Ge oss in i twitter-debatten

Helt sant. Dock så hindrar det inte att man kan använda Twitter på andra sätt. Man får inte begränsa sig till att tro att en block förändrar något, det har faktiskt väldigt liten betydelse att man bli blockad. I praktiken innebär det att det försvårar lite för en själv att hitta personens Tweets, man kan inte retweeta personen och personen ser inte det du skriver (detta är nödvändigtvis inte en nackdel för dig).

Hittade ett roande exempel på när vänsterhyckleriet exponeras med efterföljande Twitter-fiasko.

Bakgrunden är att vänsterns gullegris Jason Timbuktu var invigningstalare på årets Stockholm Pride Festival, och då ägnade den mesta tiden åt att spy galla över svenskt näringsliv och dess dåliga skattemoral.

Rebecca Weidmo Uvell skrev då ett förintande inlägg på sin blogg som visade Timbuktus pinsamma hyckleri genom den skatteplanering han ägnat sig åt genom sina sju bolag. Hans löjeväckande politiska ambitioner får sig också en känga.
http://www.uvell.se/2015/07/30/andra-ska-bidra-27800635

Därefter vidtar Twitter-kommunikation mellan Timbuktu och Uvell, där Timbuktus försvarar sig med att han har handlat i enlighet med lagen. Att även näringslivet handlar enligt lagen, och hyckleriet i att ägna sig åt något som man gjort en karriär på att kritisera möts av lama protester som snart tystnar.
https://twitter.com/jasontimbuktu/st...51733390667777

Detta såg också jag igår. Brukar läsa Uvell med stor behållning. En skarp och elak kärring som slår hårt! Nu har hon Timbuktu på gaffeln, men det återstår att se om fin-medierna vågar/vill följa upp med ett rejält drev mot sin egen kelgris, den creddige Timbuktu som säger och gör allt rätt.

Att Åkesson äter kräftor med Ultima Thule är storslam i klass med "järnrörsgate", men att snitsige Timbuktu själv gör allt han kan för att slippa betala för den allmänna välfärden, de ökade klyftorna, de svagas möjligheter och den härliga mångkulturen, det ska vi nog inte räkna med att vi får se i finmedia any time soon....

I samband med aktuell tråd blev av en händelse mina egna Twitter-engagemang uppmärksammade .. På Twitter.

Ett par tråkiga trådar, som rör denna och en annan Flashback-tråd:

Marcus Jerräng:
https://twitter.com/blisk/status/628838095027372032
https://twitter.com/blisk/status/628836355297165312

Kim Ahola:
https://twitter.com/kimthecynic/stat...61870267949058

Vi får väl försöka se objektivt på detta nya fenomen och kalla det för ett "initierande av Flashback-Twitter integrationen."

Detta kanske redan svarats på, men kan någon isåfall citera? -Är inte Twitter begränsat med antal tecken? Och, kan man länka saker?
Funkar verkligen en intelligent debatt där? Det känns fördummande.

Max 140 tecken, bilder kan bifogas och likaså länkar.

Och ja, debatten är ofta väldigt ointelligent eftersom argumenten kondenseras så hårt.

Precis! Det är därför vänstern älskar twitter! Man behöver bara formulera sig i slagord! Flashback och andra forum blir så jobbiga, för efterhand som en diskussion pågår och motargument anförs, blottställs ignorans, okunskap och kretinism på ett närmast smärtsamt sätt. Vänstern trivs med slagordsformen.

Det blir lite surrealistiskt bara när Lars Ohly länkar till en skärmdump på denna Flashback-tråd, utan att länka till källan:
https://twitter.com/OhlyLars/status/629189695600263168

Taktik som utövas på Twitter är i vanlig ordning otaliga försök att underminera trovärdigheten för meningsmotståndare. Det anförs aldrig en diskussion som leder till insikt utan det handlar mycket om att tävla om att hitta flest motsägande citat ifrån meningsmotståndare och på så sätt försöka förlöjliga dem. Oftast är det politiker som förlöjligas, på ett eller annat sätt, och det är meningslöst att försöka påvisa det absurda i att rota fram citat i andra sammanhang som används emot individer i nya sammanhang.

