Citat:
Ursprungligen postat av dekonstrueramig
Det är väl det som var min största invändning mot filmen. Att den handlar om ett system, ett samhälle och politik - karaktärerna är endast spelbrickor i att förmedla detta samhälle till publiken. Vilket inte är fel i sig, men det gav mig svårigheter att känna för karaktärerna i filmen, de blev liksom... mindre viktiga.
Hmm, jo jag förstår vad du menar. Men jag håller inte med, eller jag såg den inte alls på det sättet. Jag skulle inte säga att den handlar om systemet i sig, utan om människorna som drabbas av det. Jag fick aldrig intrycket att Raša var mindre än en fullvärdig rollfigur, tvärtom kändes hon väldigt levande och jag kunde känna med henne i både hennes bra och dåliga sidor. Men vi har väl bara olika uppfattning där.
Citat:
Filmen hade ju lite dokumentär-aktig känsla över sig med rätt enkla och odramatiska insatser - faktiskt påminner det lite grann om filmen
Thirteen från 2003 i dekoren, stilen (i den filmen håller de också till vid en övergiven lekpark tror jag
) och det rätt naturliga skådespeleriet (båda filmerna hade ju heller ingen stor budget och var långfilmsregidebut (och för att jämföra dessa filmer ännu mer så var de båda regissörerna kvinnor)) - vilket har dess för- och nackdelar.
Om vi ska namedroppa vidare så slog det mig direkt att den är
väldigt lik
Rosetta (1999) av bröderna Dardenne, såväl i estetiken som handlingen. (Den filmen handlar om en ungefär lika gammal tjej med ensamstående förälder som gör allt för att alltid ha ett jobb och blir helt fördärvad när hon blir av med det.) Den främsta skillnaden är att
Äta sova dö fokuserar mer på hur Raša trots alla svårigheter ändå kämpar på och håller lågan brinnande, medan
Rosetta i större utsträckning ger vika och målar en dystrare och mindre hoppfull bild.
Båda är väldigt bra filmer, men jag tyckte nog
Äta sova dö var snäppet vassare. Men jag kan tänka mig att om man tycker att den är övertydlig eller opersonlig kan
Rosetta passa en bättre.
Citat:
Att filmen också hade en platt dramaturgi sänkte betyget också.
Hmm, hur menar du då? Den mynnar ju inte riktigt ut i någon slutsats, men det känns som att det hade förtagit poängen med filmen om den gjort det. Då hade Rašas historia reducerats till en individuell händelse, utan att få representera ett större samhälleligt problem.