Ni i 18-25års åldern - hur mycket/lite pengar har ni?

Nu är jag några månader äldre än ämnet för tråden. Men kanske kan bidra med lite motivation till 18-åringarna där ute.

Precis fyllt 26 år.
Får ut 30k.
1,35m på avanza.
380k på sparkontot just nu (Ska användas inom snar framtid).
Bostad värd 3m, äger själv.
Bil värd 80k.
Lån 2,1m.

Med lite motivation och aktier går det bra att få undan en fin buffert, vinster från bostäder hjälper till.

.

Har i princip haft ett snitt på 600k i årslön sen 2015, och innan dess relativt bra. Ja, jag lyckades med det själv. Har låga fasta kostnader, ligger på runt 4000kr med allt(garage,försäkringar, boende, el, bredband med mera). Har inga barn än. Det har aldrig varit svårt att spara. Säg att jag har ut i snitt 33k/månad. Först ryker 4000 i fasta, sen mat kanske 3500kr, bensin någon 1000 lapp sen övrigt några 1000 så landar det på max 15k och då har jag ändå levt bra(som jag anser)

Summa summarum: Jag har haft hög lön i tidig ålder samt låga fasta kostnader.

Reste mycket och pluggade utomlands för hela CSN slanten, jag maxade ut det rejält utan någon ångest alls– finns ju inget billigare lån att ta i Sverige så rekommenderar det starkt!
Därför hade jag inget riktigt sparande förens jag blev 25 och började drömma om ett hus på landet. Är 27 nu, deltidsjobbar och pluggar vidare på uni.

Lyckas spara ihop lite mer än 100k per år, delar upp pengarna i 3 kategorier: "emergency–konto" som räcker för att bekosta nödvändigheter i 6 månader. "Mål och dröm–konto" som ligger och puttrar i räntor på bland annat SVEA ekonomi. Resten av pengarna investeras in i fonder, peer-to-peer lån och aktier (riktiga lekpengar vilket är något som –enligt mig– får ta större plats i vardagen ju längre ifrån pensionsåldern man är...).

Har dessutom känt att ju mer organiserad ekonomin är desto roligare blir det att spara, och när det är roligt så är det ju då motivationen växter till sig och grejer börjar hända!

Angående det fetmarkerade; Är det här någon ny trend bland oss 90-talister eller är det ett sammanträffande att jag också börjat tänka så och är 25?

Har vi blivit kollektivt maniska i berättelsen om landet? Kanske som något slags undermedvetet uppror mot den gängse uppfattningen om den urbana, moderna ungdomen?

Hade väl egentligen inget större sparande fram tills att jag fyllde 25 år och på något konstigt vis kände lite extra för att införskaffa mig själv ett hus på landet? Jag vet inte varför men suget bara föll in!

Jag fick 30.000 kr av mina föräldrar på 18-årsdagen och förvaltade dessa rätt väl. Sedan brände jag bort mig rejält på ett antal dåliga aktieaffärer. Åren gick utan något större sparande men när jag fyllde 25 så slinte det i skallen och jag fick som av en händelse ett stort sug efter en kåk på landet?

Är 28 nu och har snart sparat ihop tillräckligt för att köpa mig en gård med lite mark till

Nej det är inte det viktigaste, du din hedonist.

Lyssna inte på den fjanten utan kämpa på, låt dig aldrig korrumperas av dessa.. ateister?

Antar att många fler har blivit välbemedlade nu på senare tid. Hur ser det ut i dagens läge för er gott folk?

Jag tänkte besvara tråden efter din bump men konfronterades omedelbart med det otäcka faktum att jag inte längre är under 25, och således ej kvalificerad.

Ajdå, du får vänta 5 år till sen kan du posta i den andra tråden https://www.flashback.org/t2887399

Jag är 30 år. Har ca 250 000 i fonder. Pytsar in ca 10 000 varje månad.