Citat:
Ursprungligen postat av lucas2.0
Alltså, det här är bara bisarrt naivt. För det första underskattar du extremt mycket svårigheten i att lönnmörda personer som har resurser att skydda sig, som sagt Hitler överlevde konspirerande stormakter plus otaliga interna konspirationer. Dessutom, om du inte har något riktigt försvar så blir du ockuperad på en vecka, och den angripande makten kan döda 10000 oskyldiga civila + diverse politiker för varje person hos anfallaren dina lönnmördare lyckas dekapitera. Den med mest vapen har ett extremt överläge.
Dessutom rör du dig i en sfär där pengar inte nödvändigtvis löser alla problem eftersom man inte har så stor nytta av pengar när är död - du skulle knappast acceptera 1000000 i utbyte mot att spränga dig själv. Även köpta soldater gör kalkylerade övervägande och skulle knappast ge sig på ett kamikazeuppdrag som att försöka nästla sig in i Hitlers bunker oavsett hur mycket de fick betalt, de som riskerade livet för att mörda Hitler drevs inte av monetär vinning som en legosoldat, de var beredda att offra livet för ett högre mål. Allt som allt verkar din idé vara tämligen ogenomtänkt. Det är ju dessutom knappast en ny idé och anledningen till att den inte utgör grundstommen i länders invasionsförsvar kan relateras till dess meriter...
Du har rätt i att om en nation faktiskt anföll ett libertarianskt Sverige med mitt försvarsföretag skulle det bli jävligt blodigt och plågsamt, precis som det skulle bli om en nation anföll sverige idag. Därför måste fokus ligga på att avskräcka nationer från att anfalla, och just det tror jag mitt försvarsföretag vore effektivt för. Det hela är en cost/benefit-analys, och riskerar man att mördas som diktator om man anfaller Sverige blir "cost"-sidan ganska stor och man anfaller gärna ett annat land istället...
För övrigt ställer jag mig tveksam till att andra nationer gjorde seriösa försök att mörda hitler. Tveksam för att om operationen misslyckades så skulle Hitler ge tillbaka med samma mynt, dvs försöka mörda de styrande i exempelvis storbritannien. I ett libertariansk Sverige skulle det inte finnas någon att ge tillbaka på eftersom inga styrande finns. Företagsorganisationen inom försvarsföretaget måste därför lösas på något sätt så att ingen "styrande" går att hitta och hämnas på.
Om den ockuperande makten försöker sig på utpressning genom att mörda x antal personer per person lönnmördarna tar livet av så är det ändå ett ganska billigt pris jämfört med ett traditionellt krig. Lönnmördarna är också instruerade att avsluta sitt uppdrag no matter what, och det har man gått ut med offentligt. Diktatorn står då fortfarande under konstant dödshot trots sina utpressningar och det gör det ännu mindre lockande att anfalla Sverige. Börjar lönnmördarna närmar sig är jag säker på att diktatorn drar tillbaka sin armé i hastiga tag. Men som sagt det viktigaste är att hindra kriget från att bryta ut från första början.
Du säger själv att Hitler utsattes för interna konspirationer, och det är just dom som ska utnyttjas och stödjas med pengar, intel, spioner, flyktväg och material. Alla som inte stödjer kriget är Sveriges vänner och vet om att vi hjälper dem bara vi får frågan. Bara det borde göra en diktator tillräckligt paranoid för att inte anfalla Sverige, ty gjorde han det vet han inte längre vem som han kan lita på.
Dessutom så kanske självaste diktatorn/överbefälhavaren är väldigt svår att mörda pga all säkerhet runt om kring. Men inget land har kapacitet att ge 100 % skydd åt alla i toppskiktet av statsapparaten. De vet givetvis om detta och skulle förmodligen göra sitt yttersta för att övertyga diktatorn om att inte anfalla Sverige. Lyssnar han inte på dem är de välkomna hit till sverige under skyddad identitet istället för att stanna kvar under diktatorns befäl och riskera mördas av lönnmördarna. Även en diktator skulle få extremt svårt att samla ihop stöd bland sina närmaste för att anfalla Sverige.
När ens eget liv står på spel vill man oftast inte vara med och leka längre. Den galne diktatorn skulle förmodligen snabbt stå ensam då resten flytt av rädsla för sitt eget liv.