Roy Andersson - "En duva satt på en gren [...]" (2014)

Oavsett vad Roy gör kommer det bli finfint. Jag litar till 100 % på honom, men å andra sidan har jag nog inte riktigt lika mycket problem med anti-rasism, feminism och andra "PK"-grejer som den generiske Flashbackaren.

Håller med dig Wristcutter om att nästa år kan potentiellt sett bli ett väldigt kul svenskt filmår. Lägg till där Gentlemen av Marcimain som också väntas till 2014. Det blir inte så mycket bättre än så i svensk film.

Ja, ni har faktiskt rätt bägge två. Varför gnälla på inramningen av en vacker tavla?

Oj, fyrtio gånger! Jag har nog bara kommit upp i blygsamma 10-12. Men jag brukar försöka "dra ut" på det så att det går minst ett år mellan visningarna. Måste hålla med om att Du Levande inte riktigt hade samma "omspelningsvärde". Den där "stämningen" i Sånger från andra våningen som påverkar mig så starkt är väldigt speciell, och även om den finns där även i Du Levande är den inte lika "djupträngande" (i mig).

Men ja, ser verkligen fram emot att få se en ny film av Roy!

Skall se om jag får med mig min fru även på denna film! Hon ser hellre på "Top Model" och "Days of Our Lives" än långfilmer (och ännu mindre är hon intresserad av mer konstnärliga och udda filmer), men till min stora glädje fick jag faktiskt med henne på Du Levande när den hade premiär på bio. Att hon 5 minuter in i filmen viskar i mitt öra "Va? Har filmen börjat?" gjorde det hela så mycket roligare; hon hade verkligen ingen aning om vad som väntade henne. Man kan väl säga som så att hon uppskattade de humoristiska inslagen i Roys filmer men inte mycket mer än så.

Hur kunde jag glömma? Jag köpte till och med boken Gentlemen för ett par månader sedan så att jag kunde läsa den och vara up to date när väl filmen kommer. Läste en hundra sidor men kom av mig. Gillade ändå upplevelsen - det var säkert bara någon annan bok som kom i vägen. I alla fall, bådar gott att det är Klas Östergren själv - tillsammans med Marcimain - som skriver manus till filmen. Och David Dencik är min favorit bland svenska skådespelare, nu när både Per Oscarsson och Ernst-Hugo Järegård är döda. Som han FÖRVANDLADES till John Ausonius i Marcimains Lasermannen. Han är även grym i Broderskap, En Soap, A Royal Affair med mera. Synd att han blir typecastad som generiskt flintskalligt creep ofta bara. Även fast han är bra i de rollerna också. Längtar efter hans take på Thomas Quick i filmatiseringen av Hannes Råstams Att skapa en seriemördare. Den filminspelningen börjar tyvärr inte förrän någon gång vid nästa årsskifte men ändå. Hoppas Marcimain tar över rodret där också. Regissör är nämligen inte bestämd än. Ah. Något annat som är lovande med Gentlemen är att Marcimain är en av världens bästa (SERIÖS!) på "period pieces" (lite för trött och rosévinsdrucken för att komma på den svenska benämningen nu). Sextio- och sjuttiotalet i Upp till kamp, det sena sjuttiotalet i Call Girl, det tidiga nittiotalet (och en del av åttiotalet) i Lasermannen. Perfekta tidsskildringar. Ja, Gentlemen kommer definitivt bli ytterligare ett mästerverk. Och Dencik lär ÄGA som Henry Morgan.

Vill även pusha för Lisa Aschans Förvaret. Filmas i höst med premiär nästa år. En skräckfilm, enligt henne själv, som utspelar sig på en flyktingförläggning för folk som nekats asyl.



Nä, precis. Det jag menar. Jag kan uppskatta D.W. Griffith och Leni Riefenstahl och trots att den förre sympatiserade med KKK och den senare jobbade rakt under Goebbels. Några av mina favoritförfattare är även de ute och rider på högerkanten av det politiska spektrat, trots att jag åtminstone tidigare definierade mig som socialist (nu kallar jag mig enbart misantrop, åt helvete med världen och allt det där, men jag diggade högerkonstnääärer även tidigare, då jag drack rödvin och lyssnade till Doktor Kosmos Borgarsvin på repeat, menar jag på).

Förstår inte varför det ska vara så vanskligt. Man kan tycka att en rysk konståkare är grym på isen trots att den ryske konståkaren ifråga kysser Putins skinande hjässa och hans likaledes skinande arsle på fritiden. Och därmed basta.

