Hur uppkom feodalismen och varför?

Jag undrar hur feodalismen uppkom och varför? Hur påverkade detta människorna som levde på den tiden och vad fick det för konsekvenser? Vad spelade kyrkan för roll?

Ja ni hör, jag vill ha svar på ''de svåra frågorna''. Jag tycker även att ämnet är intressant och vill lära mig mer.

Mina baskunskaper är väl att feodalismen uppkom på så vis att adelsmän på 1000-talet samlade på sig bönder som bodde i ''häraden'' området. Dessa bönder betalade skatt till adelsmannen i utbyte mot beskydd. Adelsmannen i sin tur kunde betala skatt till en kung i utbyte mot beskydd.
Kungen var beroende av sina adelsmän på så vis att de försåg honom med proviant.
Kyrkans del i det hela vet jag inte förutom att de åberopade att kungen vart utsedd av gud att styra riket...

Jag gjorde ett arbete om detta för många många år sedan och har ett svagt minne av att det var kungens sätt att betala sina adelsmän, istället för att få pengar av honom så fick de delar av hans land.

I varje "delstat" så fick adelsmännen stifta egna lagar osv, vissa hade till och med egna mynt.

Det finns nåt som heter "google". Dessutom finns bra historiefora, tex skalman.

Jaha, men då så. Då var det väl dags att stänga ner historiaforumet, det finns ju google trots allt!

On topic: det finns en tråd för läxhjälp

Feodalism verkar på många sätt vara nära nog ett naturtillstånd. Bönder idkar jordbruk, och får "beskydd" av en krigarklass i utbyte mot mat/arbete/annat. Krigarklassen finns på olika nivåer, med större makt ju högre upp på stegen.

I just Europa uppstod proto-feodalism när romarriket föll. Romarriket hade erbjudit beskydd genom legionerna och statsförvaltningen, vilket möjliggjorde långväga handel utan att bli rånade av stråtrövare, möjlighet att ha slavlatifunder utan att slavarna gjorde uppror och allmänt avmilitariserat samhälle där städer saknade statsmurar. När så romarriket föll (vilket var en långsam och ibland oklar process) uppstod en ny härskarklass som ersatte romarna. Ibland var det lokala stormän med hög inblandning romerska ämbetsmän, ibland var det främmande erövrare som germanska folkslag. Härskarklassen begärde "skatt" från folket, och typiskt sett i form av arbetskraft. Folket fick jobba på sin egen jord 4 dagar i veckan, och på härskarens jord 3 dagar i veckan - eller med att bygga hans borg, vägar etc. (Exakt antal dagar och arbetsuppgifter var en evig stridsfråga och varierade oerhört).

Kyrkans roll var att hålla sig vid liv, och det gjorde man genom att ställa sig in hos de olika stormännen. Präster anslöt sig till "hoven" som skrivare (skrivkunnigheten föll efter västroms fall som en sten), rådgivare, lärare och gudomligt alibi. Med tiden kunde prästerna börja påverka både stormannen och hans hov.

Framemot 800-1000-talet kom stigbygeln in i bilden, och möjliggjorde riddaren. Långt kraftfullare än en krigare till fots, men det ställde också högre krav på träning, utrustning och inte minst hästar. Nu började den feodala strukturen bli mer enhetlig, med riddare i botten och hertigar/stormän högre upp. Kungar började uppstå och bli verkliga maktfaktorer istället för galjonsfigurer som tidigare. Under denna tid fick också kristna kyrkan större ställning genom att byggande av kyrkor och kloster blev en prestigekamp - var man hertig av Normandie måste man bygga kyrkor för att visa att a) man var rik och b) man var kristen (exakt vad "kristen" innebar var dock mer oklart ...).

Feodalismen anses generellt ha varit en tämligen statisk tillvaro med få tekniska utvecklingar. Det fanns undantag, men över lag innebar feodalismen 800 år då Hell's Angels-medlemmar på landsbygden (riddar- och adelsfamiljer) styrde över länderna, inte stadslevande människor.

I och med att kungamakterna stabiliserades, handeln återupptogs och befolkningen ökade (med avbrott typ digerdöden) blev feodalismen allt mindre effektiv. Bönder började betala med pengar istället för arbete, de lokala stormännen kompletterades med kungliga ämbetsmän (vilket ledde till åtskilliga inbördeskrig) med mera. Kanonen, som var svår att framställa men kunde blåsa bort en riddarborg på en eftermiddag, gav kungamakten ett gigantiskt försteg framför de lokala stormännen.

Feodalismen i Östeuropa gick dock annorlunda än Västeuropa och överlevde långt längre. Iran/Persien har jag för mig hade ett mycket feodalt system. Och Japan var, bortsett från kristendomen och hästarna (Japan är för bergigt och skogigt för kavalleri), förvånansvärt likt västeuropa. När portugiserna introducerade kanonerna tog det inte lång tid för shogunatet att krossa alla stormän.

