Sverige 1855 krimkrigets slut. återtagandet av de östra delarna av Sverige.

Varför tog inte Sverige tillbaks sina gammla provinser i öst efter Krimkrigets slut? Då var ju Ryssland ganska försvagat.

I Wikipedia stod det under Slutfasen och Freden. och även Österrike och Sverige beredde sig på krig för att ta tillbaka tidigare förlorade provinser. Men varför gjorde man inte det

Storbritannien och Frankrike erbjöd faktiskt Sverige att ta över Åland, men svenskarna avböjde på grund av rädsla för en eventuell rysk hämnd i framtiden. Med facit i handen tycker jag att de var fega, och att de borde ha tagit över öarna.

Nederlaget mot Ryssland 1809 är troligen det trauma som har avskräckt Sverige från alla krig sedan dess med undantag för det mot Napoleon, där man bara agerade stödtrupper, och det ganska lätta färlttåget mot Norge.

Men som det stod i Wikipedia att man förberädde sig inför att återta de gamla delarna. Jag tycker det var otroligt fegt att man sedan inte gjorde det. Var det något slags politiskt spel som pågick då eller fanns det krafter som ville få tillbaks åland ens?

Man går inte i krig för att inte vara feg.
Man går i krig för att uppnå klart definierade och realistiska politiska mål
som man inte kan uppnå med andra medel.

Den svenska krigsmakten var inte i skick att ge sig på Ryssland.
Trots att befolkningen hade tredubblats under de föregående 150 åren så hade armén inte utökats
och därtill så var arméns utbildning mycket sämre än vad den hade varit 150 år tidigare.
Mycket övningstid användes t.ex. till att använda soldaterna som gratis arbetskraft,
vid större byggnadsarbeten, såsom Göta kanal och Karlsborgs fästning.

Intressant fråga faktiskt. Hittade en tråd:

https://www.flashback.org/t1207878p1

Om man tänker vidare på det som Ormen Långe säger så bör man också betänka att bara för att Ryssland inte kunde besegra de två stora nationerna Frankrike och Storbritannien betyder det inte att Sverige hade haft det lika lätt.

Nu vet jag ju inte hur väl tränade de svenska trupperna var i förhållande till de Ryska. Vad jag dock vet är att Ryssland i början av kriget disponerade 1,600,000 Man. Sveriges befolkning skall under denna tiden ha varit 3,551,844 (Mer eller mindre). Även om inte hela Rysslands styrka kan sättas in mot Sverige så är ändå en attack från Sveriges sida en väldigt stor risk. Särskilt om man betänker att Finland, eller i alla fall de södra delarna, var av väldigt stort säkerhetsvärde för Ryssland.

Därav min analys: Det var en för stor risk för Sverige.

Jag startade en tråd om 1800-talets svenska militära försvar efter att ha spontanköpt en avhandling på ett antikvariat (som tyvärr samlat damm sen dess):
https://www.flashback.org/t1988821

Mitt intryck efter att ha läst delar av den är att Sveriges förmåga att föra krig var dålig. Vi hade 1855 ännu inte börjat industrialiserats (utöver timmerexport och kanske ett sågverk i Norrland) och var ett fattigt jordbruksland i uselt klimat. Värre än samtida Balkan, liksom. Som nämns i en annan länkad tråd här så flyttade lovande svenska uppfinnare till St.Petersburg på den tiden.

Vi hade ett indelningsverk som var föråldrat i värnpliktens tidevarv. De indelta hade pro forma 4 månaders grundutbildning och sen 20 dagar repövning om året, men i praktiken mindre. Deras medelålder var 35, och då var mäns medellivslängd (från födelsen) bara 43 år! Bönderna som tvingades finansiera de indelta soldaterna valde ut drängar de ville ha arbetandes i sitt jordbruk, istället för att dugliga soldatämnen rekryterades.

Kanske var såna faktorer viktigare redan i nederlaget 1809, än de kartor på generalernas bord som historikerna brukar skriva om?

Min gissning är att de eventuella förberedelser som gjordes var för ett best case där andra stormakters anfallskrig verkligen fått Ryssland på rygg. (Fanns nånsin ett tillfälle efter 1809, så var det väl 1917 för en union med de upproriska östbaltiska staterna)

Ryssland totalvägrade att avträda några landområden till icke stridande länder.

Har möjligen någon på Flashback frågat Dick Harrison? I vart fall har han gett sitt perspektiv nu.

Intressant!

Vår chans låg i att agera tillsammans med England och Frankrike, på egen hand hade vi inte haft en chans. Så snart Krimkriget var slut hade ryssen kunnat föra upp trupper och förstärka sina styrkor i Finland. Men varken engelsmännen eller fransmännen hade några strategiska intressen i östersjöområdet att tala om, mer än att bevara status quo.

En fördel fick vi: de förbundna sköt ju Bomarsunds fästning i småbitar och i fredsavtalet fick Ryssland förbinda sig att hålla Åland demilitariserat. Detta innebar ju en inte oväsentlig strategisk fördel för Sverige med tanke hur nära Stockholm Åland ligger.