Citat:
Ursprungligen postat av AnnaTroberg
1. Piratpartiet anser att människor som kommer hit ska få betydligt mycket snabbare besked om huruvida de ska få stanna. Det är inte rimligt att låta mnniskor vänta i 6,7 eller 8 år på att få ett besked. Vi ser hellre att man aktivt kortar den tiden genom att låta människor få stanna om de inte fått ett besked inom en viss tid. Det skulle också innebära att dessa människor skulle kunna komma igång med sina liv och bli aktiva och bidragande delar av samhället mycket snabbare.
Nu är det ju faktiskt redan möjligt att "komma igång med sina liv" genom att arbeta under tiden man är asylsökande, vilket är möjligt om man uppfyller några enkla krav.
Migrationsverket säger:
Villkor för att få rätt att arbeta som asylsökande
Du är undantagen från kravet på arbetstillstånd om du uppfyller följande.
Du medverkar till att klargöra din identitet.
Ditt ärende ska prövas i Sverige. Läs mer om Dublinförordningen och prövning i första land.
Din ansökan är uppenbart välgrundad. Du har inte AT-UND om du har fått ett beslut om avvisning med omedelbar verkställighet.
Nu är väl inte en asylsökande så attraktiv att anställa iom att framtiden är oviss för personen, men möjligheten för arbete finns ju trots allt där.
Givetvis bör processen för att avgöra om människor får stanna snabbas upp, men hur skall detta ske? Låta människor stanna eller utvivsas trots att evidens för beslut saknas? Om man samtidigt inte ökar det totalt antalet som man beviljar att stanna så kommer man ju att missgynna de som faktiskt har skäl för att få stanna. Utöver detta så är ju systemet är ju redan överbelastat och med ditt förslag där människor som varit i kö länge automatiskt får stanna så kommer vi se en ökning av människor som kommer hit utan att uppfylla några som helst krav för att få stanna i landet, vem skulle inte ta chansen? Oavsett hur du avser att lösa problemet så kommer antingen de som behöver hjälp komma i kläm pga undermåla utredningar (eller tror du faktiskt att undredningarna kan effektiviseras så till den grad att de uppfyller dina krav för snabbt handläggande? om så är fallet, beskriv gärna hur detta skall ske) och/eller så kommer du öka det totalta trycket på systemet genom att fler kommer hit. Om vi antar att vi sänker utredningstiderna genom sänkt kvalite och ökar det totala antalet vi tar emot så har vi ju löst problemet med överbelastning på mottagningsapparturen. Dock skyfflar man ju bara vidrare problemet till senare instanser, så något problem har man ju inte löst.
Citat:
Ursprungligen postat av AnnaTroberg
2. Svenskundervisingen måste bli bättre. Det är till exempel inte rimligt att slänga ihop människor med extremt olika utbildningsbakgrund i samma grupp och förvänta sig att de ska få en bra utbildning. Inte ens den bästa läraren i världen kan ge alla allt det de behöver om en del knappt kan läsa och skriva, medan andra studerat på universitetsnivå.
Om människor inte har någon
intrinsic motivation så spelar utbildningsbakgrund, belöningar för utförda delmoment på SFI och annat trams inte någon roll. Misstaget är antagandet att alla människor har en motivation att lära sig språket och bli en del av samhället. Jag bor i ett annat europeiskt land och umgås i stort sett bara med akademiker, väldigt få av dessa har brytt sig om att lära sig landets språk, trots att många av dem har studerat och bedrivit forskning här i mer än 5 år. Nu beror det väl delvis på att många av dem är osäkra på om de kommer få en fast tjänst i landet, men även människor som från början vetat att de skulle stanna i landet upp mot 10år har skippat att lära sig språket trots att det inte skulle vara någon större uppoffring för dem att göra det. Om många välutbildade människor som med lätthet skulle kunna lära sig ett språk undviker att göra det, vad får dig att tro att människor med bristfällig utbildning som söker sig till Sverige skulle vara så mycket piggare på att lära sig landet språk då inga ekonomiska eller sociala incitament finns? För det går ju trots allt att klara sig på bidrag och att hålla sig till andra människor man delar språk och kultur med.
Citat:
Ursprungligen postat av AnnaTroberg
3. Se till att få ut människor i arbetslivet eller i vidare studier så snart som möjligt. Det är bra för självförtroendet, den psykiska hälsan och i längden även för både den privata plånboken och för samhällets plånbok. Här måste man naturligtvis ta hela arbetsmarnadssituationen i beaktande, men människor från andra länder har det extra svårt på arbetsmarknaden. Genom att göra insatser på punkt 1 och 2, så kan man göra dem mer attraktiva på arbetsmarknaden.
Detta står och faller med om man lyckas genomföra punkt 1 och 2. Du verkar vara väldigt positivt inställd till möjligheterna medan jag tycker mig själv se på situationen lite nyktrare, fast jag i dina ögon troligen är en obotlig pessimist.