Varför?
Feodalismen uppkom väldigt naturligt efter Vikingatiden i Europa.
När riddarkulturen startade så var helt enkelt för svårt för kungar och andra ledare att kontrollera landet vilket gjorde att man var tvungen att lita på vasaller och allianser inom länderna. Tack vare barbarer så skaffade lokala herrar arméer vilket gjorde att dom kunde kräva mer makt och mer eller mindre göra vad dom ville.
Ett sätt att kontrollera alla riddare/herrar som härjade runt var då för kyrkan att lägga in heliga regler för riddarna så som skulle sköta sig

Det kan dock tilläggas att Sverige aldrig riktigt har haft feodalism fullt ut förutom väldigt korta stunder och platser.

Som sagt, när centralmakten och penningekonomin kollapsade med romarriket uppstod feodalismen som en sorts decentraliserad maktutövning med naturaekonomi.

Observera dock att som (nästan) alltid är det hela omtvistat. Diskussionen om feodalismen är inte avlsutad.

Helt korrekt. Det finns/fanns en akademisk debatt kring hur feodalismen faktiskt fungerade i Europa. Vissa har en mer traditionell syn på saken medan andra intar en helt annan position där man snarare pekar på att kungarna inte var så pass svaga samt att kyrkan var en av de större bidragande krafterna kring fenomenet.

För den senare ståndpunkten rekommenderar jag läsning av Fiefs and Vassals (1994) av Susan Reynold's.

Samt att feodalism fungerade olika i olika länder. Wilhelm Erövraren gjorde sig efter 1066 till formell ägare av all mark i England och tvingade alla riddare att svära lojalitet till både den lokale hertigen (som gav dem jorden) och kungen - medan den franska feodalismen gick ut på att riddaren enbart svor lojalitet mot den lokale hertigen. Sedan är frågan om "feodalism" ska vara begränsat till kristna länder, västeuropa, europa eller alla länder med feodal struktur. Japan var till shogunatets införande ett praktexempel på feodalism, men utan kristendom (ok, kristna missionärer hade börjat dyka upp under 1500-talet men förändrade inget på djupet) och utan externa krig.

I gruvdistrikt fungerade dessutom feodalismen helt annorlunda än med jordbruksmark. Och vi ska inte gå in på hur städer eller handelsmässor reglerades inom det feodala systemet. Kortfattat var det ett juridiskt kaos, vilket oftast löstes med våld.

Sedan bör påpekas att Östrom aldrig gick in i en feodal fas utan behöll centralstaten, byråkratin, läskunnigheten och en stående, betald, militär i tex södra Italien, Grekland och Balkan. Så hela Europa var aldrig feodalt.

Läste härom veckan Feodalismens uppkomst i Västeuropa av den numer framlidne Aron Gurevitj. Kompletterar med lite kunskap ur den boken, till ovan redan skrivna.

Feodalismen var, enligt Gurevitj, något som växte fram som en syntes mellan det gamla arvet av det sammanfallna romerska samhället och dåtidens rådande "barbarsamhälle" och att feodalismen mot bakgrund av detta måste förstås. I boken arbetar han sig systematiskt igenom (vid tiden när den skrevs) rådande teorier om uppkomsten till feodalismen. Han menar att det givetvis, precis som vid alla stora samhällsomvälvningar, har att göra med flertalet sammanflätade orsakskedjor. Men mest avgörande, ja, det var en sociologisk sådan. Gurevitj menar nämligen, med stöd i flertalet exempel, att när barbarfolket flyttade in på gammalt romerskt område, så upplöstes så småningom de stam- och släktgemenskaper som tidigare varit kutym. Dessa gemenskaper var i sig själva väldigt rigida och konserverande, där förändringar sällan skedde och om så, väldigt långsamt. Men omvälvningen blev stor, samhällena växte i storlek och när de tidigare gemenskaperna var tillräckligt uppluckrade, tvingades mer eller mindre den jordägande att söka sig till andra typer av gemenskaper; som att ställa sig under en mäktigare person, exempelvis. Detta var en växelverkan, där "lojaliteten" så sakteliga försköts från stammen/"familjen" till senioren.

Tidigare hade stamkollektivet gemensamt kunna bruka både åkerhacka och krigarsvärd, men att dra ut i krig och lämna åkern obrukad vore förödande, vilket skulle vara fallet utan stamkollektivets samarbete. Den obligatoriska militärtjänstgöringen bidrog till att bönderna slöt sig i större kollektiv frivilligt, antingen med jämbördiga eller under en skyddsherre, vilket gjorde det möjligt att undvika förpliktelserna att dra i krig, samtidigt som man åtnjöt beskydd från omvärlden. Men den ekonomiska och militära makten började alltså att centraliseras i och med detta. De personliga relationerna började som tidigare varit horisontella, började bli allt mer vertikala.