Min morbror är förövrigt jäkligt mycket folkpartist och Roy Andersson är ändå hans svenske favoritregissör.


Ah, var faktiskt mitt ex från back in the days som fick mig in på Roy Andersson. Men ja, att i alla fall uppskatta de humoristiska inslagen i hans filmer är bättre än att bara avfärda honom som ett pretto, i mina ögon. Vet inte hur många Beck-älskare (bara ett öknamn) jag träffat i mina dagar som sagt att Sånger från andra våningen är den enda filmen de lämnat en biograf för. Känns ibland som att det är fler som sagt så än som de facto var och såg filmen på bio när den visades där, haha. Hmm. De mest inbilska Roy-hatarna intresserar mig dock inte det minsta som människor. Tillåter mig att vara lite "folkföraktande" där.

Skulle inte filmen ha premiär våren 2014? Någon som har hört något?

Står lite här
http://www.sydsvenskan.se/kultur--no...ar-vanta-lite/

Den blev alltså inte uttagen till varken huvudtävlingen i Cannes eller till Un Certain Regard (vilket Östlunds "Turist" blev). Dock osäkert om "En duva..." utelämnades då den blev bortvald eller då den ej blivit klar i tid.

Egentligen inga nyheter alls alltså...

http://royandersson.blogspot.se/

Verkar bli premiär nu till hösten i alla fall.

Filmen skall tydligen premiärvisas på filmfestivalen i Venedig som pågår mellan den 27:e augusti och 6:e september - hade helt missat detta:

http://www.royandersson.com/nyheter/

Förväntansfull. Uppskattade Sånger från andra våningen och Du levande väldigt mycket.

Synopsis
Like modern times’ Don Quixote and Sancho Panza, Sam and Jonathan, two travelling salesmen peddling novelty items, take us on a kaleidoscopic wandering through human destinies. A trip that shows us the beauty of single moments, the pettiness of others, the humor and tragedy that is in us, life’s grandeur as well as frailty of humanity.

Director’s Statement
En duva satt på en gren och funderade på tillvaron consists of everyday and out-of-the ordinary stories portraying our existence in its grandeur and pettiness, beauty and tragedy, exaggeration and sadness—with a panoramic view, as if told by a bird reflecting on the human condition. The pigeon is astonished by the humans—their activities, follies, prides, and agitation, which he tries to make sense of and understand. In the Living Trilogy, of which En duva satt på en gren och funderade på tillvaron is the third film, I aim to create a tension between the banal and the essential, the comic and the tragic—to show the dialectic and dynamic nature of existence, while shaping the thought that mankind is potentially heading towards apocalypse, but also that the outcome is in our hands.

Alla scener jag har sett från filmen har varit trista och sjukt förutsägbara. Känns inte som att Roy Andersson har rört sig en milimeter och att han bara upprepar sin stil ad nauseam. Klichéfyllda tankar uppblåsta med hans typiska estetik som inte känns vare sig fräsch eller utmanande längre. Det funkade bra i Härlig är jorden. Allt efter det känns bara som upprepningar och tjatiga sådana.

Han verkar inte se särskilt mycket ny film heller. Jag har aldrig hört honom kommentera någon nutida regissör. Han tjatar bara om Cykeltjuven som den bästa film som gjorts. Jag har inga höga tankar om Lena Andersson men hennes fiktiva beskriving av Roy verkar väldigt träffande.

http://vimeo.com/104771430

Trailern är släppt.

Ska bli skoj att se men som någon nämnde man vet var man får

Premiär 14 November!

De tyngre scenerna verkar inte fått någon plats i trailern men helt klart blir man taggad. Det har trots allt gått 7 år sedan Du levande. Är fortfarande lite rädd att detta skall bli en orgie av "white guilt" men förhoppningsvis är dessa scener få.

Gillade Sånger från 2a våningen när den kom. Har inte orkat se Du levande, kommer inte heller att se denna. Funkar för mig i en film som ett formexpriment, men blir sedan tröttsamt. Titeln "en duva satt..." känns smått parodisk. Om man hade gjort en parodi på prettofilmer så hade det varit en perfekt titel. Att Roy själv är så jävla uppblåst och självgod och vänstervriden och måste klanka ner på andra kollegor som faktiskt gör film som vanligt folk uppskatter, hjälper ju inte heller.