Citat:
Ursprungligen postat av AnnaTroberg
Jag skulle vilja säga att Henrik Brändéns åsikter är tämligen i linje med partiets. Vad partiet tycker kan du bland annat läsa lite om här:
http://politik.piratpartiet.se/forskning/
Vad det gäller Open Access, så beslutade vi nyligen följande punkter:
1. Införandet av en nationell policy om open access, i vilken Sveriges forskare och forskarinstitutioner rekommenderas gå över till att publicera samtliga vetenskapliga artiklar under en open access-licens som gör artikeln gratis tillgänglig över internet för alla som vill läsa den.
2. Statlig subventionering av forskares publicering hos open access-förlag, för att minska kostnaderna för forskare och forskarinstitutioner under en övergångsfas.
3. Alla vetenskapliga artiklar som är resultat av statligt finansierad forskning ska släppas under en open access-licens som gör artikeln gratis tillgänglig över internet för alla som vill läsa den.
4. Resultatet av all forskning som helt eller delvis finansieras med offentliga medel ska publiceras med open access.
Och här kommer lite rådata-godis som vi beslutat om:
1. Införande av en nationell policy om öppen forskning, i vilken Sveriges forskare rekommenderas publicera sin rådata gratis tillgänglig över internet för alla som vill läsa den.
2. Bildandet av en statlig webbsida, där forskare utan kostnad kan publicera rådata under en fri licens, och där vem som helst kan ladda ned dessa kostnadsfritt.
3. Den rådata som kommer ur statligt finansierad forskning ska publiceras gratis tillgänglig över internet för alla som vill läsa den, förutsatt att denna data inte har ett speciellt skäl att inte publiceras.
Jag hittade lite mer officiell information på eran sida om breddning så min fråga var lite onödig. Jag ser att du har tillfört lite information i ditt svar här, stort tack för det. Måste säga att era förslag på forskningsområdet är oerhört trevligt läsning. Hur ställer ni er till mer drastiska och kostsamma alternativ som t.ex.
detta? I början blir det ju en enorm förlustaffär ekonomiskt eftersom universiten i lander fortfarande kommer vara beroende av privata utgivare för att få tillgång till publikationer från forskare i andra länder. Jag ser det dock som ett utmärkt sätt för att få bort utgivare som elsevier, wiley etc. som tjänar sitt uppehälle på att forskare är dumma nog att göra allt arbete gratis åt dessa företag för att sedan indirekt betala för det när deras arbetsgivare, universiteten, betalar för att få åtkomst till det som de har skapat.
Även om en övergång till open access gör att alla kan ta del av forskningen så kommer det inte att ha något större inflytande på de stora utgivarna, kostnaden för att publicera open access i journaler som inte är open access across the board är ju obscen. Så utgivarna hittar ju bara på nya sätt att tjäna in samma pengar som innan, samtidigt som alla inte kan publicera med open access, vilket leder till att svindyra prenumerationer fortfarande måste upprätthållas.
Om ni ser utgivarnas beteende som ett problem, har ni tänkt på några specifika åtgärder för att försöka åtgärda problemet? Om ni inte ser utgivarna som ett problem, hur motiverar ni detta? Att arkivera och tillhandahålla rådata är ju en sak, men att arkivera och tillhandahålla publicerad forskning är ju rent tekniskt och kostnadsmässigt (iaf om man ska tro på
PeerJ och deras modell) ingen större utmaning idag. Peer-reviewers och editors består ju redan till störst del av aktiva forskare så där behöver man ju inte förändra mycket. Ett problem är ju givetvis att namnkunniga journaler har prestige som lockar, men
Frontiers har ju på mycket kort tid lyckas ganska bra samtidigt som de fortsätter att expandera till nya ämnesområden. Ser du/ni direkt ekonomiskt stöd till ideella föreningar som t.ex. frontiers som ett bra alternativ?
Ber om ursäkt för den långa texten, blev bara väldigt glad över er politik på området, jag har många ytterligare frågor, men tror att många av dem är för specifika för att ta upp här.
Jag får tacka för dina ganska utförliga svar på mina frågor. Tyvärr är det ganska tråkigt att se hur svar rörande invandring och integration mest blir till upprapningar av floskler och strikt upprätthållande av en så "korrekt" människosyn som möjligt. Hade svaren rörande forskningspolitiken varit på samma låga nivå skulle din text mest bestått av oneliners så som: "mer pengar till forskning", "vi ska bli bättre på forskning", "mer, bättre forskning i Sverige!", "vår forskning ska effektiviseras och specialiseras", etc.... Nu är jag dock tacksam för de ganska specifika ideer ni har på området forskning och om ni kan uppgradera det nuvarande smömoset som du kallar invandringspolitik till en dylik nivå så att det handlar om konkreta, utvärderingsbara förslag så skulle iaf jag bli väldigt glad.