på mig och ser att jag mår dåligt.
edit: har väldigt väldigt svårt för att vara ensam också. kan må ganska bra när jag är med en vän eller en kille jag gillar. men så fort jag går därifrån och ska vara ensam ett tag får jag svår ångest och panik och vill bara dö. känner direkt att livsmeningen försvinner och jag bara sköljs över av en okontrollerbar ångest.
har också väldigt svårt att leva i nuet. kan inte det. kan sitta och föra en konversation med någon men samtidigt sitta och tänka på tre olika saker som ska hända antingen imorgon, nästa vecka osv. svårt att njuta. sitter t ex bara och tänker på hur det blir imorgon när vi måste skiljas åt etc.
har ett konstant "brus" i huvudet som jag ofta använder alkohol, narkotika eller mat för att dämpa. det är som att det är så mycket tankar och känslor som virvlar runt och fram och tillbaka, byter lägen, byter ämne, så himla mycket på en gång att hela jag blir helt matt och aldrig lyckas filtrera vad det är som pågår där inne. det är väldigt skönt när man väl får tyst på det där bruset, men det går inte om jag inte överdoserar mediciner, brukar narkotika eller dricker alkohol...
hoppas detta var till någon hjälp! det är svårt att förklara hur saker och ting känns tycker jag, men detta är några exempel som jag och min behandlare har pratat om.
