2013-01-10, 10:37
#601
Citat:
Ursprungligen postat av BigOrangeBunny
Anna, PP pratar mycket om att varje individ är unik, hur viktiga de universella mänskliga rättigheterna är etc vilket är bra.
Men även om jag själv fildelar vid tillfällen (TBP har en hel kultgrejer jag inte kunnat hitta i legitima DVD eller Bluray-släpp) så upplever jag på nåt sätt att det finns kulturskapare som kanske inte alls vill att ens verk sprids på nätet, skapare som kanske helst vill att "skiten glöms bort".
Jag tänker på både kommersiella verk som finns enkelt tillgängliga men även det som nämns längre upp (svåråtkomliga verk). Om individens rättigheter är okränkbara, är det inte önskvärt att respektera upphovsmannen om hen inte vill att verken ska spridas av olika anledningar?
Men även om jag själv fildelar vid tillfällen (TBP har en hel kultgrejer jag inte kunnat hitta i legitima DVD eller Bluray-släpp) så upplever jag på nåt sätt att det finns kulturskapare som kanske inte alls vill att ens verk sprids på nätet, skapare som kanske helst vill att "skiten glöms bort".
Jag tänker på både kommersiella verk som finns enkelt tillgängliga men även det som nämns längre upp (svåråtkomliga verk). Om individens rättigheter är okränkbara, är det inte önskvärt att respektera upphovsmannen om hen inte vill att verken ska spridas av olika anledningar?
Det där är exakt den fråga som jag satt och vände och vred på innan jag blev pirat. Jag hade skällt ut Piratpartiet i en bloggpost och blev tvungen att konfrontera mina egna känslor och åsikter kring det hela.
Jag pratade med pirater. Jag pratade med folk som verkligen inte är pirater. Jag pratade med människor som kunde förklara den tekniska verkligheten för mig.
Till sist insåg jag att jag hade två val:
1. Jag kunde fortsätta sura över att folk kopierar saker och därmed stödja den nedmontering av våra privatliv som just nu pågår. Det går nämligen inte att försöka stävja kopieringen utan att ågon någonstans vet exakt vad alla skickar och tar emot med sina datorer.
2. Jag kunde släppa tanken på att ha kontroll och istället försöka hitta nya positiva vägar genom det nya kulturlandskapet. (Kontroll var även före fildelningens era ändå var en utopi. Att publicera något är per definition att släppa kontrollen över det. Vill man ha kontroll får man behålla sitt verk opublicerat i skrivbordslådan.)
Eftersom jag brinner för mänskliga rättigheter och inte skulle kunna se mig själv i spegeln om jag bidrog till att söndra den personliga integriteten, så valde jag nummer två.
Det var ett beslut som när jag väl tog det var förvånansvärt lätt. Det kändes skönt att släppa den där kontrollbehovsryggsäcken. Det finns andra sätt att ta hand om sia verk. Ett är att låta dem leva sitt eget liv. Det har en tendens att belöna en mer än om man håller dem i kort koppel.