Personligen tycker jag att det är ett kommunistiskt beteende att lägga så stor fokus på att misskreditera meningsmotståndare och dess trovärdighet, istället för att diskutera sakfrågor och att försöka hitta en bra framtida lösning på ett problem. Twitter duger dock inte till mycket mer än ironi, satir, skämt och nedvärdering av meningsmotståndare. Det är ett perfekt tillhåll för de som inte söker debatt med målsättningen att uppnå insikt och resultat.

Många saknar förmåga att diskutera ett ämne sakligt utan att krydda debatten med sin Ad Hominem-tourettes. Ibland blir det på en komisk nivå, t.ex. Centerpartisten Andreas Bjurström (@Olstorpa).

Överdrivet fokus på person, på motpart i debatten, är ett fenomen som sträcker sig över hela den politiska skalan men jag vill ändå hävda att min uppfattning är att det är mest signifikant för "vänstern" (bland officiella och autentiska konton, som twittrar med eget namn), och med vänstern menar jag i detta fall allt från S till V till F! och alla dess sympatisörer.

Individer som praktiserar denna metod att debattera på blir naturligtvis provocerade av anonymitet, ett anonymt konto är för dem synonymt med hat.

Det går ofta hand-i-hand med vanföreställning och övertron på att (onda) symboler och enskilda begrepp symboliserar en komplett ideologi och att när en motpart använder symbolen eller begreppet så har de en "komplett bild" av den de argumenterar mot. Skriver du t.ex. No-Go zon, svenska värderingar, tolkningsföreträde, massinvandring eller kastar in en mjölk- eller grod-symbol så har de "facit" om dig som person.

Med denna kunskap och insikt i bakhuvudet så kan man enkelt finna ett par enkla sätt att missbruka/utnyttja fenomenet så att det slår tillbaka.

Ponera att man diskuterar med en person med Ad Hominem-mani om valfritt ämne, med ett hyffsat "normalt" konto (ingen provocerande profilbild; inga symboler i profilnamn etc.). Använd inga tabu-belagda (enligt vänstern) begrepp och diskutera sakligt. Ad Hominem-hjonet kommer kanske trivas som fisken i vattnet, en utmaning (!), håll i minnet att hjonet hela tiden försöker analysera vem du _är_; vilken ideologi du har, vilket parti du röstar då, är du rasist eller antirasist etcetera. Ett Ad Hominem-hjon kan inte diskutera utan att veta "allt" om den person den diskuterar med, oavsett ämne.

Utan förvarning byter du profilbild och profilnamn, släng t.ex. in en extremt symbolisk profilbild och byt profilnamnet, släng gärna in en svensk flagg-emoji. Detta kan du göra när känslan av att diskussionen/tråden håller på att upphöra, gör det nästa dag om tråden har lockat fler personer och du misstänker att tråden kommer att "leva" ända tills imorgon.

Ad Hominem-hjonet kommer att bli totalt förvirrad, och även förnedrad av att ha diskuterat sakligt med en "svärjevän". Du kommer troligtvis att bli blockad omedelbart, så att du är beredd på det.

Det kan också vara roligt att göra tvärtom: gå in i trådar som "svärjevännen" (OBS! bara på profilegenskaperna) och ta tacksamt emot alla påhopp baserat på antaganden som hjonen gör angående dig. Skriv inget provocerande eller direkt relaterat till varken politik eller typiskt "sverigedemokratiskt", utan ställ mest sakliga frågor utan att vara oförskämd. När du har blivit påhoppad tillräckligt mycket så byter du till en neutral profilbild och ett neutralt profilnamn (detta slår även igenom på historiska inlägg) och vips så ser det i tråden ut som att ett gäng hjon har hoppat på dig helt utan anledning, och hjonen kommer då få en del att förklara

Det är såklart tröttsamt att hålla på så här hela tiden, så beräknat, vilket gör att man snabbt faller in i ett förenklat mönster: Jag själv personligen har på ett av mina Twitter-konton för vana att ungefär 2ggr i veckan byta både profilbild och profilnamn enligt beskrivning ovan. Jag håller inte koll på specifika trådar jag är delaktig i utan ibland träffar man rätt och ibland blir det fel effekt, men överlag så blir väldigt många i vänstern mycket provocerade av detta och de vet inte hur de ska hantera det.

Twittrar inte själv, möjligen gillar nån tweet då o då. Men följer runt 200 politiker, journalister, debattörer o liknande. Roligast att skratta åt #vistårinteut snyftinlägg.