Är alkoholism en livsstil?

Man väljer inte att ha en sjukdom, däremot så kan man välja om man ska dricka eller inte. Ingen vaknar bara upp en morgon och har fått sjukdomen alkoholism. Precis som att ingen med anlag för fetma plötligt vaknar upp en morgon och väger 200 kilo.

För att komma dit måste man aktivt dricka/äta MYCKET samt ofta. Anlag till att utveckla beroenden, övervikt eller vad det nu kan vara är knappast en sjukdom, kallas för gener. Sen att det liknar ett sjukdomstillstånd på många sätt och vis är kanske inte så konstigt när man har åtagit sig ett fysiskt beroende som bryter ner både kropp & själ.

Ingen väljer att få cancer men alla som dricker väljer att dricka. Att dessa personer som efter åratal av supande inte kan sluta och går runt som vrak (vilket får dem att se se sjuka ut) gör det inte mer till en sjukdom för det. Alkisar och missbrukare känner sig kanske lite bättre när dem kan skylla på ”sjukdomen”.

I mina öron låter det mest som en patetisk utsäkt. Gener för alkoholsm? Missbrukspersonlighet? Då så, sup inte och knarka inte. Jag har vissa mindre önskvärda anlag så jag får helt enkelt avstå eller ta konsekvenserna som ett missbruk medför. Har jag gjort också men det var inte värt det och höll på att förstöra hela mitt liv.

Valdebatt sluta helt. Även om jag kan känna ett litet sug vissa mörka dagar så är det ingen magisk sjukdom som tvingar mig till att knarka, hur är det möjligt?

Ont: Fortsätter du så kommer du att dö, hoppas jag att du är medveten om. Så du är alltså klar med livet i princip? Du vill inte uppnå någonting mer, inga drömmar, hopp eller mål, bara supa skallen av dig tills du trillar av pinn? Vad ska det vara bra för? Varför dra ut på lidandet när du lika gärna kan avsluta det nu? Uppenbarligen har du gett up och förlorat slaget om livet.

Du kan fortfarande vända detta, inte för sent!👍

Helt enig i allt du skriver. Därför anser jag också att TS har rätt, det är inte en sjukdom - det är en LIVSSTIL. En rätt soft livsstil faktiskt, när man precis som du skriver i sista stycket har uppnått allt. Vad är det för vits med att äta kruskakakor och späka sig på allehanda vis för att kanske i bästa fall få några år extra på slutet, när man kan ha det gött här och nu? Så ser jag på det iaf.

Faktafel, för att bli beroende av en substans så måste du inte nyttja stora volymer utan det ligger på omstruktureringen av synapser.

Givetvis har alkohol en psykisk likväl som fysisk inverkan men det är ingen livsstil, det är en sjukdom. Ungefär som att säga att funktionsnedsättning är en livsstil och inte en sjukdom.
Hur tror du det känns för omgivningen att du skulle vara konstant berusad, bra?
Är tinnitus, tics, inre demoner också en livsstil? det går ju att träna/arbeta bort.

För att bli alkoholberoende behöver man bli onykter ofta. Det är onykterhetens upprepning som skapar förändringar i hjärnan och ökar bla dopaminpåslaget markant ,mycket mer än en normaldos dopamin.

Om jag utgår från trådstarten så kan alkoholismen i TS fall absolut vara en slags livsstil. Den influerar vilka val du gör dagligen, vad du valt att arbeta med och hur du spenderar din fritid. Ser inget problem i det hela om du är genuin i dina val att konsumera mycket alkohol och accepterar de konsekvenser det oundvikligen får.

Här ligger jag och dricker folköl för att lindra bakfyllan, snart blir det en flaska rött sen kör vi på det starkare artilleriet.

Ringway, hade varit kul att få en lägesrapport från dig!

Vilka är favoriterna bland stadens sunkkrogar? Är det på Söder du håller till mest?

Länge sedan jag var här, är tillbaka på jobbet och dricker som vanligt, ser det inte som en sjukdom. Utan är självvalt. Än så länge mår jag bra av det men jag vet att kroppen kommer ta stryk.

Trist att Björn Paulsen lämnade? Kändes som en klockren spelare för oss

Okej lite on-topic också; hur mycket suger du i dig på en dag?

Självklart saknar jag honom, men mest Kennedy. Jobbar jag en halva whiskey och några öl. Ledighet lite mer

Japp på söder

Återställare hjälper mot bakfylla samt mycket vatten när man dricker