Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 7
  • 8
2017-12-11, 18:33
  #85
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Lantbruk
Ett av många exempel:

Jag ska gå och handla vid min lokala ICA-butik. Innan jag går in ser jag två små flickor lägga upp hembakade kakor och bullar och saft på ett bord, och jag inser att de vill sälja det till människor som kommer till affären. Jag går in och handlar och när jag går ut igen så försöker flickorna att flytta bordet från dess ursprungliga placering och de försöker bära bort det till ett ställe under ett utbuktande tak på en intilliggande byggnad (av förmodad orsak att de vill stå i skugga och inte i solsken och sälja sina bakverk). När jag ser detta så ställer jag ner mina varor på marken, går fram till flickorna och frågar om de behöver hjälp att bära det (för dom) tunga bordet. De fnittrar till och nickar på deras huvuden, och jag tar tag i bordet och bär bort det till skuggan. Två pensionärer stirrar konstigt på mig, en medelålders kvinna stirrar konstigt på mig, flickorna stirrar konstigt på mig. Alla verkar tycka att jag är konstig, läskig, creepy. Jag känner av den lite spända stämningen och försöker lätta upp den genom att köpa några av flickornas kakor.
Detta hjälper dock inte.

Vad gjorde jag för fel?

Du bemöttes dåligt för att... folk tittade på dig?
Citera
2017-12-11, 19:11
  #86
Avstängd
BambaNinjas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Katzyn
Hur gammal är du? Jag är en "normal" tjej som var tillsammans med en kille med Aspergers en period.

Gud vad god du är! Här ta en godhetsmedalj!

Citat:
Det tog slut men inte p.ga hans Aspergers. Det beror nog mycket på vilka miljöer man rör sig i. Desto äldre jag blir desto högre tycker jag taket blir för att bete sig udda, men å andra sidan rör jag mig bara i akademiska kretsar där en ganska hög nivå av nördighet är förväntat.
Beror mycket på vad det är som avhandlas i den aaakademiska miljön. Är det genusvetenskap skulle jag vilja påstå att det mera är en bunte diagnoser som är viktigt. Helst någon slags oförmåga att inte se allt i svart-vitt.
Men var det medicin eller fysik godkänner jag det du skrev.
__________________
Senast redigerad av BambaNinja 2017-12-11 kl. 19:18.
Citera
2017-12-11, 22:00
  #87
Medlem
Plugga in koder. Prova dig fram. Det är ett livslångt lärande men med tiden blir det lättare eftersom man vet mer hur man ska bete sig. Man blir mindre konstig med tiden.

Helt beroende på hur stora svårigheter man har dvs. Jag har haft svårt med ganska mycket men en hel del märks inte utåt mer. Man får spela med liksom. Däremot är jag fortfarande lite udda men med rätt människor är det bara att vara sig själv. På arbetet blir det mer att man tänker efter. Om oväntade saker händer och mina inre "rutiner" kackar ur så får jag lite svårt att hamna rätt igen. Jag hatar verkligen när något rubbar mina cirklar. Det leder till att jag är väldigt eftertänksam och analytisk för att undvika problem. Jag har dock ingen bekräftad diagnos. Var på gång med en utredning men det kom annat ivägen så det blev aldrig av. Däremot får jag alltid väldigt höga resultat på alla jävla tester.

Det är dock mycket lättare att vara aspig i norra Sverige än i södra delarna. Där uppe håller vi inte på med en massa jävla kramar och artighetsfraser hit och dit. I södra delarna ska alla kramas fram och tillbaka och man vet inte hur man ska bete sig. Första tankarna som svischar förbi i mitt huvud när man träffar folk är "jaha, ska jag behöva krama denna här? När? Nu? Hur? Och sen då?". Typ.
Citera
2018-03-28, 05:09
  #88
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ratad
Att be någon med aspergers att sluta tänka i sociala samanhang är som att be dem sluta andas. Vi gör ofta fel. Jag blev tvungen att lära mig hur man umgås med andra människor genom att först ta in sociala koder (gärna genom TV och böcker/serier samt egna observationer), dissekera dem och tona ner dem (man kan inte gärna bära sig åt som Snake Plissken i verkligheten (eller jo, det gör jag visst om man retar upp mig)) och sen testa dem på folk. Slitigt javisst men efterhand så började andra få uppskatta att jag är så lugn, balanserad och insiktsfull. Det kom som en chock och tog tid att vänja sig vid.

Som en person med aspergersdrag så har jag lärt mig hur normala vill ha det. Jag förstår långtifrån allt men kunskapen jag har är bra för självförtroendet så det är inget jag ältar. Hjärnans uppbyggnad är inget man kan göra så mycket åt och det är ett bra test för alla de där människorna som påstår att de gillar "spännande, udda typer" (de är oftast de mest lättkränkta, bittra konservativa personer som finns).

Tyvärr är jag nog rätt konstig när jag känner mig avslappnad bland människor jag trivs med, jag kanske tar fram min rätta personlighet? Jag har en förmåga att vara tramsig och ofin.

Jag ger inte mycket för bokstavsdiagnoser. Har själv fått aspergers syndrom men anser att föräldrarna har största ansvaret. När jag var ca 1 år dog min mormor i hjärtinfarkt. Har gått på bup för att jag var ett speciellt barn med spciella intressen och orolig. Mina två psykologer har hela tiden varit övertygade om att det egentligen hängt på föräldrarna. när jag börjat skolan, fick jag hur många diagnoser som helst. Stanin one, barndomspsykos av autypisk typ, perscptionsstörningar och fixeringsstörningar. Dessa stämplar fick jag i lågstadiet, några år senare aspergers syndrom. Och har aldrig haft nån nytta av diagnosen. Är dessutom den enda i säkten med aspergers. Vilket stärker min skeptsim. Chritoffer Gillberg o co har fått på hjärnan att det ska vara genetiskt och inte ha nåt med uppväxtmiljön att göra. Men jag börjar undra. Idag lever jag ett vanligt liv. har många vänner, många är frispråkiga, närhet och beröring är livsviktigt för mig...........
Citera
  • 7
  • 8

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback