Korkat att vara ateist

Tråkig, ologisk och osann kanske vissa tänker när den kristna tron kommer på tal. I Bibeln säger Jesus: "Jag är vägen, sanningen och livet" (Joh 14:6). Där kan vi också läsa att människan skapades för att ha gemenskap med Gud, fadern. När den relationen saknas uppstår ett tomrum inombords som vi försöker fylla med nästan vad som helst, ibland med rent av destruktiva ting, i strävan efter harmoni, lycka och en mening med livet. Om det skulle vara så att vi inte föddes av en slump så borde det ju rimligtvis finnas någon mening med allting.

Tänk om Jesus faktiskt finns

Teologen och filosofen Paul Tillich beskriver tre typer av fruktan människor bär på; fruktan för meningslöshet, för döden och för skuld. En del kanske säger: "Det är bra för dig att ha din kristna tro, men den är inget för mig." Tänk om Jesus faktiskt finns och om han dog för att vi ska få det vi gjort fel förlåtet. Tänk om relationen med Gud innebär att vi har en oerhört kärleksfull, himmelsk far som är totalt obegränsad och som kan öppna till synes stängda dörrar och göra det omöjliga möjligt. Om detta dessutom resulterar i ett evigt liv efter vår tid här på jorden så går vi ju, med det resonemanget, miste om det största och mest fantastiska vi skulle kunna vara med om både här och nu och i ett evighetsperspektiv. I 1 Johannes brev 5:13 skriver aposteln Johannes: "Detta skriver jag till er som tror på Guds sons namn, för att ni skall veta att ni har evigt liv."

Gud har inte lovat oss ett enkelt och smärtfritt liv här på jorden men ett spännande, glädjefullt och rikt liv som förvandlar vårt inre och som förhoppningsvis även resulterar i kärleksfulla handlingar mot våra medmänniskor. I det andra Korintierbrevet 5:17 står det: "Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit." Att förvandlas kanske låter skrämmande, men den förvandling som sker när vi tar emot Jesus är bara till det bättre. Lite längre fram i den här bibeltexten nämns de "andliga frukterna" som är en följd av detta.